söndag 7 juli 2013
Ursäkta, nu är jag här och babblar igen
Träffade en arbetskompis på stan igår, vi skulle uträtta ett litet ärende tillsammans, och inte fan kom jag ihåg att använda ordet begabba. Tur att jag hade min dotters hund här, hon fick höra tio gånger att hon skulle sluta begabba mig och viftade lyckligt på svansen varje gång. Hon blir så himla glad när man pratar med henne, vad man säger kommer liksom i andra hand. Så glad att hon inte bara viftar på svansen, hon snurrar samtidigt runt, runt, runt som en elvisp. Helt bedårande. När jag är ute och går med henne får jag (hon) alltid betuttade leenden, vilket osökt leder mina tankar till hur man skulle kunna använda sig av det. Inte vet jag. Här nedan spelar hon x-box med dotterns pojkvän.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Hon kan konsten att chilla hon :) faktiskt helt bedårande
/mocka
Hundtricket?
Vilket charmtroll :)
Om jag hade en sån kanske jag skulle dejta mer frekvent.
Ursäkten godtagen men för övrigt så skulle en hund aldrig komma på idén att begabba en människa, därtill är dom alldeles för storsinta och godhjärtade. Däremot så begabbar många hundägare sina djur genom att klä på dom och spöka ut dom i löjliga persedlar!
Nu fick jag det sagt också, den här dagen börjar bra!
Haha, rolig bildtext Nilla! Och vlädigt söt hund. Jag är säker på att ni är ett mycket bedårande par på promenad. Hundtricket är ju gammalt och beprövat, men du om någon kan säkert kläcka en idé om hur man utvecklar det, tar det till en ny dimension...?
Så du är inte en sådan som undviker arbetskamrater då du har semester? Det är jag.
Får inte riktigt grepp om "begabba'. När ska det användas? Jag tänker nu istället använda mig av ordet "begapat". Jag har begapat mig i Kreta.
Härligt med en lite vovve. Den är ju ett charmtroll!
Bedårande som sagt. Har missat att du börjat begabba dig här igen. Nu får jag skärpa mig.
Mocka: Japp.
Spader: Nej nej, det är ju gammalt. Här gäller det att tänka nytt och fräääscht.
Zelda: Mmm.
Singel: Hur tänker du då?
Renée: Vilken ursäkt? Har jag bett dig om ursäkt? Det kan jag väl inte tänka mig. Att sätta på en hund persedlar, det skulle jag ALDRIG göra. Ligger inte för mig. Är glad om jag får på mig mina egna innan jag lämnar hemmet.
Mette: Givetvis skulle jag inte använda ett så gammalt knep som hundtricket. Alltid nya dimensioner när jag agerar.
Knaster: Välkommen hem! Du kan använda begabba och begapa hur du vill och närsomhelst, ingen fattar ändå vad de betyder.
Jaana: Japp!
Magica: Ja, nu får du skärpa dig.
Då ber jag så hemskt mycket om ursäkt, då måste jag lida av dyslexi men VAD FAN STÅR DET I RUBRIKEN? Ditt blindstyre!
(Jag sa ju att jag var grinig idag!)
Renée: Ja ha, rubriken. Den hade jag alldeles glömt bort. Herregud, vad menar du, att jag ska komma ihåg allt? Det är inte tänkbart.
Skicka en kommentar