Jag tömmer i dagarna ett hus jag och min familj bott i många år. Vis av erfarenheten (att tömma) har jag nu två råd att dela med mig av:
1. Köp inte hus.
2. Köp inga grejer. Om du ändå gör det - släng dem fort som fan.
Råd nummer två vilar (med sin kvävande tyngd) på det faktum att vi femtio-, sextio- och sjuttiotalister är den klämda generationen. Klämda mellan å ena sidan våra välmenande (får man anta) föräldrars tjat om att ta vara på allt och, å andra sidan, vår tids konsumtionshysteri. Fattar ni?
- Jag känner att något saknas i mitt liv, ska vi kanske köpa ett nytt kök?
- Men Bertan ... eh, jag menar Pertan, varför glömmer jag alltid vad du heter? ... vi köpte ju ett nytt kök förra året!
- Ja, och jag minns fortfarande att jag var glad hela den veckan!
- Men är det inte lite slöseri ändå? Och var ska vi göra av köket vi har nu?
- Det är absolut inte slöseri, det säger bara den som inte förstått de inneboende naturlagarna i den marknadsekonomiska organismen. Tänk på alla asiater som får jobb när vi köper fler och fler fläktar och spisar, vi gör en välgärning, damn it! Och förra årets kök kan vi stuva upp på vinden, kanske vill Snoffsan ha det när hon flyttar hemifrån ... ?
Resultat: Överfulla vindar och källare. Så länge man bor kvar tänker man att nja ... det är väl inte så jättemycket man packat undan ändå ... lite barnkläder på vinden och campinggrejerna och barnens urvuxna skridskor i källaren ... typ.
HA HA HA HA HA.
15 kommentarer:
jag ska också snart flytta och bääävar rensningen.
En del lyckas dö ifrån alltihopa för att på det sättet överlåta tömningen av huset åt andra men det är ett väldigt själviskt sätt tycker jag. Det är inget sätt att rekommendera. Det är bara att bita det sura äpplet och få det gjort. Förr eller senare är huset tömt. Några av grejena vill säker de nya ägarna behålla.
Jag har flyttat fyra gånger de senaste sex åren. Det bästa med det har varit allt jag kunnat rensa ut. Det sämsta med det, har varit att flytta öht. Det suger att flytta.
Man ska tänka på asiaterna.
Hittills har vi alltid köpt hus utan källare, vind eller förrådsutrymmen, vilket har gjort det fysiskt omöjligt att spara något överhuvudtaget någonstans i huset. Ändå hade vi 250 flyttkartonger med oss sista gången - hälften var barnens saker och resten böcker. Nu har vi tyvärr hus med källare, vind OCH förråd så jag har gett upp tanken på att nånsin flytta igen. Möjligen köra ut barnen så småningom.
Har tömt lite på vår vind. Trodde förstås att jag tömde MYCKET, för bilen var minsann knökfull när jag for till tippen. Nästa gång jag stack huvudet ovanför vindsluckan insåg jag att det liksom inte märktes att jag tömt...
Man undrar - som jag sa till maken - varför har vi lagt upp gamla utlegade madrasser, utslitna skor, lampor vi aldrig mer vill sätta upp och tio tusen andra saker vi inte vill ha, uppe på vinden?
Hur tänkte vi? Att det skulle bli varmare om vintrarna?
Jag har fortfarande kvar saker på vinden i huset som exet och jag rådde om. Numera rår han och hans nya fru om samma vind och hus. Undrar om hon har en aning om att jag har gamla kärleksbrev ligger inne på hennes vind.....:-)
Känner igen det där.
När jag flyttade från huset till lägenheten tänkte jag att det var en bra tid att rensa. Har bott i lägenheten nu i två år och inte börjat än riktigt. Men snart. Eller ja... nåt sånt.
Har aldrig ägt ett hus och kommer nog aldrig äga ett. Om så skulle bli fallet ska jag minnas dina råd.
Tänk dig att tömma Huset vid Älven (480 + kvadrat) och flytta ihop med Esset på 95. Då hade han 73 innan. Inte undra på att man känner husvagn. Så skönt med husvagn. Går inte att samla. Alls.
Jag träffade ett mycket lyckligt par i lördags. Frågade var de träffats första gången, för jag föreställde mig att en så glittrande (och långvarig) romans hade en riktigt anslående inledning. Det ahde den också på sitt speciella sätt: "Vi sågs första gången på soptippen. Eller återbruksstationen, dårå."
Sett på det sättet kanske ditt slängbehov kan definieras som en möjlighet, snarare än en kris?
Vi har äntligen ett nytt kök, och fler blir det inte. Vi ska dö med det här köket (jag skrev inte i det) det är vi eniga om.
Jag veeeeeeeet. Exakt. Kan aldrig flytta. Eller skiljas.
Har precis tömt vårt förra hus... inte roligt. Det började bra. Det finns saker som är självklara att dom ska slängas och saker som är självklara att sparas. Det är allt skit där i mellan.
Tills jag är klar kommer jag leva med kartonger. Jag vägrar ställa upp skit på vinden och förhoppningsvis blir jag så trött på dom så jag ringer lokala idrottsloppisen så kommer dom och hämtar allt... hm kanske jag gör det på en gång...
Skicka en kommentar