Varför kan man inte det? Binda om kolatomerna alltså?
- så att en bit träkol blir en diamant, när nu båda endast består av en massa kolatomer.
Oh, well.
Vi börjar med antalet kolatomer vi skulle behöva binda om. Säg att vi tar en träkolsbit som väger ett gram. Den vill vi göra en liten diamant av. I ett gram träkol finns 50 000 000 000 000 000 000 000 kolatomer. Och varje atom har fyra bindningar till andra kolatomer. Det kommer ju ta flera veckor att binda om alla dem! Eller närmare bestämt 6 341 958 397 000 000 000 år. Om man fixar en bindning i sekunden.
Mmmm?
Finns ju lite annat man vill hinna med, det är så jag tänker. Innan man dör och blir en liten hög med aska.
Men. Om man vill bli en diamant när man gått hädan kan man skicka sin aska till det lilla företaget Algordanza i Schweiz, som har utvecklat en mer effektiv teknik för 'ombindandet'. Då tar det bara några månader innan man kommer tillbaka till Sverige som en liten slipad diamant. Hängrumpan och de grå håren ett minne blott.
Vad vill ni mer veta?
9 kommentarer:
Hur kan man skicka sig själv när man har dött?
Du ser, jag lär mig mer och mer om kolatomernas liv och leverne!
Tänk vad di kan hitte på, di däringa uppfinnarna. En diamant, alltså.
Nej, jag tror det får vara för mig.
Blir man en större diamant om man har varit lite tjock? Blir det lika mycket aska av fett som av ben, skinn och muskler? Och nu börjar den här frågestunden kännas lite, lite creepy.
Ha, ha! Jag som kemist älskar den här typen av inlägg.
Jag skulle vilja veta vilken typ av räknedosa du har. Eller egentligen vill jag veta hur man utläser siffrorna med bokstäver. Eller jag vet inte om jag vill det heller, eftersom jag nog inte blir klokare av det.
Kolatomer visste jag inget om innan jag läste här. Diamanter däremot vet jag att jag skulle vilja ha... uppbundna eller nåt...
Lite makabert att ha ett smycke som består av sin döda make/maka eller annat
Sen undrar man ju vad man ska med sig själv som diamant?
Pension är ju lite senkommet och inte kan man sälja sig...
Markattan, känner sig skeptisk
Knaster: Det är en rent teknisk fråga, och sådana kan alltid lösas.
Marina: Vilken tur du har!
Anna: Så du vill inte bli en diamant? Konstigt.
Tjockisen: Fett består av kol så det kan nog bli fråga om något milligram extra. Absolut.
Creepy? Hur tänker du då?
Nina: Ja, kemi är loligt! :)
Småländskan: För de riktigt stora talen har vi inga namn. De brukar anges i något som kallas potensform. Och det har inget att göra med den potens du känner till.
Shamrock: Tycker du?! Vi är alla ett mischmasch av olika slags atomer, liksom naturen. I ett evigt kretslopp.
Markattan: Men det kan vara fint att tänka på när man lever; att man ska bli en liten gnistrande diamant en vacker dag. Vettu.
Skicka en kommentar