Varför går det så trögt att läsa Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige?

Vi började ju så glada i hågen i mitten av november, Skåne och jag. Att läsa en svensk klassiker tillsammans kändes som en fantastisk idé; en start på en gemensam vandring i den svenska litteraturskattens obsoleta kammare. Nu, två månader senare, har vi läst femtiofem sidor, vilket väl måste betraktas som en tämligen medioker läshastighet? Vems är felet, undrar man ju spontant. Är det vi eller berättelsen som fallerar?

Något som talar för att det faktiskt är berättelsen det är fel på är att jag i helgen helt sonika somnade när Skåne läste för mig. Det enda jag kommer ihåg är något om Smirre räv och 'Blekinges holmar och uddar'. Plus att Skåne frågade mig om jag sov, och att jag svarade 'nej' på det. Det är i sanning allt jag minns av två hela kapitel, vilket väl skvallrar om en extremt sövande berättelse, inte sant?

Lägg därtill att skånska är en extremt sövande dialekt, speciellt vid högläsning. Jag minns att jag kämpade, men att det fan var helt omöjligt att hålla ögonen öppna när Skåne satte igång med sina diftonger och rullande r.

Slutsatsen man på ett ungefär kan dra är väl egentligen bara att det i alla fall inte är mitt fel att läsningen går trögt.

Och givetvis kommer jag fortsättningsvis göra ALLT för att öka tempot.

ALLT!