Avdelningen intressanta reflektioner

När man åker buss i en och en halv månad hinner man skriva många listor på vad man ska göra när man är tillbaka i sitt vanliga liv igen. Man får chans att tänka igenom det hela ordentligt. Att ordna upp tillvaron, göra den så där underbar och balanserad som en tillvaro faktiskt kan vara, bara det blir lite ordning och reda på den.

På ett sätt är det ju underligt att jag inte nått dit än, jag har ändå levt ganska länge och en av mina främsta talanger, faktiskt, är att planera. Visst, jag kan fara iväg och bli orealistisk ibland, men på det hela taget planerar jag som en gud, både på korsen och tvärsen. Ingen som känner mig kan säga något annat.

Problemet är att planeringarna också måste genomföras. Min talang för att genomföra planer är utan tvekan mycket god, den också, men jag använder den ytterst sällan eftersom jag tycker att det är slöseri med tid.

Tid som då ska viktas mot möjligheten att få ett liv i kronisk balans, kan man invända.

Ja, men en balans som sen ändå kommer saboteras av människor och omständigheter man inte kan påverka, för så är det ju hela tiden. ALLA mina fantastiska planer som raserats har gjort det på grund av omständigheter. I omständigheter ingår då, som ni förstår, en och annan idiot som haft ett finger med i spelet.

För att knyta ihop detta resonemang vill jag avsluta med en kort dikt jag skrev för några år sedan då jag var i en liten svacka:

Ett två tre fyra
livet går inte att styra

Tag en dag i sänder
och se vad som händer.