Aprilsolen skiner, men den här våren är inget sig likt. Hela samhället har avstannat, som om en propp i himlen har gått. Det är öde på gatan utanför Benny och Brittas lilla radhus. Det enda som hörs är Morgonstudion som i vardagsrummet mal på om Corona-virusets framfart i världen och alla dess tänkbara konsekvenser på en sikt ingen vet något om.
Benny: Nu står de där ute på gatan igen.
Britta: Vilka?
Benny: Edqvist och de som har huset längst bort.
Britta: Jaha?
Benny: De står och pratar bara ...
Britta: Håller de avståndet?
Benny: Nej, det tycker jag nog inte ...
Britta reser sig ur soffan och kommer fram till fönstret.
Britta: Nej, det gör de ju inte!
Benny: Näe ...
Britta: Och där är ju en gammal människa, en äldre äldre! Vad fan gör han där?!
Benny: Jag vet inte?
Britta: Hon med matkassarna står max en halvmeter ifrån honom! Alltså, jag får lust att gå ut med en tumstock och bara: Håll avståndet!
Benny: Ja? Men det kanske är hennes pappa?
Britta: Det ser du väl att det inte är, de konverserar ju! Så där pratar inte folk i samma familj med varandra.
Benny: Fast det kan väl vara lite olika i olika familjer ...?
Britta: Nej, det kan det inte.
Tystnad.
Britta: Usch, jag ser honom redan framför mig på intensiven. Det är så jävla sorgligt det här!
Britta återvänder till soffan och Morgonstudion.
Benny: Jag hörde att det kan vara bra att bara titta på Corona-nyheter ibland, kanske tre gånger per dag, men inte mer.
Britta: Varför då?
Benny: För att man inte ska bli så orolig.
Britta: Va? Om man inte ska vara orolig nu, när ska man då vara det? Hela världen har stängt ner, massor med människor dör och ingen vet när detta tar slut. Det ska ju till en idiot för att inte bli orolig i den här situationen.
Benny: Jovisst, men det är inte bra att få Corona-ångest. Dr Chatterje pratade om det för en stund sen.
Britta: Dr Chatterje? Herregud, vi behöver den här ångesten för att lära oss att inte ta allt vi har för givet. Om alla ska sitta i små bubblor och lalla sig igenom krisen kommer vi bara fortsätta som tidigare sen.
Benny: Ja, om du säger det så. Vill du ha kaffe?
2 kommentarer:
Oj då! De kanske rentav kommer varandra lite närmre i den här situationen, Britta och Benny. Det var ju lite oväntat!
Karin: Man vet aldrig vad en rejäl kris kan åstadkomma! Det är bara att hålla i hatten och invänta resultatet.
Skicka en kommentar