tisdag 13 oktober 2020

Hinder för min bekymmersfria tillvaro

En sak som sätter käppar i hjulet för min drömtillvaro är kramp i benen. På 1177 står det att kramp i benen framförallt drabbar äldre och gravida. Jag hör inte till någon av de grupperna, ändå får jag allt oftare dessa krampattacker. På 1177 är enda rådet att man ska stretcha. Både i förebyggande syfte och när krampen sätter in. Ibland upplever jag att 1177 ägnar sig mer åt uppfostran än behandling och bot. De gillar att vara den stränga föräldern, vilket jag kan tycka är lite tröttsamt. UPP OCH RÖR PÅ DIG, är inte svaret på alla sjukdomstillstånd, om jag får ha en åsikt. Det är när jag på mornarna sträcker på mig (vilket är en slags stretching) som jag får kramp i vaderna, till exempel.

Något fel med nervsystemet är det, det förstår jag när jag läser på andra sidor. Nerverna krullar upp sig i brist på vissa specifika mineraler, och musklerna svarar med att dra ihop sig till hårda bollar. Lösningen är att köpa en exklusiv mineralblandning. Den kostar trettiotolv tusen kronor eftersom det tar fem år att extrahera fram ett gram av den ur den Polynesiska havsbotten. 

Kan det vara värt det? Den dag jag är ute och kör bil och och vid en omkörning av en långtradare får kramp i låret kommer jag nog tycka det. Hur klarar sig bilförare som får kramp i låret? Jag förstår inte, men googlar såklart. Rådet jag får är att sätta på farthållaren eller stanna bilen. Hm, de har inte haft min kramp. Läser också, på samma sida, att man kan förebygga attacker med ett varmt fotbad och yllesockor. Varma fotbad innan man sätter sig i bilen, alltså?

Summa summarum: Jag får nog dras med min kramp.

3 kommentarer:

Markattan sa...

Har du testat magnesiumtabletter?
Brist på magnesium ger ofta kramp.

Markattan

Karin sa...

Ouch! Jag har inga goda råd att erbjuda, men väl rejält med sympati och medkännande. Jag hade samma problem under ett av de tillstånd som kan medföra kramp (gissa vilket!) och det innebar bland annat att jag måste avstå från att simma i Indiska Oceanen. Nuförtiden är det något jag avstår från hela tiden, av geografiska skäl, men DÅ, då hade jag oceanen inom synhåll och en synnerligen lockande strand inom fem minuters promenadavstånd. Bilkörandet var också problematiskt och såvitt jag minns avstod jag från att köra om långtradare. Fanns det ens några långtradare på de vägarna?

Det gick över av sig själv, liksom tillståndet. Kan bara hoppas att samma sker för dig, trots icke-tillståndet.

nillas liv på pinnen sa...

Markattan: Igår och idag har jag knaprat magnesium men det har INTE hjälpt.

Karin: Sympatin och medkännande tackar jag för. Tycker knappt aldrig jag får något sådant nuförtiden. Och hoppfullt att höra att det kan gå över! Då väntar jag ivrigt på det, och funderar under tiden på vad det där 'tillståndet' kan vara.