onsdag 22 april 2009

Jag älskar att handla mat

Min mamma var synnerligen strukturerad och effektiv när det gällde inhandling av mat. För det första så veckohandlade hon förstås. Men dessutom skrev hon inför denna aktivitet en inköpslista på vilken varornas placering överensstämde med deras placering affären!!! (Om det nu råkar vara ett normalt beteende så är jag lyckligt omedveten om det. Och det vill jag fortsätta vara.)

Den här matinhandlingsgenen har jag inte fått. Eller så har jag fått den, men felvänd. När jag idag läste min systers inlägg om hennes framfart hos den lokala ICA-handlaren så inser jag att hon definitivt fått genen. I hennes fall är den rättvänd, alright. Dessutom dopad. Vårt systerskap till trots; våra strategier vid inhandling av mat kunde inte vara mer olika.

När hon försöker ta sig genom affären, och få med sig de matvaror hon behöver, på kortast möjliga tid, lullar jag omkring i min matvaruaffär och drar ut på nöjet så länge jag kan. Och givetvis begränsar jag inte denna njutning till en gång i veckan, varför skulle jag? Varje dag efter jobbet gör jag dagens inhandling som för mig kan jämföras med, typ, en spabehandling. För vad kan vara mysigare än att, lite småhungrig, lugnt och planlöst släntra omkring i en matvaruaffär och låta synen och luktsinnet leda en mot kvällens middag?

Givetvis skriver jag inte listor; det skulle förstöra känslan. Och givetvis går jag inte genom affären som om den vore en snitslad bana. Ju mer fram och tillbaka och hit och dit, desto bättre. Helst också en halvtimmes, eller så, hängande vid tidnings- och pockethyllan. Detsamma, fast kanske en kvart, vid shampoo, tvål och hårfärgningsavdelningen. (Har sista halvåret funderat på att tona håret.)

Det händer att jag tittar mig lite omkring, orolig för att någon i personalen lagt märke till mig när jag kom in och , typ, en timme senare satt mig under övervakning pga udda beteende. Och lite jobbigt känns det också de gånger kassörskan matat in alla varor i sin maskin, och tålmodigt väntar på att jag ska hitta mina pengar/mitt kort och jag inte gör det. En liten oönskad bieffekt av min avslappnade hållning.

Men bortsett från dessa små moln på min matshoppinghimmel så är denna stund på dagen min egen lilla oas! Och, for your information, så chillar min syster ganska bra hon också de gånger hon och jag handlar mat tillsammans. Mitt lugna fina inflytande, I guess...

(Att hon generellt sett, när det gäller det mesta, får dubbelt så mycket gjort på hälften så mycket tid kan vi lämna därhän tycker jag.)

13 kommentarer:

Stort och smått sa...

Oj! Kan du ge mig lektioner? I hur man strosar omkring och är avslappnad!

Jag har sällan skrivit någon lista och har jag gjort det, har jag den likt förbannat inte med mig, och om jag mot förmodan har den med mig (allt är skrivet enligt den snitslade banan - det ska gå snabbt snabbt) så hoppar jag ändå över en del av det som står på listan. Gaaaah!

Hatar att handla. HATAR.

Stort och smått sa...

Tack för komplimangen och berömmet! *jätteglad*

Vi får ha en bloggträff någon gång - där vi kan lära varandra olika saker! : )

mockapocka sa...

Nu förstår jag. Var jag fått listmetoden från. Jag hade glömt mammas listor. Hur kunde jag ha glömt det??? Minns nu att jag övade mig att skriva matlistor innan jag kunde skriva på riktigt. En lista som jag minns jättetydligt såg ut så här (fast med blyertspanna i mammas a6 anteckningsblock):
l0l0l0l0l0l0l0l00l0l0l0l0l0l0
ll0l0l0l0l0l0l0l0l0l0l0l0l0l0
l0l0l0l0l

Det betydde spagetti och köttbullar.

Jag önskar (tror jag) att jag kunde strosa mer. Kan tänka mig att man hittar mer än det vanliga då. Fast, fan, då tar det ju jättemycket tid. Näe, det går inte.

linn sa...

hahah här är skäktdragen sjukt uppenbara. första gången ja insåg att frida kommer nog bli en nära vän, var när vi tillsammans i en och en halvtimme strosade runt i en spansk lågbudget matvaruaffär på en källarvåning. och frida inte blev stressad av beteendet!
ibland har jag funderat på om frida charlotta och ja inte mest "matvaruaffärsightseeing"ade oss runt jorden. för medan andra refererar till besöken vid kristustatyn, så kan charlotta o ja fortfarande småleende påminna oss om våran favvo matvaruaffär "Zona Sur".

thebromanders sa...

Vad kul att läsa om hur olika ni är! Jag är nog mer lik systern din - även om jag inte har bråttom så är det nånting som gör att jag vill bli färdig FORT!! Och jag kör med sån där lista - efter varornas placering i affären. Att det är ett helt normalt beteende har jag utgått ifrån!! Däremot är jag expert på att glömma grejer. ÄVEN om de står på listan. Så det brukar bli några turer i veckan till affären.

Ulrika sa...

Jag brukar skriva lista. Sen glömmer jag den hemma. Hälften av vad jag tänkt ha och behöver är inte med, så jag måste in på en affär till.

Himla fiffigt för er att handla tillsammans, värsta kombinationen, du får dubbelt så mycket gjort och hon coolar ner sig lite.
Win-win du vet?

Själv får jag vimsa på i min ensamhet *suckar*

Yvonne sa...

Jag är ko-lugn när jag handlar! =) Jag har som din syster, en lista, (där allt står i den ordning de finns i affären), med allt som ska inhadlas (läs, ICKE glömmas) men jag traskar gladeligt gång upp och gång ner och tittar runt, länge ändå! OCH njuter! =)

cat sa...

Jag kan inte komma snabbt nog genom mataffären jag. Listor har jag ibland, men det slinker alltid ned en massa saker som inte står på den listan.
Men sedan är jag duktig i kassan, för jag vänder alltid streckkoden rätt:)

AnnelieH sa...

Åhhhh, jag vill gå och handla med dig! jag är nog en blandning mellan dig och systra din. Helt beroende på vilket humör jag är på, såklart. Hoppas din torsdag blir en väldigt bra torsdag, kram*//Annelie

Annika sa...

Älskade nilla.
Vilken förmåga du har. :-)
*ler aningen avundsjukt*

Jag HATAR att handla, det är ett nödvändigt ont.
Men släpp in mig i ett kontorsvaruhus bland pennor och papper....då är lyckan fullständig.
*lyrisk*

nillas liv på pinnen sa...

Jag kanske ska tillägga att min inhandling av mat verkligen inte sett ut såhär alltid. En lång räcka år stressade jag järnet till dagis/fritids direkt efter jobbet och med barnen i släptåg var det inte fullt så lugnt och skönt att gå och botanisera i matvaruaffärens hyllor.
Kanske är det de åren jag så njutningsfullt tar igen nu. För nu KAN jag gå och drälla... Halleluja!
*salig av lycka*

winnerhorse sa...

Nämen, inte nog med att du har en fin och rolig blogg, så verkar du ju ha det där lilla extra också.

jag är bannlyst från affären. Min man sköter den saken, jag piper fram lite önskemål ibland, och dessa köper han.

jag blir svettig, grinig och sugen på godis och glass i mataffären. Jag transformeras till en trotsig 3 åring.

Väldigt omogen.

Det är dessa berg av varor, alla moment,ned från hyllan, ned i vagnen, upp på bandet, ned i kassen och sen upp i hyllan hemma!

Hopplös alltså. Men jag är en jäkel på att laga till maten.

Mika sa...

Oh my god! Jag inser nu att jag är en sådan mathandelsnazi! Jag vill helst inte handla mer än en gång i veckan. Mina listor är verkligen skrivna i ordning efter hur sakerna kommer i affären (därför måste jag bestämma innan vilken affär jag ska handla i)... jag vill verkligen inte befinna mig längre tid än nödvändigt i affären...jag tittar aldrig efter saker som inte står på listan... Jag avskyr att komma hem med en massa saker som jag i slutändan inte får någon användning för. Helst ska det hela inte ta mer än en timme.
Varför? Jo för MIN mamma strosade planlöst runt, timtals i affären när jag var liten. Och det var det värsta jag visste. All denna tid till ingen nytta.
Och det tar mig tjugo år och ett blog inlägg för mig att förstå sammanhanget...
Jag måste blogga om detta tror jag.

Kram
Mika