Skitdag

Denna måndag är snart slut och jag orkar inte ens ta in era olika teorier om varför vi har måndagar. Nu drar jag ett streck över denna som därmed förhoppningsvis går in i glömskans dimma. Inte bara ett streck för den delen. Snarare hundra med vassaste pennan så att pappret går sönder.
Det skulle kännas lagom.

Bara för det känner jag, i positivistklubbistisk anda (ja, man blir skadad av att leva nu för tiden), att jag behöver komma på någon liten rolig sak som hänt idag. Något måste finnas.
Hm hm hm.
Det var något jag skrattade åt tillsammans med några elever på första lektionen i morse...
Men jag kommer inte ihåg vad det var. Förmodligen något kul, annars hade jag väl inte skrattat?
Känner mig lite som guldgrävarna i USA på 1800-talet; de som satt med sina silar och skakade bort all sand och grus för att förhoppningsvis hitta det där guldkornet.
De hade det inte heller så kul.