Sitter på Centralstationen i Stockholm och försöker smälta in bland de som köper datortid här. Inga andra medelålders kvinnor på plats, men har man en blogg så har man.
Nu annonseras en spårändring i högtalarna. Han, som pratar, tar det nu på engelska. Track number twelve. Men det var inte mitt tåg.
Hursomhelst. Jag lever.
Och jag kommer skriva. På längden, på tvären, randigt, rutigt och blommigt. Ja, ni fattar. Det är det som är så bra med er; ni fattar liksom hela tiden.
Det är många som drar väskor på hjul när de passerar. De tittar inte ens på mig, trots att jag inte smälter in. De ser mig faktiskt inte alls. Verkar bara fokuserade på att ta sig fram (assholes).
Nu sa han track number twelve i högtalaren igen. Och där kom en till med väska på hjul. En ryggsäck på hjul var det snarare. Ägaren var en lång slyngling i jeans. Han tittade bara åt det håll han gick. Hela tiden. Och nu är han med på min blogg.
Det var ett himla tjat i högtalaren. SJ har formodligen en heltidsanställd bara för högtalarpratet. Han sa något om spår nummer tre nu. Hoppas att det inte var om mitt tåg för jag måste skriva här och har inte tid att ta in spårändringsinformation.
Pang pang pang pang. Jag förstår om ni undrar. Skottdrama? Det var en ung kvinna som tyckte om att slå klackarna lite sådär extra hårt i marmorgolvet när hon gick förbi. Hennes långa cendré hår pendlade fram och tillbaka på ryggen i samma takt.
Ett av mina flöden i hjärnan tycker lite synd om Maj som fick stå ut med lite (mycket) skrivångestgnäll igårkväll. Först på en spansk liten tapaskrog och sedan hemma hos henne. Gnäll gnäll gnäll. Av typen: Ååååh, jag kan inte skriva. Ååååh, alla andra är mycket bättre än jag. Ååååh, mitt skrivprojekt är så luddigt att det i stort sett inte finns. That sort of gnäll. Ändå slängde hon inte ut mig.
Framöver ska jag bara skriva jättesnälla kommentarer på hennes blogg. Då kanske jag får sova över nästa gång också.
Nu går min datortid mot sitt slut. 02.28 är tiden som är kvar. Minuter och sekunder. Jag kommer inte ens hinna läsa igenom det jag skrivit. Och inte komma på någon avslutning på det här inlägget. Bara
SLUT, typ.
22 kommentarer:
Underbart!
Du kommer att skriva så bra, underbara, humoristiska, allvarliga, sorgliga, kloka saker Nilla. Det är vad jag tror :D
Kram.
Haha, härligt!
Åååååh... vad skönt att höra! På längden, tvären och bredden!!!!! Hurra!!!!!
Stockholm är kallt... hur kan det komma sig att så många vill leva där i det kalla snabba???
Fast det blev ju jättebra, att bara skriva vd man tänker sådär bara :) me like :)
Fick du lära dig det på kursen?
Det här börjar bra! Jag vill läsa mera.
Människa! Kan du berätta vad det är för kurs du går? Please! Om du inte vill berätta det här så mejla mig på annika.nasiell@bredband.net. S.N.Ä.L.L.A?
Jädrar vilken bra skrivövning du fick ihop, helt perfekt, släpp kontrollen, låt orden kräkas ner på papperet....nåja, tangentbordet då ;)
Kul med skrift åt alla möjliga o omöjliga håll :O)
HAHAHAHAHAHAHA!!!!
Nilla. Du är SÅ bra. SÅ bra!
Just där har har också suttit och inte passat in flera gånger när jag har varit uppe i Stockholm på jobb. Drack du kaffet?
Du ska inte alls skriva bara snälla kommentarer hos mig, då kommer jag ju inte fatta att det är du!
Och det är bäst du mejlar Magica, hon håller visst på att gå upp i limningen.
Knaster: Hm.. Det finns nog nåt som är underbart men nu är jag för trött för att se vad.
Gafflan: Oj och herregud. Det är jag inte så säker på.
Åsa: Samma kommentar till dig som till Knaster men "härligt" istället för "underbart".
Mika: Hurra, hurra! Stockholm är kallt. Och grått och vackert och allt möjligt.
Ninis: Vi har gjort en del sån flödesskrivning de här två dagarna. Nu är jag flödesskadad.
bakom berget: Det var snällt sagt. Väldigt snällt.
Magica: Nja, om du hade addat mig som vän på fb så kanske jag hade berättat...(snörper på munnen två varv)
Madlar: Jag är ju iofs rätt bra sedan förut på att kräkas på tangentbordet. Regelbunden träning genom bloggen. Men nu ska jag väl få lära mig att kräkas snyggare, kanske.
Ewa: Hm, intressant iallafall...
Stortosmått: Var det roligt...?=O
MUD: Men shit, var kom det ifrån?
Tjockisen: Menar du den halvurdruckna som du lämnade? Klart som fan jag svepte den koppen! Hade uppskattat om du inte hade fimpat i den.
Maj: Men du ser ju att det är jag på bilden! =D
Magica ska jag hålla på sträckbänken ett tag. Yea, man.
Blir du för snäll så att Maj inte känner igen dig och låter dig sova hos henne kan du sova hos mig. Sån där flödesskrivande ska jag också träna på.
Flödesskrivande är skönt, när det släpper och bara rinner på. Du är en riktig fena på det märker jag!
Singel: Du är snäll du Singel...
Kör flödesskrivning, det är kul!
Bitte: Jag tror alla är fenor på det, bara det släpper och man slutar upp med att försöka kontrollera det som kommer ut.
Jag är grymt imponerad. Om det är något jag har svårt för så är det att släppa kontrollen.
Men om du nu ska besöka Stockholm titt som tätt kan du väl höra av dig. Du kanske inte alltid vill sitta som enda medelålders kvinna och vänta på tåget utan kanske få sällskap av en annan medelålders kvinna.
Som i och för sig inte skulle vänta på tåget utan bara vara där för att få träffa dig. Undrar om man skulle kunna få den där högtalarpersonen att göra Nilla-utrop: "Nilla är cirka femton minuter försenad men väntas inkomma till internetcafét klockan 15.38."
Men vaf ... hur hittar jag dig på Fejjan då?
Katarina: Det vore en blessing att få sitta där med dig. Vi skulle kunna sitta bredvid varandra och köra flödesskrivning, datorerna står väldigt tätt där. Jag ger dig en vink nästa gång jag är på väg upp.
Magica: Du har avvisat mig två gånger när jag försökt bli din fb-vän och nu är jag suuur.
Vilken fantastisk ursäkt för att ha missat tåget, och så roligt när du skall förklara för SJ när du ska återlösa/omboka din biljett. Hoppas de tror på din förklaring... "suck, en medelålders kärring som lever för sin blogg igen..., nästa, nummer 12...." Pling
Tack, typ!
Skicka en kommentar