Plötsligt tutade en bil till här utanför på min lilla villagata.
Jag lovar, alla hemmavarande grannar gjorde som jag; slängde sig fram till fönstret (jag i migränslowmotion) och kollade vad? vad? vad? En liten vit bil, modell billigare, bromsade in ett par hus bort. Föraren hade en svart stickad mössa neddragen över öronen.
Det var grannens dotter, snett över gatan, som blev upphämtad av sin pojkvän. Ganska normalt egentligen, att en pojkvän tutar på sin flickvän när han kommer för att hämta henne.
Men ändå.
Ni fattar.
21 kommentarer:
Och jag - som också har huvudvärk och dessutom jobbar - läste att han hade mössan neddragen på ett helt annat sätt. Såg framför mig hur du bevittnat en kidnappning. Tur det inte var så! Hoppas migränen viker hädan snart och lämnar dig ifred.
Du får be din kille att tuta på dig nästa gång du ska bli hämtad ;)
Det är så länge sen någon tutade på mig och hämtade mig, så jag inte vet hur det är. (kanske ska vara glad för det, nästa gång det sker är väl de där med vita tröjan)
Men jag förstår att du har mycket att stå i...
hahaha,,.. ;)
Inte mycket som händer alltså! Hur går det med huvudet - dräller det av smarta tankar numera?
Haha, vad roligt.
Mmmm... minns också i någon suddig forntid - att någon obekant vem, tutade (obekant med vad) på mig (obekant varför)
Kul blogg!!
haha. härliga tider.
Klart man måste kasta sig mot fönstret för att kolla. Det är ju normalt.
Oj på din gata i stan måste det vara ganska dött i vanliga fall
Tänk att du nu får vara med om detta, förortsliv nästan a'la hemmafru! *fniss*
Jag tänkte lite som Ettie - "wow hon har bevittnat rån och kidnappning och nu blir hon berömd för att hon förhindrade"
Söt historia ni fick se iaf :D
Hoppas migränen ger med sig snart.
Dagens höjdpunkt på lugna gatan alltså...:)
Kram
På vår gata har jag aldrig hört någon tuta. Det bor trots allt tonårstjejer i fyra hus hemskt nära oss. Just nu klipper någon gräs. Sambon vill plantera en hög häck runt vår tomt. Det vill inte jag för då kommer jag ju inte kunna se vad som händer på gatan och hos grannarna.
Här kastar vi oss mot fönstret så fort vi hör ett motorljud, behövs ingen tuta ens.
Va fasen kommer det en bil? typ!
Dramatik i vardagen. Du kan ta med det i din bok. Det skulle få vem som helst att sträckläsa hela boken ; )
Som en pelargonia i fönstret håller man koll på alla grannar! ;)
Mysigt! Sånt blir jag lite glad av!
Säkert en sådan dära ligist man hört talas om!
Ettie: Min migrän viker hädan på onsdag. Efter två och ett halvt dygn.
Ninis: Min kille haha. Jo, det ska jag be honom. Jag ska be honom ställa sig på tutan så vi bräcker grannens pojkvän.
Singelmamman: Låt oss hoppas att de inte gör så mycket väsen av sig när de kommer och hämtar dig med vita tröjan. Så grannarna inte märker.
Suzan: =D
Spader: Det enda som dräller i mitt huvud idag är min migrän. Nåt annat får inte plats.
Åsa: Ja, man får roa sig bäst m,an kan när man är en migrändrabbad hemmafru.
Nica: Konstigt att det känns så länge sen när det ju var nyss! =)
Alexandra: När man blev tutad på, ja. Uj uj uj.
Gafflan: Du säger? Skönt att höra.
Shamrock: Fast idag var det ju action. Som sagt.
Regnnatt: Den ger med sig på onsdag. Jag är ledsen att jag skrämde upp dig i onödan. ;)
carina: Japp, det var dagens höjdpunkt. Sen fick jag också ett sms med en smiley i, det var också kul.
Knaster: Ja, gud! Man kan ju inte ha häck.
Tant Björn: Det förstår jag.
Mocka: Okej. Jag gör.
Stina: Jag är kanske inte just idag lika vacker som en pelargon, men annars: självklart.
Oslo: Jodå, för all del. Sen kan man ju också räkna på hur många år sedan man själv blev tutad på och då har man ju nåt att göra ett tag.
Mika: Absolut en sån dära ligist! Det kunde man se sen på bromsspåren.
Men guuuud vad jobbigt....tänk om sopbilen kommit samtidigt, attans vad tufft det blivit då på gatan ;)
Skicka en kommentar