Och så ska jag åka tåg imorgon. Till min skrivarkurs då.
Åka tåg är roligt, som sagt.
När jag var barn jobbade både min morfar och min faster på SJ. Min kärlek till tåg grundlades redan där.
Min morfar lyfte lok på Östersunds järnvägsstation. Därför fick han ryggskott ibland.
Min faster ritade kartor åt SJ, för att lokförarna skulle veta vägen. Det var innan datorerna. Jag var uppe på hennes arbetsrum på SJ-kontoret i Stockholm en gång. Där fick jag se kartorna hon ritade och de var jättefina. Mycket snyggare än kartorna är nuförtiden.
Både morfar och faster fick åka tåg gratis hur mycket de ville. Det fick mormor också eftersom hon var gift med morfar. Det var tider det. Innan snålvargen tog det här landet.
När faster åkte tåg till oss för att hälsa på - det var ganska ofta - pratade hon alltid med den som satt bredvid henne. Ofta var det en snygg skäggig fransman, för hon tyckte mycket om snygga skäggiga fransmän. När hon kom till oss berättade hon alltid om de intressanta samtal som utspunnit sig. Varje gång kunde man märka att hon blivit förtjust i sitt resesällskap för det liksom glittrade i ögonen på henne när hon pratade om honom. Jag kan inte minnas att hon någonsin satt bredvid nån kvinna.
Jag pratar aldrig med okända när jag åker tåg. Jag tycker de andra på tåget mest är i vägen. Sen vill man ju verka lite oberoende också. Oberoende och upptagen. Modern, liksom. Nu när jag tänker efter känns det lite trist. Jag kanske gör en Faster imorgon på tåget. Kanske.
12 kommentarer:
Du börjar ju ett nytt liv nu. Lika bra att du förändrar dig total. Pladdra på du med intet ont anande tågresenärer som hoppats på en lugn och skön tågresa.
För tusan, du ska ju bli en toppsäljande författare. Om några år kan de stolt säga: "Ja, du vet 2010 när jag åkte tåg från hit till dit satt jag minsann bredvid henne på tåget och hon kunde då inte sluta prata. Jag förstår att hon blev författare."
Varför är där aldrig snygga, intressanta fransmän på tåget när jag åker?
På tåg brukar jag roa mig med att fantisera om människorna runt omkring. Hur deras tråkiga yttre i själva verket döljer ett intressant inre.
Han med väskan där, vad är det han har i den egentligen.
Damen som essemmessar, inte är det till jobbet iaf, inte med den rodnaden på kinderna.
Gör det! Ooo så spännande! När jag åker tåg eller buss så brukar det ofta vara någon som vill prata med mig. Jag är inte bra på att se upptagen ut men jag är väldigt bra på att se intresserad ut.
Jag tycker absolut att du ska göra en Faster imorgon. Tänk så mycket spännande uppslag du kan få till kommande böcker. Jag har åkt mycket tåg i mina dagar och ständigt varit den där pladdrande medresenären. Jäklar vilka fantastiska möten det givit mig. Dock har jag aldrig stött på någon snygg fransman. Men det gör det samma eftersom jag inte pratar mer än köksfranska (å knappt ens det).....:-)
Tänk vad konstigt vi beter oss, som om den bredvid är osynlig. Och usch, ve o fasa om våra kroppar råkar mötas, om benet kommer inpå eller handen....brrrrr. Nej, bryt mönstret o gör en Faster imorgon. Du kommer kanske att få uppslag till din roman.
Min morbror var pensionerad från SJ men han och jag fick åka gratis på tåget ändå. Sittplatsbiljett ingick inte i gratispriset så vi fick stå från Uppsala till Krylbo. Denna resa gjorde vi 1980 när jag var 12 år.
Trevlig resa!
Tror fransmännen var betydligt snyggare och åkte mer SJ-tåg på din fasters tid. JAG har då aldrig hamnat i samspråk med någon.
Fast det kanske beror på att jag inte kan prata franska..
Kan du?
(Och lycka till nu!)
Rita kartor för att lokförarna skulle hitta?! Är det inte typ bara att följa spåren? *förvirrad*
Kanske kanske ses vi i morgon ombord??? Tänk om det är mig du börjar prata med hi hi..men jag ser ju faktiskt inte ut som en snygg skäggig fransman....
Leta efter en trött, kort, "håret uppsatt i toffs tjej" i sina bästa år hi hi...
Ja, gör en "faster"! Det är så himla trevligt med folk som pratar med en och som svarar på tilltal. Det kan bli hur bra som helst!
Ha en bra skrivarkursdag!
Han bredvid mig en gång gjorde en Faster, började prata med mig alltså. Efter ett tag spelade vi spel på min dator. Lite senare visade han tatueringen han hade på skinkan. Det var den roligaste tågresan ever!
Hoppas kursen går bra! (klart den gör)
Skicka en kommentar