Förra veckan var det föräldramöte i min yngsta dotters klass och jag gick inte på det.
Ja, det var ju inte så fint, men vänta bara.
Dagen efter fick jag, och ett antal andra föräldrar som varit frånvarande på mötet, ett mail från en mamma i klassen. Noggrannt redogjorde hon för vad som sagts på mötet och avslutningsvis passade hon på att påpeka att det var synd att vissa föräldrar inte var där eftersom ju även 15-åringar faktiskt behöver engagerade föräldrar.
Är det inte så att man blir tårögd?
Inte nog med att hon uppfostrar sina egna barn, hon tar sig även tid att uppfostra andra barns föräldrar!
Vad skulle vi göra utan dessa superengagerade mammor, det är min milda undran idag.
Givetvis känner jag att jag behöver gengälda hennes aktiva intresse av mitt föräldraskap.
Ska jag kanske skicka en brevbomb?
Nej, vad skriver jag!?
Brevbomb, var fick jag det ifrån?
Jag menade förstås brevduva!
En brevduva med en bomb.
Men, hjälp, vad fel det blir! Var kom bomben ifrån???
Jag menade: med en blomknopp.
En brevduva med en blomknopp.
Som tack för det fina försöket till uppfostran av mig.
Men, eftersom man kan misstänka att hon är en aning understimulerad, kanske har lite för lite att göra, så kanske en scrapbookingkurs vore bättre?
Eller ett medlemsskap i stans folkdansgille?
Nej, vid närmare eftertanke, folkdansarna har ju inte gjort något ont.
Och man kan väl inte utsätta scrapbookare för vad som helst heller.
Det får nog bli en brevbomb.
Men! Vad säger jag?! Igen!
En blomknopp menade jag förstås!
En vit duva med en blomknopp virad runt benet!!!
Pang bom imorgon bitti.
Pang bom?!?
Jag menar: På en gång imorgon bitti.
På en gång!
P.Å. E.N. G.Å.N.G.
Duva med blomknopp.
Duva med blomknopp.
Duva med blomknopp.
onsdag 31 mars 2010
tisdag 30 mars 2010
Påskplan
Nu är det slut på den tid i livet då påsken innebar att gömma påskägg till barnen. *snyft*
Men, det är nu maken kommer till användning.
Och vissa fördelar finns;
han delar med sig mer generöst av sitt godis än mina barn gör (som lärt sig att hålla hårt i godsakerna när mamma är i närheten).
Åka och köpa godiset.
Lägga godiset i ägget och äta upp det som inte fick plats.
Fundera ut ett listigt gömställe.
Gömma ägget på gömstället, knyta fast ett snöre runt det och dra snöret till makens sida av sängen så att det inte blir så svårt för honom att hitta det.
Som ni ser har jag jobb hela veckan.
Men, det är nu maken kommer till användning.
Och vissa fördelar finns;
han delar med sig mer generöst av sitt godis än mina barn gör (som lärt sig att hålla hårt i godsakerna när mamma är i närheten).
Påskplanen:
Fundera ut vad som ska vara i makens påskägg.Åka och köpa godiset.
Lägga godiset i ägget och äta upp det som inte fick plats.
Fundera ut ett listigt gömställe.
Gömma ägget på gömstället, knyta fast ett snöre runt det och dra snöret till makens sida av sängen så att det inte blir så svårt för honom att hitta det.
Som ni ser har jag jobb hela veckan.
måndag 29 mars 2010
Glimtar ur en måndagkväll
* Kom 20.03 på att jag glömt bort en hyrfilm som skulle vara tillbaka 20.00
* Ringde till dottern och skällde på henne enligt devisen Anfall är bästa försvar
* Cyklade som en galning (my speciality) till macken och lämnade in filmen 20.15
* Slapp betala för ett dygn till och köpte godis för de intjänade 55 kronorna
* Ringde till dottern och var en snäll mamma
En kväll i Nilla-style.
* Ringde till dottern och skällde på henne enligt devisen Anfall är bästa försvar
* Cyklade som en galning (my speciality) till macken och lämnade in filmen 20.15
* Slapp betala för ett dygn till och köpte godis för de intjänade 55 kronorna
* Ringde till dottern och var en snäll mamma
En kväll i Nilla-style.
Nyvaken
Har nyss vaknat upp från en tre timmar lång tupplur.
Är det påsklov så är det.
Drömde att jag kunde flyga som en fågel.
En stor baktung fågel som bara kommer upp på ca tre meters flyghöjd.
Jag drömmer den här drömmen då och då och varje gång blir jag lika förvånad när jag lyfter och håller mig flygande av att flaxa med armarna. Jag tar mig fram, inte snabbt och graciöst som en svala, men långsamt och stadigt som en lågtflygande gås eller pelikan.
Det måste betyda något bra.
Är det påsklov så är det.
Drömde att jag kunde flyga som en fågel.
En stor baktung fågel som bara kommer upp på ca tre meters flyghöjd.
Jag drömmer den här drömmen då och då och varje gång blir jag lika förvånad när jag lyfter och håller mig flygande av att flaxa med armarna. Jag tar mig fram, inte snabbt och graciöst som en svala, men långsamt och stadigt som en lågtflygande gås eller pelikan.
Det måste betyda något bra.
söndag 28 mars 2010
Glimtar ur min dag
Glimtar som kommer läsas fram- och baklänges av forskare med lupp när jag är död och får mängder av prestigefyllda postuma bloggpriser.
Ja, då kör vi:
* Ställde om klockan från 7.45 till 8.45
* Blev förbannad och skrev ett blogginlägg
* Kletade in håret i mousse för att slippa tvätta det
* Satte på mig mössa och gick ut med hund 1
* Köpte treo på en mack och fick ett halvt rör till priset av ett
* Jympade och fick ont i höger knä
* Provade nytt roligt recept på vindolmar och brände dem
* Haltade runt kvarteret med hund 2
Missa inte morgondagens glimtar för de kanske blir ännu intressantare.
Ja, då kör vi:
* Ställde om klockan från 7.45 till 8.45
* Blev förbannad och skrev ett blogginlägg
* Kletade in håret i mousse för att slippa tvätta det
* Satte på mig mössa och gick ut med hund 1
* Köpte treo på en mack och fick ett halvt rör till priset av ett
* Jympade och fick ont i höger knä
* Provade nytt roligt recept på vindolmar och brände dem
* Haltade runt kvarteret med hund 2
Missa inte morgondagens glimtar för de kanske blir ännu intressantare.
Dokumentförstöraren nästa
”Ansvarstagande”
”Självinsikt, självkänsla och sunt självförtroende”
”God social förmåga”
Vackra ord som står att läsa på väggen intill entrén i Bjästaskolan där en 14-årig flicka våldtogs och sedan sveks av en hel vuxenvärld. (Se Karin Ahlborgs krönika i Aftonbladet.)
Orden känns igen på i stort sett alla skolor i Sverige idag.
Sitter de inte uppsatta på en vägg så finns de i någon pärm på en hylla.
De kallas för värdegrunden, de där fantastiska orden som vaggar in personalen i en falsk trygghet; nu har man iallafall gjort något. Fast man inte har det.
Av egen erfarenhet vågar jag påstå att man på alla rikets skolor suttit många långa timmar i konferenser de senaste åren för att hitta de perfekta formuleringarna. De som ska förmedlas till eleverna och därmed göra dem till de goda fina uppväxande människor som man har en drömföreställning om. De som inte mobbar, de som inte kallar varandra för hora, de som inte sprider falska nedsättande rykten bakom ryggen på andra, de som har civilkurage nog att stå upp för sina medmänniskor.
Hur naivt är inte det? Hur kan vi tro att barnen ska ta det ansvar vi inte själva tar? Hur fräckt är det inte av oss att lägga över ansvaret på det uppväxande släktet när vi själva blundar? Ja, jag skriver "vi" här av den enkla anledningen att varianter av det som hänt på Bjästaskolan händer i alla delar av vårt land dagligen, och vi har alla ett ansvar.
Barn gör som vi gör, och inte som vi säger. Att inse det är enda vägen framåt.
Men idag är jag pessimistisk.
”Självinsikt, självkänsla och sunt självförtroende”
”God social förmåga”
Vackra ord som står att läsa på väggen intill entrén i Bjästaskolan där en 14-årig flicka våldtogs och sedan sveks av en hel vuxenvärld. (Se Karin Ahlborgs krönika i Aftonbladet.)
Orden känns igen på i stort sett alla skolor i Sverige idag.
Sitter de inte uppsatta på en vägg så finns de i någon pärm på en hylla.
De kallas för värdegrunden, de där fantastiska orden som vaggar in personalen i en falsk trygghet; nu har man iallafall gjort något. Fast man inte har det.
Av egen erfarenhet vågar jag påstå att man på alla rikets skolor suttit många långa timmar i konferenser de senaste åren för att hitta de perfekta formuleringarna. De som ska förmedlas till eleverna och därmed göra dem till de goda fina uppväxande människor som man har en drömföreställning om. De som inte mobbar, de som inte kallar varandra för hora, de som inte sprider falska nedsättande rykten bakom ryggen på andra, de som har civilkurage nog att stå upp för sina medmänniskor.
Hur naivt är inte det? Hur kan vi tro att barnen ska ta det ansvar vi inte själva tar? Hur fräckt är det inte av oss att lägga över ansvaret på det uppväxande släktet när vi själva blundar? Ja, jag skriver "vi" här av den enkla anledningen att varianter av det som hänt på Bjästaskolan händer i alla delar av vårt land dagligen, och vi har alla ett ansvar.
Barn gör som vi gör, och inte som vi säger. Att inse det är enda vägen framåt.
Men idag är jag pessimistisk.
torsdag 25 mars 2010
Bra frågor att ha
- Är du sur på mig? frågade jag idag en kollega när jag mötte henne i trappan.
Bara sådär. Helt oplanerat, det bara poppade ur mig.
Jag har känt ett tag att det funnits grus i maskineriet från hennes sida, utan att göra något åt det. Eller, jo, jag har gjort något; jag har undvikit henne eftersom jag är lite rädd för arga kollegor.
- Öh, nej, inte direkt...men...*Tony Irving; släng dig i väggen*... bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla.
- Jaha, sa jag. Sen förklarade jag hur jag såg det.
Efter en stunds prat lämnade vi varandra och jag kände hur jag plötsligt var tio kilo lättare och kvittrande glad. Först nu kände jag vad jobbigt det varit med just det här gruset. Och vad energikrävande det är att använda undvikande-av-konflikt-genom-att-gå-runt-problemet-i-en-vid-cirkel-metoden. Utmattande.
Att den där frågan ska behöva sitta så långt inne!
- Är du sur på mig?
- Är det något du är arg på?
- Vad är det?
- Varför hejar du inte?
- Vad är det för fel?
- Vad har du för problem?
- Vad menar du med den där blicken?
- Eres idiota rota?
- Fuck you!
Fler förslag?
Bara sådär. Helt oplanerat, det bara poppade ur mig.
Jag har känt ett tag att det funnits grus i maskineriet från hennes sida, utan att göra något åt det. Eller, jo, jag har gjort något; jag har undvikit henne eftersom jag är lite rädd för arga kollegor.
- Öh, nej, inte direkt...men...*Tony Irving; släng dig i väggen*... bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla.
- Jaha, sa jag. Sen förklarade jag hur jag såg det.
Efter en stunds prat lämnade vi varandra och jag kände hur jag plötsligt var tio kilo lättare och kvittrande glad. Först nu kände jag vad jobbigt det varit med just det här gruset. Och vad energikrävande det är att använda undvikande-av-konflikt-genom-att-gå-runt-problemet-i-en-vid-cirkel-metoden. Utmattande.
Att den där frågan ska behöva sitta så långt inne!
- Är du sur på mig?
- Är det något du är arg på?
- Vad är det?
- Varför hejar du inte?
- Vad är det för fel?
- Vad har du för problem?
- Vad menar du med den där blicken?
- Eres idiota rota?
- Fuck you!
Fler förslag?
onsdag 24 mars 2010
Tack för hjälpen! Känns bra att veta att ni finns om jag tappar bort min dictionary.
Jag fick en rad fina förslag på engelska motsvarigheter till Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.
Först har vi de som försökte sig på en rak översättning:
(Har en misstanke om att de driver med mig bara för att jag är engelsklärare...*hrmpf* Kan bli fråga om privatlektioner i sommar som straff.)
Knasterfaster sa...
Better lyss to the string that bursted than to never to range an arc???
stort och smått
Better listen to the string that snatch than never tighten your bow.
Gafflan
"Better listen to the string that broke than never fasten a bow"
Sen har vi de som satsade på en friare tolkning:
cat
Our greatest glory consists not in never failing but in rising every time we fall.
All life is an experiment. The more experiments you make the better.
Fiffilura rensar ღ
DODID DONE
Som avslutning en fantastisk översättning av Tjong i medaljongen:
Katarina
Bang in the medallion!
(Känner ni hur det svänger?)
Först har vi de som försökte sig på en rak översättning:
(Har en misstanke om att de driver med mig bara för att jag är engelsklärare...*hrmpf* Kan bli fråga om privatlektioner i sommar som straff.)
Knasterfaster sa...
Better lyss to the string that bursted than to never to range an arc???
stort och smått
Better listen to the string that snatch than never tighten your bow.
Gafflan
"Better listen to the string that broke than never fasten a bow"
Sen har vi de som satsade på en friare tolkning:
cat
Our greatest glory consists not in never failing but in rising every time we fall.
All life is an experiment. The more experiments you make the better.
Fiffilura rensar ღ
DODID DONE
Som avslutning en fantastisk översättning av Tjong i medaljongen:
Katarina
Bang in the medallion!
(Känner ni hur det svänger?)
tisdag 23 mars 2010
I love Christine
Dating in the dark och Cougar town är det sämsta skit jag sett.
Men efter Ct var det Christine, det räddade kvällen.
Tack och lov för Christine!
Hon är precis som jag och ändå så populär.
Men efter Ct var det Christine, det räddade kvällen.
Tack och lov för Christine!
Hon är precis som jag och ändå så populär.
Vem behöver ett liv?
När bara en dotter bor kvar hemma och hon åker på skolresa i fyra dagar så blir det lite tomt.
Nog för att hon så sakteliga har skolat in (ut) mig senaste året genom att vara borta då och då men jag får ändå en känsla av att huset ekar.
Vad gjorde jag hela kvällarna innan jag fick barn?
Hur spenderar man en kväll på egen hand?
20.00 Dating in the dark
21.00 Desperate housewives
22.00 Cougar town
Tack kanal 5 för att ni tänkte på mig.
Nog för att hon så sakteliga har skolat in (ut) mig senaste året genom att vara borta då och då men jag får ändå en känsla av att huset ekar.
Vad gjorde jag hela kvällarna innan jag fick barn?
Hur spenderar man en kväll på egen hand?
20.00 Dating in the dark
21.00 Desperate housewives
22.00 Cougar town
Tack kanal 5 för att ni tänkte på mig.
måndag 22 mars 2010
Ordspråksrapport del 1
Det var inga problem som helst, kan jag meddela, att flika in Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge på jobbet idag. Jag insåg nämligen redan i morse att detta ordspråk ju är själva essensen i lärande. Learning by failing.
Första gången jag fick ett tillfälle var när en elev visade mig en matteuppgift som hon gjort, men som blivit fel. Jag påpekade att hon använt fel formel och la sen uppmuntrande till: Men det är ju bättre att lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna sin båge!
"Eh....ja...?", sa hon och jag såg hur hon verkligen kämpade med att hänga med i svängarna.
Sen sa jag det fina talesättet varje gång en elev hade räknat något fel och jag kände hur det alltmer kom att sitta som en smäck. Förutom en liten gång då jag råkade säga spränga istället för spänna. Vad är matte om inte ett prövande av vad som funkar, vilka vägar som är framkomliga? Och varje gång man tagit fel väg har man lärt sig just det; att det var fel väg, och man är därmed ett steg närmare rätt väg. Bara man vågar pröva!
Jag blev så till mig i trasorna att jag skrev upp ordspråket på tavlan och gav mina elever i läxa att lära sig det utantill till på fredag.
Jag messade det också till min dotter: Battre lyss till den strang som brast an att aldrig spanna sin bage. (Eftersom jag inte vet hur man skriver å, ä och ö på min telefon.)
Inget svar.
Nu ska jag försöka hitta en engelsk motsvarighet till mina engelsklektioner imorgon.
Någon som har några förslag?
Första gången jag fick ett tillfälle var när en elev visade mig en matteuppgift som hon gjort, men som blivit fel. Jag påpekade att hon använt fel formel och la sen uppmuntrande till: Men det är ju bättre att lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna sin båge!
"Eh....ja...?", sa hon och jag såg hur hon verkligen kämpade med att hänga med i svängarna.
Sen sa jag det fina talesättet varje gång en elev hade räknat något fel och jag kände hur det alltmer kom att sitta som en smäck. Förutom en liten gång då jag råkade säga spränga istället för spänna. Vad är matte om inte ett prövande av vad som funkar, vilka vägar som är framkomliga? Och varje gång man tagit fel väg har man lärt sig just det; att det var fel väg, och man är därmed ett steg närmare rätt väg. Bara man vågar pröva!
Jag blev så till mig i trasorna att jag skrev upp ordspråket på tavlan och gav mina elever i läxa att lära sig det utantill till på fredag.
Jag messade det också till min dotter: Battre lyss till den strang som brast an att aldrig spanna sin bage. (Eftersom jag inte vet hur man skriver å, ä och ö på min telefon.)
Inget svar.
Nu ska jag försöka hitta en engelsk motsvarighet till mina engelsklektioner imorgon.
Någon som har några förslag?
söndag 21 mars 2010
Mer ångest
Sitter här, snart halv tolv på en söndagkväll, och försöker förtränga att det snart är måndagmorgon.
Hur gammal är jag på en skala, kan man undra, som inte tar mitt ansvar och går och lägger mig?
Men, men. Lika bra att på en gång avhandla det som behövs innan jag kan gå och lägga mig.
*harklar mig*
Har kommit på att novellen är dålig och befinner mig nu i operation övertyga-mig-själv-att-det-inte-spelar-någon-roll. Att jag t ex kan skriva nya noveller när jag inte är överspänd och prestationsneurotisk. Jomenvisst.
Och det är ju bättre att lyss till strängen som brast än att aldrig spänna bågen, som någon idiot sa.
Jaja, så himla dålig är den väl inte. Men ganska dålig. Dessutom kommer den förmodligen inte publiceras som ett exempel på dålig novell (så jag får skämmas inför hela Sveriges befolkning), för så brukar de inte göra, de som anordnar den här tävlingen. Det är bra, för om de gjorde det skulle jag tycka det var jobbigt. OCH JAG TYCKER INTE OM NÄR DET ÄR JOBBIGT. Jag vill ha ett ojobbigt liv med början i morgonbitti. Ett lugnt och fint liv där jag är helt förskonad från idiotryck som att skicka in noveller till novelltävlingar.
Det är det enda jag begär.
Hur gammal är jag på en skala, kan man undra, som inte tar mitt ansvar och går och lägger mig?
Men, men. Lika bra att på en gång avhandla det som behövs innan jag kan gå och lägga mig.
*harklar mig*
Har kommit på att novellen är dålig och befinner mig nu i operation övertyga-mig-själv-att-det-inte-spelar-någon-roll. Att jag t ex kan skriva nya noveller när jag inte är överspänd och prestationsneurotisk. Jomenvisst.
Och det är ju bättre att lyss till strängen som brast än att aldrig spänna bågen, som någon idiot sa.
Jaja, så himla dålig är den väl inte. Men ganska dålig. Dessutom kommer den förmodligen inte publiceras som ett exempel på dålig novell (så jag får skämmas inför hela Sveriges befolkning), för så brukar de inte göra, de som anordnar den här tävlingen. Det är bra, för om de gjorde det skulle jag tycka det var jobbigt. OCH JAG TYCKER INTE OM NÄR DET ÄR JOBBIGT. Jag vill ha ett ojobbigt liv med början i morgonbitti. Ett lugnt och fint liv där jag är helt förskonad från idiotryck som att skicka in noveller till novelltävlingar.
Det är det enda jag begär.
Nästa veckas uttryck
Efter tips från Maj Korner blir nästa veckas uttryck:
Bättre lyss till den sträng som brast
än att aldrig spänna en båge
Ambitionen är att säga detta fina ordspråk minst tio gånger per dag i olika sammanhang där det passar in. Det ska det nog göra här och där. Om bara viljan finns så.
När jag själv hör uttrycket kommer jag osökt att tänka på en liten historia som en kollega till sportkommentatorn Fredrik Belfrage en gång berättade i TV för många herrans år sedan.
*väldigt fritt ur minnet*
Jo, Fredrik Belfrage var ute och åkte tåg å jobbets vägnar.
Vid något tillfälle under det här jobbpasset hade han träffat en kvinna som han så snabbt blev kompis med att båda två lagt sig på samma brits i liggvagnen. Det vet ju var och en att de där smala britsarna bara är gjorda för en person i taget, men hur det nu kom sig så låg de tu och trängdes på en och det ville sig inte bättre än att upphängningsanordningen för britsen brast och själva britsen fälldes in mot väggen med en smäll med följden att Fredrik och hans nya kompis landade med ett brak i britsen under.
Väldigt trist för Fredrik, tyckte den berättande kollegan men tröstade honom just med orden: Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig få spänna sin båge. Det tycker jag var väldigt fint gjort. I TV och allt.
Nu kanske inte jag kan räkna med att jag ska snubbla över lika klockrena situationer i veckan, men vi får väl se.
For Your Information
Jag jobbar väldigt mycket. Kanske 60 timmar i veckan om man räknar med research och tankearbete.
Lägger man dessutom till mitt lärarjobb så blir det ungefär 100 timmar.
Eftersom det är 24 x 7 = 168 timmar på en vecka så har jag alltså 68 timmar kvar till att sova, duscha, cykla till och från lärarjobbet, handla, laga mat, äta, ta hand om mitt hemmavarande barn, pussa på maken, gå hundpromenader, träna och titta på TV.
Det är därför jag inte hinner städa.
Lägger man dessutom till mitt lärarjobb så blir det ungefär 100 timmar.
Eftersom det är 24 x 7 = 168 timmar på en vecka så har jag alltså 68 timmar kvar till att sova, duscha, cykla till och från lärarjobbet, handla, laga mat, äta, ta hand om mitt hemmavarande barn, pussa på maken, gå hundpromenader, träna och titta på TV.
Det är därför jag inte hinner städa.
Jippie!
Ja, se det snöar
Ja, se det snöar
Det var ju roligt, hurra!
Då blir det vinter
Då blir det vinter
Som vi har önskat
tra la.
Nu åker skidorna fram,
och solkrämen ut.
Nu ska här pulsas i snön
till juni månads slut!
(Lite osäker på texten men känslan, hörni, känslan!)
Ja, se det snöar
Det var ju roligt, hurra!
Då blir det vinter
Då blir det vinter
Som vi har önskat
tra la.
Nu åker skidorna fram,
och solkrämen ut.
Nu ska här pulsas i snön
till juni månads slut!
(Lite osäker på texten men känslan, hörni, känslan!)
lördag 20 mars 2010
Ångestbabbel
Igår gjorde jag något som jag aldrig gjort förut i hela mitt liv; jag skickade in en novell till en novelltävling.
Jahapp, liksom.
Varför berättar jag det här, kan man undra. Med tanke på min fobi för att misslyckas inför öppen ridå så verkar det lite korkat.
Men kanske inte så himla mycket ändå, för de rangordnar väl bara de tre främsta, eller så? Om det skickas in t ex 3427 noveller så rangordnar de väl inte alla? Nej, det kan jag inte tänka mig och alltså kommer jag nog på plats fyra tillsammans med 3424 andra noveller och det vet jag inte om man kan kalla misslyckande. Kan man det?
Jag vet inte ens om det var någon novell. Det är sant, jag vet inte det. Jag har inte kriterierna för novell helt klara för mig och jag kollade inte upp dem. Kan vara mer av en krönika om jag har otur.
Jag vet heller inte om novellen (läs: texten som ev är en novell) är bra. Anledningen är att den var sådär halvdan när jag hade skrivit ner den första gången och att jag sedan läst igenom den typ tjugo-trettio gånger och ändrat något varje gång. När man har läst en text så många gånger är den varken bra eller dålig. Varken rolig, fyndig, känslosam eller välskriven. Den är bara djävulskt tråkig. En grå massa av bokstäver och försök till fina formuleringar. Ah, men fy fan, alltså. Men jag kan inte komma värre än fyra med alla de där andra.
Kanske är det lite onödigt av en männska i min ålder att börja skriva? Jag menar, har man inte skrivit en massa tidigare i sitt liv så är det kanske lite väl sent? Och lite onödigt. Jag är ju inte uppdaterad på allt. Vet inte vad yngre människor gör i Stockholm t ex. Har ingen aning. Vet bara vad en snart 50-åring gör i min lilla stad och det är inte speciellt spännande kan jag säga. Men allt måste väl inte vara spännande kanske. Men lite kanske. Eller inte. Eller. Och. Blä.
Jahapp, liksom.
Varför berättar jag det här, kan man undra. Med tanke på min fobi för att misslyckas inför öppen ridå så verkar det lite korkat.
Men kanske inte så himla mycket ändå, för de rangordnar väl bara de tre främsta, eller så? Om det skickas in t ex 3427 noveller så rangordnar de väl inte alla? Nej, det kan jag inte tänka mig och alltså kommer jag nog på plats fyra tillsammans med 3424 andra noveller och det vet jag inte om man kan kalla misslyckande. Kan man det?
Jag vet inte ens om det var någon novell. Det är sant, jag vet inte det. Jag har inte kriterierna för novell helt klara för mig och jag kollade inte upp dem. Kan vara mer av en krönika om jag har otur.
Jag vet heller inte om novellen (läs: texten som ev är en novell) är bra. Anledningen är att den var sådär halvdan när jag hade skrivit ner den första gången och att jag sedan läst igenom den typ tjugo-trettio gånger och ändrat något varje gång. När man har läst en text så många gånger är den varken bra eller dålig. Varken rolig, fyndig, känslosam eller välskriven. Den är bara djävulskt tråkig. En grå massa av bokstäver och försök till fina formuleringar. Ah, men fy fan, alltså. Men jag kan inte komma värre än fyra med alla de där andra.
Kanske är det lite onödigt av en männska i min ålder att börja skriva? Jag menar, har man inte skrivit en massa tidigare i sitt liv så är det kanske lite väl sent? Och lite onödigt. Jag är ju inte uppdaterad på allt. Vet inte vad yngre människor gör i Stockholm t ex. Har ingen aning. Vet bara vad en snart 50-åring gör i min lilla stad och det är inte speciellt spännande kan jag säga. Men allt måste väl inte vara spännande kanske. Men lite kanske. Eller inte. Eller. Och. Blä.
fredag 19 mars 2010
Vetenskapsakademin nästa?
Har nu avslutat en högst vetenskaplig undersökning om huruvida tonåringar känner igen och använder uttrycket Tjong i medaljongen.
Tyvärr måste jag meddela att de flesta inte kände till det vid utfrågningstillfället.
Men nu gör de det.
Två stycken vittnade om att deras mammor utropar det när de tappar något.
Min dotter sa: "Mamma, gå ut! Du skrämmer mig.", när jag klev in på hennes rum och sa Tjong i medaljongen.
Resultat: Se ovan.
Slutsats: Jag behöver säga Tjong i medaljongen oftare, både på jobbet och hemma.
Tyvärr måste jag meddela att de flesta inte kände till det vid utfrågningstillfället.
Men nu gör de det.
Två stycken vittnade om att deras mammor utropar det när de tappar något.
Min dotter sa: "Mamma, gå ut! Du skrämmer mig.", när jag klev in på hennes rum och sa Tjong i medaljongen.
Resultat: Se ovan.
Slutsats: Jag behöver säga Tjong i medaljongen oftare, både på jobbet och hemma.
torsdag 18 mars 2010
Vintern rasar eventuellt ut i år också
Vaknade i natt av att en ångvält modell mindre rullades in i vardagsrummet.
Tänkte att det var vår tur nu att få inbrott, vi har ju klarat oss utan i alla år, och gick in i vardagsrummet för att hälsa tjuvarna välkomna.
Men tji fick jag, inget nattligt sällskap, det var delar av takets snötäcke som bestämt sig för att kasta loss.
Tjong i medaljongen, liksom.
Tänkte att det var vår tur nu att få inbrott, vi har ju klarat oss utan i alla år, och gick in i vardagsrummet för att hälsa tjuvarna välkomna.
Men tji fick jag, inget nattligt sällskap, det var delar av takets snötäcke som bestämt sig för att kasta loss.
Tjong i medaljongen, liksom.
onsdag 17 mars 2010
Äh...well
Alltså, tjong i medaljongen och tjong i medaljongen...
Beror på vad man menar med tjong i medaljongen.
Vad menar du med tjong i medaljongen?
Beror på vad man menar med tjong i medaljongen.
Vad menar du med tjong i medaljongen?
tisdag 16 mars 2010
Jag går alltid och sover kl 22
Skulle gärna berätta om hur jag gjorde mos av expediten, satte honom på plats så det sa tjong i medaljongen och fick en offentlig ursäkt uppläst i megafon.
Jodå.
Men jag är lite för trött just nu.
Jodå.
Men jag är lite för trött just nu.
På krigsstigen
Idag ska träningslinne lämnas tillbaka med besked.
Köpte det i fredags i storlek Large eftersom jag vill att mage och rumpgump ska få gunga i fred för allas blickar när jag tränar. För det tarvas ett stort linne som fladdrar ledigt runt min lekamen.
Provade det först när jag kom hem *våga vägra provhytt!*, och det var för LITET.
Antingen kan de inte engelska och tror att Large betyder Liten eller så är de bara dumma i huvudet.
Nu ska jag gå dit och fråga vilket. Är det engelskan som fallerar så kan jag ju hjälpa till.
Köpte det i fredags i storlek Large eftersom jag vill att mage och rumpgump ska få gunga i fred för allas blickar när jag tränar. För det tarvas ett stort linne som fladdrar ledigt runt min lekamen.
Provade det först när jag kom hem *våga vägra provhytt!*, och det var för LITET.
Antingen kan de inte engelska och tror att Large betyder Liten eller så är de bara dumma i huvudet.
Nu ska jag gå dit och fråga vilket. Är det engelskan som fallerar så kan jag ju hjälpa till.
måndag 15 mars 2010
Nej, vet ni vad
Om det blir så mycket poet av mig vet jag inte.
Efter den jublande responsen på min första dikt infinner sig frågan: Hur ska jag kunna toppa den? Är det överhuvudtaget möjligt?
Nej, svarar den som är rakryggad och ärlig.
Och lika bra är väl det.
Vad skulle jag göra utan mina måndagmornar när jag måste till jobbet, som kontrast till mitt övriga liv?
Jag skulle kanske inte ens inse att jag är lycklig när det inte är måndagmorgon!
I morse vaknade jag en kvart innan mitt alarm pep som en Malena Ernman i sjönöd.
Att vakna utan synbar anledning gör mig extremt stressad.
Har jag vaknat alldeles för tidigt, för att sedan inte kunna somna om och därför måste gå omkring med dimmor i huvudet hela dagen, eller har jag försovit mig?
Någon däruppe, som inte älskar mig, trycker i denna sekund på pulsknappen som snabbt accelererar framfarten av blodet i mitt blodomlopp. The bloodlopp. Rally, verkligen rally. Det är ett under att inget blod råkar skvätta ur i kurvorna. Hjärtat gör sitt bästa för att hänga med, den gamla trotjänaren: Rrrrrrrrrrrrrrr, ungefär. Tänk ett flipperspel, eller ett skenande pariserhjul.
Fast nu när jag tänker på det; det där kan väl aldrig vara hälsosamt?
Kanske ska bli poet iallafall.
Eller en sån som sitter på museum och visar vägen.
Efter den jublande responsen på min första dikt infinner sig frågan: Hur ska jag kunna toppa den? Är det överhuvudtaget möjligt?
Nej, svarar den som är rakryggad och ärlig.
Och lika bra är väl det.
Vad skulle jag göra utan mina måndagmornar när jag måste till jobbet, som kontrast till mitt övriga liv?
Jag skulle kanske inte ens inse att jag är lycklig när det inte är måndagmorgon!
I morse vaknade jag en kvart innan mitt alarm pep som en Malena Ernman i sjönöd.
Att vakna utan synbar anledning gör mig extremt stressad.
Har jag vaknat alldeles för tidigt, för att sedan inte kunna somna om och därför måste gå omkring med dimmor i huvudet hela dagen, eller har jag försovit mig?
Någon däruppe, som inte älskar mig, trycker i denna sekund på pulsknappen som snabbt accelererar framfarten av blodet i mitt blodomlopp. The bloodlopp. Rally, verkligen rally. Det är ett under att inget blod råkar skvätta ur i kurvorna. Hjärtat gör sitt bästa för att hänga med, den gamla trotjänaren: Rrrrrrrrrrrrrrr, ungefär. Tänk ett flipperspel, eller ett skenande pariserhjul.
Fast nu när jag tänker på det; det där kan väl aldrig vara hälsosamt?
Kanske ska bli poet iallafall.
Eller en sån som sitter på museum och visar vägen.
söndag 14 mars 2010
Dikt nr 1
Ute lyser solen och dropparna faller jublande från taknocken
Ändå sitter jag här
nere i källaren framför min dator och bloggar
Vad tycker ni?
Känner ni hur min kärlek till bloggandet och mina bloggvänner hotar att spränga sista raden?lördag 13 mars 2010
Ah men, nu vet jag...
Som av en händelse föll blicken på ett William Wordsworth-citat igår när jag, innan hemgång från jobbet, vispade runt bland högarna av papper (och annat skit) på mitt skrivbord. Och vi vet ju alla att inget händer av en slump, inte uppdykandet av dylika strofer heller:
Poetry is the spontaneous overflow of powerful feelings
I slutet av 1700-talet präntade Ville Ordvärd ner dessa visdomsord som skulle komma att bli min vägvisare drygt 200 år senare. För vad är jag, om inte ett spontant överflöd av mäktiga känslor? Kan berätta att känslostormar av förtret, harm och bryderier för jämnan rasar i mitt inre! Förutom när jag är väldigt glad, men det är ju också en slags känsla.
Det är alltså POET jag ska bli.
Skulle det vara så att man behöver något mer för det, förutom det kraftiga känslosvallandet, så får jag väl gå någon kurs.
fredag 12 mars 2010
Ett av mina mognare inlägg
FREDAG,
och det hade varit jätteroligt om jag hade kunnat känna det.
Dimman i Lützen har svept in min hjärna som därför inte har kontakt med vare sig utsidan eller resten av kroppen.
Jag vill inte bli så här trött av att jobba!
Jag är inte gjord för arbete!
Känner att jag kanske upprepar mig här,
att jag kanske kanske har antytt i tidigare inlägg att mitt kall i livet inte sammanfaller med lönearbete,
men det SKITER JAG I! Repetition är kunskapens moder!
JAG ÄR INTE GJORD FÖR ARBETE
JAG ÄR INTE GJORD FÖR ARBETE
JAG ÄR INTE GJORD FÖR ARBETE
JAG ÄR INTE GJORD FÖR ARBETE
JAG ÄR INTE GJORD FÖR ARBETE
Fy vad omogen jag är! *skäms lite*
JAG ÄR INTE GJORD FÖR ARBETE
JAG ÄR INTE GJORD FÖR ARBETE
JAG ÄR INTE GJORD FÖR ARBETE
JAG ÄR INTE GJORD FÖR ARBETE
JAG ÄR INTE GJORD FÖR ARBETE
och det hade varit jätteroligt om jag hade kunnat känna det.
Dimman i Lützen har svept in min hjärna som därför inte har kontakt med vare sig utsidan eller resten av kroppen.
Jag vill inte bli så här trött av att jobba!
Jag är inte gjord för arbete!
Känner att jag kanske upprepar mig här,
att jag kanske kanske har antytt i tidigare inlägg att mitt kall i livet inte sammanfaller med lönearbete,
men det SKITER JAG I! Repetition är kunskapens moder!
JAG ÄR INTE GJORD FÖR ARBETE
JAG ÄR INTE GJORD FÖR ARBETE
JAG ÄR INTE GJORD FÖR ARBETE
JAG ÄR INTE GJORD FÖR ARBETE
JAG ÄR INTE GJORD FÖR ARBETE
Fy vad omogen jag är! *skäms lite*
JAG ÄR INTE GJORD FÖR ARBETE
JAG ÄR INTE GJORD FÖR ARBETE
JAG ÄR INTE GJORD FÖR ARBETE
JAG ÄR INTE GJORD FÖR ARBETE
JAG ÄR INTE GJORD FÖR ARBETE
torsdag 11 mars 2010
Wow, snart kan jag finnas på Facebook
Min kollega, Magda, hittade idag en mycket intressant facebookgrupp när våra andra kollegor gått hem för dagen;
Citat från lärare på XX-skolan.
Ett antal elever på denna skola, som råkar vara vår egen, har nyligen startat gruppen som redan har 323 "vänner" ( eller medlemmar kanske det heter?).
Nåväl, eleverna spetsar numera öronen på lektionstid, antecknar alla grodor som vi lärare kläcker ur oss och lägger sedan ut de intressanta citaten.
Magda läste högt för mig och det var Pelle Persson som sagt ditt, Petra Pettersson som sagt datt, en mattant som svurit, när hon trodde att ingen hörde, åt att "grillkryddsburksjävlarna" var tomma igen, mm mm. Vi skrattade så att tårarna rann kan jag meddela. Aldrig hade vi väl trott att vi hade så många (oavsiktligt) roliga arbetskamrater.
Givetvis var inte Magda och jag nämnda. Vi säger aldrig något konstigt, korkat eller vulgärt.
I synnerhet inte hädanefter.
Citat från lärare på XX-skolan.
Ett antal elever på denna skola, som råkar vara vår egen, har nyligen startat gruppen som redan har 323 "vänner" ( eller medlemmar kanske det heter?).
Nåväl, eleverna spetsar numera öronen på lektionstid, antecknar alla grodor som vi lärare kläcker ur oss och lägger sedan ut de intressanta citaten.
Magda läste högt för mig och det var Pelle Persson som sagt ditt, Petra Pettersson som sagt datt, en mattant som svurit, när hon trodde att ingen hörde, åt att "grillkryddsburksjävlarna" var tomma igen, mm mm. Vi skrattade så att tårarna rann kan jag meddela. Aldrig hade vi väl trott att vi hade så många (oavsiktligt) roliga arbetskamrater.
Givetvis var inte Magda och jag nämnda. Vi säger aldrig något konstigt, korkat eller vulgärt.
I synnerhet inte hädanefter.
onsdag 10 mars 2010
Ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt *lovar*
Vad ska jag skriva om ikväll då?
Det är tur att jag är så exceptionellt intressant, hur skulle jag annars kunna hålla på och skriva vareviga dag om mitt liv och leverne?
Idag har jag ätit en bulle, en hjärtformad kaka med nötter och choklad på och två bitar kladdkaka. Det är intressant med tanke på att jag i måndags bestämde mig för att bara äta såna saker på helgerna hädanefter. Min förmåga att bestämma mig för något och sedan undvika att tvångsmässigt hålla fast vid det beslutet är jag väldigt glad för. Tvångsmässighet är jag överhuvudtaget kritisk till eftersom det har en destruktiv, för att inte säga utarmande, inverkan på ens liv, och därför blir jag lika nöjd varje gång jag lyckas bryta en diet eller ett löfte t ex.
Om någon behöver få detta inlägg tolkat så går det bra att ringa 09435263895749392939.
Det är tur att jag är så exceptionellt intressant, hur skulle jag annars kunna hålla på och skriva vareviga dag om mitt liv och leverne?
Idag har jag ätit en bulle, en hjärtformad kaka med nötter och choklad på och två bitar kladdkaka. Det är intressant med tanke på att jag i måndags bestämde mig för att bara äta såna saker på helgerna hädanefter. Min förmåga att bestämma mig för något och sedan undvika att tvångsmässigt hålla fast vid det beslutet är jag väldigt glad för. Tvångsmässighet är jag överhuvudtaget kritisk till eftersom det har en destruktiv, för att inte säga utarmande, inverkan på ens liv, och därför blir jag lika nöjd varje gång jag lyckas bryta en diet eller ett löfte t ex.
Om någon behöver få detta inlägg tolkat så går det bra att ringa 09435263895749392939.
Panikattack
Nu fick jag ångest över den där bilden så nu måste jag skriva lite inlägg så att den åker "ner" i bloggen. (Att bara helt enkelt ta bort den verkar ju lite omoget och hysteriskt.)
Bla bla bla.
Ni fattar förstås att det inte är jag som ser ut sådär utan min dotters kamera som har för många, eller möjligtvis för få, megapixlar? När man ser den där bilden kan man verkligen få intrycket att det är dags att göra lampskärm av mig men det är det ju inte! *korstecknet*
Sen har min ansiktsfärg en helt annan ton i verkligheten, mer olivfärgad kan man säga. Hyn är dessutom mer åt persikohållet vad beträffar texturen. Den doftar för övrigt mandel.
Händerna är inte oversized i verkligheten, måste ha varit ett vidvinkelobjektiv på kameran, och jag är säker på att det var choklad- och inte vaniljglass i bägaren.
I verkligheten är jag så snygg att ni skulle svimma om ni såg mig!
Sådärja.
Bla bla bla.
Ni fattar förstås att det inte är jag som ser ut sådär utan min dotters kamera som har för många, eller möjligtvis för få, megapixlar? När man ser den där bilden kan man verkligen få intrycket att det är dags att göra lampskärm av mig men det är det ju inte! *korstecknet*
Sen har min ansiktsfärg en helt annan ton i verkligheten, mer olivfärgad kan man säga. Hyn är dessutom mer åt persikohållet vad beträffar texturen. Den doftar för övrigt mandel.
Händerna är inte oversized i verkligheten, måste ha varit ett vidvinkelobjektiv på kameran, och jag är säker på att det var choklad- och inte vaniljglass i bägaren.
I verkligheten är jag så snygg att ni skulle svimma om ni såg mig!
Sådärja.
tisdag 9 mars 2010
Jag har fyra kompisar
Jag vill tacka Singelmamman, Knasterfaster, Cina och Märta för att ni ställer upp på att bli mina kompisar. (Några IRL-kompisar har jag inte lyckats skaffa men det kanske är för att jag varit så grinig sista dagarna.)
Jag tycker det är modigt av de fyra ovanstående att erbjuda sig sådär utan att ha träffat mig, lite som att köpa grisen i säcken, men bara därför får ni här se en bild, som min äldsta dotter tagit på mig, när jag äter glass i Uruguay. Om någon ångrar sitt kompiserbjudande så är det bara att säga till.
Jag tycker det är modigt av de fyra ovanstående att erbjuda sig sådär utan att ha träffat mig, lite som att köpa grisen i säcken, men bara därför får ni här se en bild, som min äldsta dotter tagit på mig, när jag äter glass i Uruguay. Om någon ångrar sitt kompiserbjudande så är det bara att säga till.
måndag 8 mars 2010
Walla
Är så trött idag att det inte finns några gränser.
Det beror på att jag är kvinna och därmed utför 90% av allt arbete i världen,
skulle man kunna tänka,
men riktigt så ädelt är det inte.
Anledningen är snarare att jag har regredierat.
För bara några få år sedan gick jag alltid och la mig kl.22.00 på kvällarna för att jag behövde det för att orka med tillvaron som maka och mor. Ansvarsfullt och vuxet.
Sedan dess har mina barn blivit stora vilket har inneburit medelålderskris men också ökad frihet för mig. Och där har vi problemet, jag klarar inte denna nya frihet. Istället för att gå och lägga mig kl.22.00, som jag verkligen skulle behöva, så ska jag bara göra det och det och det, och ju mer roliga saker jag hittar på desto piggare blir jag. *tonårsvarning*
I natt kom jag i säng runt ett.
När man är 47 år klarar man inte den livsstilen, men det vägrar jag förstå på kvällarna. När jag står framför spegeln på mornarna och inser att jag skulle bli en snygg lampskärm så förstår jag däremot.
Nu ska jag bara ut och springa med Nabbe, sen ska jag gå och lägga mig.
Det beror på att jag är kvinna och därmed utför 90% av allt arbete i världen,
skulle man kunna tänka,
men riktigt så ädelt är det inte.
Anledningen är snarare att jag har regredierat.
För bara några få år sedan gick jag alltid och la mig kl.22.00 på kvällarna för att jag behövde det för att orka med tillvaron som maka och mor. Ansvarsfullt och vuxet.
Sedan dess har mina barn blivit stora vilket har inneburit medelålderskris men också ökad frihet för mig. Och där har vi problemet, jag klarar inte denna nya frihet. Istället för att gå och lägga mig kl.22.00, som jag verkligen skulle behöva, så ska jag bara göra det och det och det, och ju mer roliga saker jag hittar på desto piggare blir jag. *tonårsvarning*
I natt kom jag i säng runt ett.
När man är 47 år klarar man inte den livsstilen, men det vägrar jag förstå på kvällarna. När jag står framför spegeln på mornarna och inser att jag skulle bli en snygg lampskärm så förstår jag däremot.
Nu ska jag bara ut och springa med Nabbe, sen ska jag gå och lägga mig.
söndag 7 mars 2010
Eureka!
Ikväll har jag tittat på bästa tv-programmet alla kategorier!
De berättade nämligen vad gamla människor behöver för att må bra, så nu kan jag sluta fundera på det.
1. Ut och röra på sig i friska luften.
2. Umgås med människor (och hundar får man anta) som man tycker om.
Direkt efter programmet, sent som fan, stack jag ut och sprang en halvmil med Nabbe i djupsnön. Han såg lite förvånad ut men jag är säker på att han uppskattade det mycket.
Och imorgon ska jag skaffa kompisar.
Men tror ni verkligen att man måste tycka om dem?
De berättade nämligen vad gamla människor behöver för att må bra, så nu kan jag sluta fundera på det.
1. Ut och röra på sig i friska luften.
2. Umgås med människor (och hundar får man anta) som man tycker om.
Direkt efter programmet, sent som fan, stack jag ut och sprang en halvmil med Nabbe i djupsnön. Han såg lite förvånad ut men jag är säker på att han uppskattade det mycket.
Och imorgon ska jag skaffa kompisar.
Men tror ni verkligen att man måste tycka om dem?
Fördelar med Sverige gentemot Argentina och Uruguay
1. Vintern
2. Man får slänga toapappret i toaletten
Kommer nog på något mer såsmåningom.
2. Man får slänga toapappret i toaletten
Kommer nog på något mer såsmåningom.
lördag 6 mars 2010
Ni är förlåtna
Har varit ute på promenad och insett fördelarna med denna måttlöst vackra vinter.
Kan faktiskt inte förstå att någon överhuvudtaget kan önska bort den.
*svänger snabbt men vackert*
Kan faktiskt inte förstå att någon överhuvudtaget kan önska bort den.
*svänger snabbt men vackert*
Hur tänkte ni?
Jag är inte arg på er för att ni inte smälte bort snön tills jag kom hem, för jag är inte så argsint av mig. Att jag bad på mitt snällaste vis spelar ingen roll för jag förstår att andra människor (läs: ni) kan vara lite egoistiska ibland, och jag blir inte minsta upprörd av det för jag är inte sån som blir upprörd av andra människors tillkortakommanden.
Men. Var det nödvändigt att fördubbla snömängden?!? Staketet runt vår trädgård syns inte längre, vad fan var vitsen med det? (Bortsett från fördelen med att våra hundar nu kan ta sig friheten att springa runt i grannarnas trädgårdar vilket kanske glädjer alla hundälskare.) Inser ni hur lång tid det kommer ta innan alla ton snö försvinner? Va?
Era päronnötter.
Men. Var det nödvändigt att fördubbla snömängden?!? Staketet runt vår trädgård syns inte längre, vad fan var vitsen med det? (Bortsett från fördelen med att våra hundar nu kan ta sig friheten att springa runt i grannarnas trädgårdar vilket kanske glädjer alla hundälskare.) Inser ni hur lång tid det kommer ta innan alla ton snö försvinner? Va?
Era päronnötter.
fredag 5 mars 2010
Tillbaka
Satt på flyget över Atlanten igår och sitter nu vid mitt skrivbord på jobbet.
Det är tur att jag är så anpassningsbar och smidig, annars skulle jag bergis vara skittrött, ha huvudvärk, jetlag och svullna ben och fötter. Dessutom skulle jag se extremt sliten och förvirrad ut.
Jag har väldig tur helt enkelt.
Det är tur att jag är så anpassningsbar och smidig, annars skulle jag bergis vara skittrött, ha huvudvärk, jetlag och svullna ben och fötter. Dessutom skulle jag se extremt sliten och förvirrad ut.
Jag har väldig tur helt enkelt.
tisdag 2 mars 2010
Note to self: Kolla flygtiden
Nu har jag varit inne pa svt.se och uppdaterat mig pa melodifestivalen. Ett tecken, om nagot, pa att jag haller pa att vanja mig vid tanken pa att komma hem.
Ska ocksa kolla flygtiden (sen). Eftersom flygtider kan andras sa ska man kolla dem. Just sant ar jag sa bra pa. Att kolla saker i god tid. Att ha framforhallning. Simply, to be in control.
A andra sidan kan vi ju raka bli kvar har om vi missar flyget. Inte helt fel det heller. A win-win situation.
Om nagon funderar pa en storstadssemester sa kan jag rekommendera Buenos Aires. En stor stad med smastadskaraktar. Iallafall i Palermo och Recoleto vilket ar de delar vi spenderat tid i. Mysigt, lugnt och gront. Restauranger och caféer man garna spenderar mycket tid pa. Kackerlackor pa hotellen, iallafall det vi bor pa. Okej, det sista ar kanske inte ett plus, men anda.
Idag kommer det vara 30 grader pa eftermiddagen sa vi kommer nog halla oss i skuggan. Inget problem med tanke pa alla utecaféer som breder ut sig pa trottoarerna under lummiga trad.
Ska bara kolla det dar med med flygtiden forst...? (Hur fan gor man det egentligen?)
Och sa ska jag, for er skull, avsluta det har inlagget ocksa.
Maste bara visa alla coola tecken som finns pa det har tangentbordet:
Ç ¿ ñ ¡ ^^ Och sa finns ett eurotecken som jag inte vet hur jag ska trycka fram.
Maste ocksa beratta att jag hade varsta konversationen pa spanska med en taxichauffor igar. Jag ar helt saker pa att han trodde att jag kan spanska. Varfor skulle han annars ha babblat pa som han gjorde? Jag avslutade med att beratta att det var min syster som bodde pa adressen han korde oss till. Jag far skylla pa varmen (for mina spanskkunskaper hava inga brister). Min 15-aring som ocksa borjat plocka upp lite spanska skyndade sig dock att forklara for chaufforen att det var hennes hermana och inte min:
NO, mi hermana!
Ack, ja. Jag kommer sakna mina samtal med spansktalande taxichaufforer. Nar jag kommer hem ska jag raplugga spanska sa samtalen blir mer djuplodande nasta gang jag kommer hit.
Det har maste vara det mesta osammanhangande inlagg jag nagonsin skrivit. Have mercy, det ar ganska varmt har.
Ska ocksa kolla flygtiden (sen). Eftersom flygtider kan andras sa ska man kolla dem. Just sant ar jag sa bra pa. Att kolla saker i god tid. Att ha framforhallning. Simply, to be in control.
A andra sidan kan vi ju raka bli kvar har om vi missar flyget. Inte helt fel det heller. A win-win situation.
Om nagon funderar pa en storstadssemester sa kan jag rekommendera Buenos Aires. En stor stad med smastadskaraktar. Iallafall i Palermo och Recoleto vilket ar de delar vi spenderat tid i. Mysigt, lugnt och gront. Restauranger och caféer man garna spenderar mycket tid pa. Kackerlackor pa hotellen, iallafall det vi bor pa. Okej, det sista ar kanske inte ett plus, men anda.
Idag kommer det vara 30 grader pa eftermiddagen sa vi kommer nog halla oss i skuggan. Inget problem med tanke pa alla utecaféer som breder ut sig pa trottoarerna under lummiga trad.
Ska bara kolla det dar med med flygtiden forst...? (Hur fan gor man det egentligen?)
Och sa ska jag, for er skull, avsluta det har inlagget ocksa.
Maste bara visa alla coola tecken som finns pa det har tangentbordet:
Ç ¿ ñ ¡ ^^ Och sa finns ett eurotecken som jag inte vet hur jag ska trycka fram.
Maste ocksa beratta att jag hade varsta konversationen pa spanska med en taxichauffor igar. Jag ar helt saker pa att han trodde att jag kan spanska. Varfor skulle han annars ha babblat pa som han gjorde? Jag avslutade med att beratta att det var min syster som bodde pa adressen han korde oss till. Jag far skylla pa varmen (for mina spanskkunskaper hava inga brister). Min 15-aring som ocksa borjat plocka upp lite spanska skyndade sig dock att forklara for chaufforen att det var hennes hermana och inte min:
NO, mi hermana!
Ack, ja. Jag kommer sakna mina samtal med spansktalande taxichaufforer. Nar jag kommer hem ska jag raplugga spanska sa samtalen blir mer djuplodande nasta gang jag kommer hit.
Det har maste vara det mesta osammanhangande inlagg jag nagonsin skrivit. Have mercy, det ar ganska varmt har.
måndag 1 mars 2010
Halsning fran Buenos Aires
Sitter pa ett internetcafe´ i Buenos Aires.
Vet egentligen inte vad jag ska skriva for alla upplevelser ar annu osorterade. Hela tiden nya intryck som jag inte riktigt hinner med att smalta. Reaktioner kan komma sadar tva dagar senare; oj, liksom.
Efter att besokt Uruguay kanner jag rakt av att jag skulle kunna tanka mig att flytta dit. An sa lange en kansla som jag inte riktigt kan satta ord pa men jag langtar verkligen inte tillbaka till den svenska stressen, det ar ett som ar sakert. Mañana, mañana ar mer min melodi.
For att fa ut det mesta av det latinamerikanska tempot ska vi dessa sista dagar agna dagarna till att ta det lugnt i parker och pa torg. Livet pa en pinne, sa att saga.
Vore tacksam om ni smalter bort snon tills jag kommer hem!
Uruguays ostkust
Vet egentligen inte vad jag ska skriva for alla upplevelser ar annu osorterade. Hela tiden nya intryck som jag inte riktigt hinner med att smalta. Reaktioner kan komma sadar tva dagar senare; oj, liksom.
Efter att besokt Uruguay kanner jag rakt av att jag skulle kunna tanka mig att flytta dit. An sa lange en kansla som jag inte riktigt kan satta ord pa men jag langtar verkligen inte tillbaka till den svenska stressen, det ar ett som ar sakert. Mañana, mañana ar mer min melodi.
For att fa ut det mesta av det latinamerikanska tempot ska vi dessa sista dagar agna dagarna till att ta det lugnt i parker och pa torg. Livet pa en pinne, sa att saga.
Vore tacksam om ni smalter bort snon tills jag kommer hem!
Uruguays ostkust
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)