Läser just nu succéboken Hundraåringen som klev ut genom fönstret.
Nja, säger jag (som har gått skrivarkurs och allt). Platta karaktärer som går genom tillvaron i ett konstant tillstånd av härvarelivatåhärvareglatt. Förutom när de dör våldsamma dödar, vilket några gör. Då blir de tysta.
En nästan enkönad berättelse dessutom, vilket är lite boring, tycker jag, om man inte är av det utvalda könet. Det är också ett jäkla tjat om brännvin, det är nämligen huvudpersonens livselixir. Tjofaderittankul, kanske en del tycker. Not so much, om ni frågar mig.
Men då och då glimtar berättelsen till, det måste jag ge den. När den enda kvinnliga karaktären (förutom den folkilskna satkärringen på ålderdomshemmet som får vara med de första sidorna) kommer in i handlingen, till exempel. Den Sköna, som har en elefant i en lada och svär som en borstbindare. Och, jo, jag fnissar till ibland. Det händer.
Men ändå.
Och vem är då lilla jag som sågar recensenternas gunstling?
En som skriver bättre själv, kanske?
Ja, fan.
30 kommentarer:
Jag tyckte jättemycket om den boken, men reagerade också på att det var så enkönat. Men det är väl som med alla böcker, man måste vara på rätt humör. Och självklart skriver vi båda två bättre! :)
Ha, ha!
Alltid kul då man ska fundera över hur jämställda historier egentligen är.
Kollar man på film så krävs det tydligen två kvinnliga huvudkaraktärer för att filmen ska vara jämställd OCH de måste prata med varandra OCH samtalet får inte handla om män eller sex.
Weird!
Tillhör inte heller de som hyllar den här boken och höjer den till skyarna. Tyckte den var ok, men inte mer än så. Förstår inte alls hajpen kring denna bok...
Ha, jag blev iaf lite nyfiken :)
Jag läste boken innan det blev skriverier om den. Jag tyckte att den var ok men inte mer. Det är konstigt det där hur folk tycker. Det är sällan de tycker som jag gör. Kanske bäst för dig att jag inte gillar din bok?
Herregud, det var då tur att det finns fler än jag som inte gått i spinn över den där boken. Trodde det var något fel på mig.
Jag har inte läst den...borde jag det!? Kanske inte.
Så en kommentar till föregående inlägg om sixpack så är jag också tämligen övertygad om att mina magmuskler kommer att visa sig när som helst, any time liksom, jag är redo!
Jag har inte läst den, jag har på känn att jag inte kommer gilla den. Den verkar som Populärmusik från Vittula vilken jag absolut inte tyckte om.
Och jag blir dessutom lite skeptisk till att den blir så höjd till skyarna, åtminstone 25% av dem som säger att de gillar den gör det bara för att "man ska". För att den är kritikerrosad.
Oj, nu lät jag som jag sågade alla jäms med fotknölarna men det är inte så jag menar. Anklarna blir bättre.
Ja det gör du!
...lycka till eller break a leg vilket som passar bäst!
Kram
Mika
Jag har inte heller läst den men det hindrar inte heller mig från att vara säker på att du skriver bättre!
Varför tittar jag aldrig in här längre? Måste skärpa mig, jag gillar ju det du skriver.
Däremot gillar jag inte hundraåringen. Jag håller med dig som vanligt.
http://allagodating.blogspot.com/2010/09/hundraaringen-som-klev-ut-genom.html
Vad glad jag blir när jag läser ditt omdöme av boken. jag har exakt samma uppfattning. Känns som när man går på bio och ser en film som hyllas. Det är sällan jag håller med.
Det är nog så med mig också: Jag är bättre på att skriva
Vänta du bara tills Mr Dollars ska landa flygplanet.
Efter ca en tredjedel av boken ledsnade jag på upprepningarna och plattityderna och slutade läsa. Kul idé men enformig läsning. Du skriver MYCKET bättre.
Och jag som bara älskar den boken! Å andra sidan är jag barnsligt förtjust i PG Woodhouse också. :)
Jag har inte läst den. Trots det så är jag helt säker på att du skriver bättre. Du har de helt rätta takterna. Jag ser fram emot att få läsa när det är färdigt.
Läste den när olyckan med stort o hände... Sedan tog det tre månader för mig att läsa färdigt den boken, som normalt sett borde ha tagit som mest en vecka totalt.
Vet inte riktigt vad jag tycker om den då jag var lite "borta" när jag läste den.
Däremot gillar jag "Populärmusik från Vittula". Kanske mest för att min Pappa kommer från Pajala, jag känner till byn, människorna och mentaliteten. Har kanske lite av den själv ;-)
Rekommenderar Mikael Niemis "Mannen som dog som en lax". Jag gillade den också. Mikael är även född samma årtal som jag :-D
Men jag skrattade mig rakt igenom hela boken. Tror säkert att du skriver bättre eller lika bra. Men frågan är om den verkligen är så sexistisk? Om det handlar om en gubbe som ska fylla 100 år, och varit med om saker som påverkat världshistorienn under minst 80 år, är det då sexistiskt att redovisa det? Jag tycker det är en väldigt rolig bok och jag skrattar också gott åt PG Woodhouse, de är inte heller så himla politiskt korrekta.
Här hemma tyckte vi båda att författaren skriver som en Arto Paasilinna wannabee, men mycket sämre. Ingen av oss tre läste ut den.
Håller med om likheten med Arto Paasilinna - fast jag läste ut hundraåringen och gillade den riktigt bra. (Fast den höll inte riktigt hela vägen och Paasilinna är bättre!)
Fina, fina Nilla! Har inte läst, hinner inte läsa just nu, men fan. Ska så sklart läsa den beiga så fort jag får!
Men vad skönt att höra att det är fler än jag som tycker att den inte är så intressant. Jag har börjat att läsa på boken två gånger och båda gångerna har jag undrat vad det är som gjort den till sådan succé.
Nu lyssnar jag på den istället, och somnar ifrån den. ZZZzzz... ;)
Den har jag inte läst. Men jag vet att man alltid rider bäst från läktaren :-)
Tyckte den gick an, men håller med om att den var lång och lite tjatig - läste den i omgångar. Men mina krav beror alltid på vilket humör jag är på just då. Men att du skriver bra, det tycker jag varje gång.
Jag fick en del leenden och fniss av Hundraåringen, så det var inte helt bortkastad läsning för min del.
Däremot är jag säker på att du är en mycket bättre författare som skriver med djup och tvåkönat eller fler:)
Jag gillade boken, jag skrattade, såg karaktärerna framför mig, hörde dem. En sån bok tycker jag är helt ok när man vill bli underhållen, inte behöva tänka särskilt mycket utan bara hänga med på alla tokigheter som händer. Ingen bok att fördjupa sig i alltså, men en helt ok bok för att skingra andra tankar ett tag. Jadå, jag gillade den!
Låter som om dom flesta kan plita ner nåt liknande ;)
Lät inte som en bok i min smak. Jag tror jag skippar att läsa den, jag väntar hellre på en beige bra bok.
Så såga på du!
Hanna: Självklart! Det är den viktiga slutsatsen i det hela.
Nina: Skönlitteratur speglar ju förstås det samhälle vi lever i, det är bara att jag tycker det är lite långtråkigt att läsa berättelser där det nästan bara förekommer män.
Ninas: Den är okej som underhållning men jag hade höga förväntningar pga av den där hajpen.
Lippe: Läs den du!
Knaster: Jag vill att du ska tycka om den!
Renée: Hur fan skulle det kunna vara något fel på dig?!
Gafflan: Som du ser på kommentarerna tycker en del om den så läs du!
Maj: Populärmusik från Vittula gillade jag! Hundraåringen påminner kanske lite om den men den saknar svärtan under humorn.
Mika: Thank you honey! =)
Annika bokplantan: Haha, tack för den tilltron! =)
Äppelträdet: Läste din recension. Hade kunnat skriva den själv...;)
Lisbeth: Det tror jag med!
Klankis: Ja, någon Mrs Dollar har jag inte sett till än så länge. Blir boken bra då?
Magica: Och du är en jävel på att skriva bra kommentarer!
Märta: Smaken är som baken. Men inte lika gropig.
Anneli: Och du är så snäll! =)
Malde: Jag gillade också Populärmusik från Vittula. Och laxboken lägger jag raskt till sommarläsningslistan.
Det måste nästan ha varit barockt och läsa Hundraåringen just då? Förstår verkligen att du inte minns så mycket av den.
Singel: Alltså, sexistisk har jag inte känt att den är...Men enkönad. Och enkönade böcker har givetvis sitt existensberättigande vare sig det endast är manliga eller kvinnliga karaktärer. MEN jag tycker det är tråkigt när det bara är manliga. Likadant när jag kollar på film.
PG Woodhouse har jag inte läst, men det kanske jag skulle...
Fru Venus: Jag började en gång på en Arto Paasilinna(?) men kom inte långt. Jag gillar nog helt enkelt inte den typen av humor.
Marina: Alltså, lite rolig här och där tycker jag också att den är. Lite.
Spader: Om du ska!
Anna: Haha, enligt devisen Skam den som ger sig?
METTE:Jamen, det är ju det jag alltid har sagt! Tror jag.
Speja: Tack, då är jag humöroberoende, det låter fint.
Cat: Tvåkönat eller FLER? Vilka krav du har! Nu blir jag lite nervös.
Smål: Jag märker det! =)
Ulrika: Men du får ju tänka på att mina kommentatörer är gräddan av Sveriges skrivarelit! Klart vi kan slänga ihop en Hundraåring eller två på kafferasten.
Nope, jag kom de första 30-40 sidorna och inte längre.
Din beiga kommer jag däremot att läsa varenda ord från.
Skicka en kommentar