Ena dagen tycker jag att mitt beiga alster är briljant, nästa dag att det är uruselt. En påminnelse om att eventuella läsare förmodligen också skulle befinna sig utspridda på den skalan.
Läskigt.
Är bara förnamnet.
Men jag antar att jag kommer vänja mig vid det, om det blir aktuellt (dvs om jag blir publicerad). Jag har vant mig vid att läsare kommer och går här på bloggen, och insett att de flesta som lämnar för gott inte gör det pga av dödsfall. Jag har vant mig vid tanken på att vissa tycker om att läsa det jag skriver, och att andra inte gör det. Jag tänker inte ens så mycket på det.
Jag antar att jag kommer dithän även när det gäller min beiga. Om den nu skulle bli publicerad.
Men det kommer den ju, för vill ingen annan publicera den så gör jag det själv.
15 kommentarer:
Det känns bra med bloglovins anonyma följare, då slipper man liksom se vilka som lämnat.
Hej där!
Underbar kontenta!
You go gorl!
Och jag håller med, om att det kommer och går läsare, vissa verkar uppskatta de ord man får ner något enormt och vissa verkar nästan bli provocerade. Och det knasiga är, att just den text jag skrev ihop (ex.vis för skrivpuff) på två min blir supergillad medan den som tog en halv dag får 1 kommentar. Max.
Kram o Trevlig Helg!
Fundera inte för mycket på vad andra ska tycka när du skriver! Jag skriver ju ingen bok men i min blogg har jag text som ibland kommenteras. Ett tag hade jag någon i min närhet som inte gillade tanken att jag bloggade överhuvudtaget och då blev det jobbigt att skriva och jag vägde varenda formulering och ord innan jag tryckte publicera. Det var varken roligt eller jag längre! Nu ger jag, på ren svenska, fullständigt fan i om galoscherna passar eller ej!! Skit i att läsa då!
Kram!
Me like everything you write.
Mig får du nog dras med ett tag till, kan ju faktiskt bero på att jag gillar det jag läser...:)
Fast det är ju de bästa som gillar det du skriver!
Det där har ju med intelligens och förnuft att göra. Gillar man dig så är man på en viss nivå gillar man det inte så är man helt enkelt korkad.
Så måste det vara.
Eller nåt åt det hållet iaf.
Man kan aldrig glädja alla, och det kommer alltid finnas dom som retar sig på vad man skriver eller inte skriver. Dom ska man skita i.
Jag fick en knepig kommentar på min bokblogg (har bara fått två ;)) och jag fattar ännu inte vad karl´n menar. Och därför har jag insett att det man inte förstår är heller inte värt att förstå. Eller så är det bara så att vissa människor begriper man sig helt enkelt inte på. Så är det bara.
Så fortsätt på den invanda beiga vägen. Den är den bästa.
Jamen de där som inte gillart får du bara lov att strunta i. Nu är det bara att köra på i galenskapen och fortsätta.
Nåt annat går vi inte med på sörru!
Om din beiga, mot förmodan och gud hjälpe inte skulle bli antagen och utgiven så hoppas jag att du pytsar ut den i småportioner på bloggen.
Inte bara hoppas, jag kräver att du gör det annars kommer det att kännas djävligt snopet.
Jag gillar vad du skriver, alltid. Men det tror jag du förstått. Just nu är jag inne i mitt mest intensiva jobbande under året, så det blir sporadiskt med kommentarerna, men jag läser allt du skriver! Din beiga tar jag och många med mig som en självklarhet att den blir publicerad.
Ös på Nilla! Ha det bra!
Strunta i sedan, lev i nuet! Skriv bara, skriv. Resten ordnar sig.
Så KLART att du blir publicerad.
frunatmaken: det är så många som lämnat mig att jag inte riktigt bryr mig längre. Jag följer också bloggar lite hipp som happ.
Caroline: Ja, ibland är det omöjligt att förutse vilka inlägg som kommer kommenteras mycket och vilka som kommer få få kommentarer.
Lippe: Eller hur! Jag skiter i galoscherna.
METTE: You are cute...
Marina: Ett sant nöje att dra på dig!
Maj Korner: Hehe, om det vore så väl.
Ulrika: Ha ha, jo men, ja men. Ska gå in och kolla den där kommentaren, den låter spännande.
Zelda: Galenskaper är jag bra på. Väldigt bra.
Renée: Herregud, vad nervös jag blir när du säger så...
Smål: Jag får säga det till förlagen när de inte vill publicera boken: "Men mina bloggvänner förväntar sig faktiskt det!" Så att de inser att de inte kommer undan.
Magica: Om du säger det så. Fast det kanske du inte gör snart.
Åsa: Ha he, jag har hört talas om såna som inte blivit det. Men tricket är kanske att inte ge upp ens efter den hundrade refuseringen.
Precis så! :)
Jag har det kämpigt nog med att få mina betalande kunder att tycka om vad jag skriver. Att bry mig om vad gratisläsare tycker skulle knäcka mig totalt.
Fast jag vill förstås ändå gärna tro att de läsare som försvinner från just min blogg gör det på grund av dödsfall. Eller elallergi och ut-i-urskogen-flytt.
Skicka en kommentar