söndag 17 november 2013

And life goes on

Kampen för ett värdigt liv, ni vet. Om ni vet. Vissa verkar ha extremt lättlevda liv, fan ta dem.

Har i alla fall skaffat en snygg vardagsrumslampa nu, tänkte att jag skulle berätta det. Köpte den idag eftersom det är november och eftersom behovet av belysning raskt har stegrats sedan vi vred fram (eller bak) klockan.

Och jag är värd min vardagsrumslampa, jag känner det. Vilket väl i och för sig alla är, om man tänker hastigt på saken. Fast kanske inte, om man tänker lite noggrannare. Vissa skulle man önska fick sin tyngsta lampa i huvudet med ett brak, inte sant. Ett riktigt kraftbrak. Det kan vara en kristallkrona av gigantiska mått, eller en lampskärm i betong. En ganska stor lampskärm i betong, alltså. Tegellampor, finns det sådana? I så fall kan det vara en tegellampa också.

18 kommentarer:

Spader Madame sa...

Men eller hur. Vissa skulle hela taket kunna passa att ramla ned i huvudet. På. Men vissa andra skulle solen alltid få skina på.

Knasterfaster sa...

Det verkar vara de utan tankar som har ett lättlevt liv. Lampskärmar i betong och kristallkronor det låter väldigt flådigt. Som klippt ur en inredningstidning. Du vet i sådana där som folk hittar allt möjligt bakom tapeten, under parketten eller i jotdkällaren som de förra ägaren lämnat efter sig. För att inte tala om alla fantastiska saker som folk släpar hem från Goa eller Gotland och ställer i sina hem, såsom budoarer och damejeanner och sånt. Kan man en ens släpa hem en budoar egenligen? Att det finns tegellampor det kan du hopps upp och sätta dig på! Budoar betyder litet rum där en dam ska sitta och tjura förresten.

Realisten sa...

Jag tänker att det är enklare att bara skjuta av de där med lättlevda liv.

Anneli sa...

Ja, en del kan verkligen behöva något tungt i huvudet.

Hanna Lans sa...

Lampor är bra till mycket! Mest för att muntra upp humöret med, tycker jag som fixar mina egna lampskärmar. Det är bra terapi det! Dessutom blir man så glad av sina galna lampor att man inte vill dänga saker i huvudet på folk. Bra va?

Miss Upsey Daisy sa...

Realisten...hahaha... Det gör vi!

Kalle Byx sa...

Oh yeah.

Åsa Hellberg sa...

Amen!

Marina sa...

Jag ska alltså undvika att gå under tegellampor...;)

Fotograf Mette Ottosson sa...

HA!!! Bra sagt! Du kan få några av mig att drämma till så det tjongar, om du har energi över när du är klar med dina.

Här är ett uttryck som passar bra i vissa situationer (även om jag alltid är så himla treeeevlig och aldrig skulle få för mig att säga det högt till nån):

Vissa människor behöver en high-five. I ansiktet. Med en stol.

Muehehe. Det är tanken som räknas?

Hälsningar icke-vålds-Mette

Karin sa...

Kära nån. Är det Bruno som inte kan uppföra sig ordentligt?

Anonym sa...

Jag vill se lampan, kan du inte lägga upp en bild på den?

reneesfotoblogg sa...

Tror mer på en verbal råsop och i yttersta nödfall en rak höger.....

cat sa...

Jo då det finns allt vissa människor som gärna kunde få både en och två lampor i huvudet. Helt klart!

Titti sa...

Mitt liv har i mitt tycke - alltför ofta - varit EXTREMT svårlevt. Så fort saker och ting gått lätt ett litet tag, så BANG, blir det genast sådär extremt SVÅRLEVT.
Junifär som om en betonglampa ramlat ner i huvudet på mig. Eller en tegellampa på fot som vält med våldsam kraft rakt in i bröstkorgen.

Antagligen är det uträknat att det ska vara så för en del av oss, för att andra ska få ha sina lättlevda liv i lugn och ro.

I nästa liv får det banne mig vara vi med svårlevda livs tur att bara få glida fram så där oförskämt lätt! BASTA!

Shamrock sa...

Lampor är viktiga saker

Magica de Hex sa...

Puss på nosen.

Singelmamman sa...

Upplysande inlägg. Att jag helt missat när det kom kan jag inte förklara på något vettigt sätt . Jag kan inte förklara det alls. Men de där lätt-livs-levarna borde helt klart få känna på en och annan lampa i huvudet.