fredag 28 februari 2014

Det kunde ha varit värre

Jag tar mig fram, och jag har klarat att genomföra mina lektioner trots alla trappor på vägen dit.

Och han funktionären som hade i uppgift att springa sist med 'eftersläntrarna' (mig) sa ungefär en gång var femte minut (vilket måste betyda att det är sant) att det är BRA att chocka kroppen. BRA, BRA, BRA! Kanske kickar det igång en föryngringsprocess? Hoppas.

Men jag tänker att jag nog inte ska fortsätta med det här organiserade språngmarscherandet ändå. Och jag har en genomtänkt anledning: jag vill inte bli för smal. Mitt midjemått är bara åttio centimeter och jag vill inte riskera att det blir mindre. Jag vet att det finns de som har ett midjemått under åttio, och som inte lider av det, men jag är inte en av dem. Tvärtom har jag kommit till den punkt i livet då jag inser värdet av att ha en fettreserv, och jag ser den fladdra iväg som ett korthus i vinden om jag ska fortsätta de höga knäuppdragningarna genom stan med Torbjörn och Anders på onsdagskvällarna.

Synd, eller hur. För om jag inte riskerade avmagring skulle jag absolut fortsätta.

14 kommentarer:

Åsa Hellberg sa...

Det, min kära Nilla, kan man kompensera med att äta mer.
Jag vet allt om att äta mer.

Karin sa...

Åttio cm är absolut den nedre gränsen. Snyggare kan man inte bli!

Spader Madame sa...

Ha ha ha! Jag behöver nog chocka kroppen!

Zelda sa...

Och jag tyckte det var lite rart att de hade nån som höll koll på eftersläntrarna (eftersläntraren?)
Litegrann som på dagisutflykter...en fröken längst fram och en längst bak ;)

Marina sa...

Absolut! Det gäller att ha rätt prioritering på saker och ting!

Kalle Byx sa...

Jag ler. Rätt tänkt.

Magica de Hex sa...

Som ett korthus i vinden? Tillåtlig småle.

Magica de Hex sa...

Tillåt mig att småle, ska det vara. Inget annat.

Den där tjockisen sa...

Jag fattar precis. Mycket klokt! Själv aktar jag mig noga för step just på grund av viktminskningsrisken. Inte alls för att jag en gång råkade trampa på min vattenflaska som exploderade och spred sitt innehåll över hela salen. Närå!

Miss Upsey Daisy sa...

Chocka kroppen du! ;-)

Katarina sa...

Det är bra. Du vill inte falla ur.

Den 17 maj måste du komma till Stockholm och äta upp dig i sällskap med åtminstone fyra coola kvinnor.

Ta på dig den rosa träningsjackan!

Titti sa...

Ja, du kan ju inte offra dig hur som helst bara för att ha roligt heller. Du måste slå vakt om din värdighet, Nilla.
Och viktminskning är allvarliga saker. Muchos allvarliga.

nillas liv på pinnen sa...

Åsa: Hm...? Ska fundera på saken. äter ju redan ganska mycket godis, men det finns kanske fler kaloribehängda födoämnen att inta?

Karin: Det är så jag tänker! Jag är väldigt snygg just nu.

Spader: Bara att köra hårt kära Spader! Och inte känna efter om man är slut.

Zelda: Lite så var det, ja... hm.

nillas liv på pinnen sa...

Marina: Ja, avmagring är inte att leka med!

Kalle: Alltid.

Magica: Kan du inte se mina kilon fladdra som korthus, eller vad menar du? Va?

Tjockisen: Precis! Vi behöver hålla i våra kilon, att det skulle finnas andra anledningar är bara elakt förtal.

MUD: Nja, jag tror jag skiter i det.

Katarina: Äntligen får jag användning för min rosa guldklimp! Jippie!

Titti: Du anar inte vad jag slår vakt om min värdighet! Varenda dag. Så intensivt att jag ibland trasslar in mig och snubblar på den. Men då är det ju bara att resa sig och borsta av byxorna, eller hur!