Yra ger Rus en servett att torka sina jordgubbscheesecakekladdiga fingrar med, och Rus tar förvirrat emot den.
Rus: Förlåt, jag visste inte att jag var kladdig ...
Yra: Det gör ingenting! Jag tycker det känns ... bra på något sätt.
Rus: Bra att jag är kladdig? Tycker du ...?
Yra : Ja ... kanske betyder det att du inte har så stort kontrollbehov?
Rus: Ja ...?
Andäktig tystnad.
Den början sätter tonen, man inser direkt att något redan hänt mellan de två, something unspeakable. När man kommit hit kan man sänka laddningen en aning med en alldaglig replik, och sedan låta romantiken komma tillbaka som en smocka i replikerna som följer.
Rus: Ovanligt god mjölk i det här kaffet.
Yra: Sa du sockertopp?
Rus: Nej, det tror jag inte? Men jag vet inte, jag känner mig lätt vimmelkantig.
Yra: Det är något med luften här inne? Det är som om det fanns kärlek i den ...
Rus: Är det du som sprider den?
Yra: Nej, du ...
Rus: Åh, nej, det är du.
Yra: Nej, du!
Ja, sedan fortsätter de så ett tag 'det är du, nej det är du, nej duu, nej duuu', och så vidare. Som ni ser har jag inte petat in alla romantiska repliker jag googlade fram, vilket innebär att det måste bli en fortsättning på det här fikat. Den största utmaningen blir att på ett naturligt sätt få in den där leken vid bryggan intill vassen.
Yra: Det gör ingenting! Jag tycker det känns ... bra på något sätt.
Rus: Bra att jag är kladdig? Tycker du ...?
Yra : Ja ... kanske betyder det att du inte har så stort kontrollbehov?
Rus: Ja ...?
Andäktig tystnad.
Den början sätter tonen, man inser direkt att något redan hänt mellan de två, something unspeakable. När man kommit hit kan man sänka laddningen en aning med en alldaglig replik, och sedan låta romantiken komma tillbaka som en smocka i replikerna som följer.
Rus: Ovanligt god mjölk i det här kaffet.
Yra: Sa du sockertopp?
Rus: Nej, det tror jag inte? Men jag vet inte, jag känner mig lätt vimmelkantig.
Yra: Det är något med luften här inne? Det är som om det fanns kärlek i den ...
Rus: Är det du som sprider den?
Yra: Nej, du ...
Rus: Åh, nej, det är du.
Yra: Nej, du!
Ja, sedan fortsätter de så ett tag 'det är du, nej det är du, nej duu, nej duuu', och så vidare. Som ni ser har jag inte petat in alla romantiska repliker jag googlade fram, vilket innebär att det måste bli en fortsättning på det här fikat. Den största utmaningen blir att på ett naturligt sätt få in den där leken vid bryggan intill vassen.
7 kommentarer:
Om inte annat kan de ju gå till sjön och tvätta av kladdet vid vassen...
Det blir bra det här! En leende fjäril bara, så är du hemma!
Svan-Erik blir bra. Med jordgubbscheesecakekladdiga fingrar!
Marina: Tack! Jag behöver alla tips jag kan få ...
Karin: Okej, jag klämmer in en leende fjäril!
Kalle: Du gillar namnet Svan-Erik? Kunde tänka mig det. :)
Jag visste hela tiden att det de där kladdiga fingrarna skulle leda till något bra.
Nu har jag skrivit flera stycken på min berättelse om du vill läsa. Knasterfaster
PS. Min moster berättade om en romantisk replik som hon dock inte tände på. Så du kan väl återanvända den vid tillfälle: "Du är fettet på mitt livs buljong!" Rätt oemotståndligt, eller hur?
Hur har det gått för dem? Spänningen är olidlig!
Skicka en kommentar