Britta: 'Nu går jag och lägger mig.'
Benny: 'Jaha?'
Britta: 'Vadå jaha?'
Benny: 'Nä, ingenting ... tänkte bara att du kanske ville sova i sovrummet.'
Britta: 'När du har slutat snarka.'
Benny: 'Ja, ja.'
Britta: 'Varför är det jag som sover i gästrummet, förresten? Varför är det inte du som gör det?'
Benny: 'Jag vet inte, det har ju bara blivit så ...'
Britta: 'Benny! Det är ingenting som bara bliiir.'
Benny: 'Nej, såklart, men jag har inte gjort något. Det är du som har gått och lagt dig i gästrummet.'
Britta: 'Ja, jag har valt att göra det eftersom jag är den enda av oss två som GÖR något åt ohållbara situationer.'
Benny: 'Ja, det är ju du som har valt.'
Britta: 'Eller inte! Du har valt att blunda för problemen, och alltså är det jag som måste ta ansvaret, SOM VANLIGT.'
Benny: 'Men jag vill ju sova med dig ...? Jag har ingenting emot det.'
Britta: 'Varför fixar du inte din snarkning då? Det skulle du göra om du verkligen ville att vi sov tillsammans. Men du fixar den inte; alltså är du inte så angelägen. Och det är jag som hamnar i gästrummet.'
Benny: 'Jo, jag är angelägen.'
Britta: 'Visa det då.'
Benny. 'Jag provade ju den där tennisbollen i tröjan.'
Britta: 'Och hur funkade det på en skala?'
Benny: 'Inte så bra.'
Britta: 'Och?'
Benny: 'Ja, jag har ju tänkt att jag ska prova den där näsgrejen också, den du pratade om.'
Britta: 'Tänkt?'
Benny: 'Ja, det har inte riktigt blivit av än. Var köper man en sån?'
Britta: 'INTE FAN VET JAG! Det är väl DU som ska fixa det, inte JAG.'
Benny: 'Absolut, jag undrade bara. Kan man googla på det?'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar