Gunnar: 'Mottagningen är klockan tre imorgon.'
Karin: 'Jag vet.'
Gunnar: 'Sen börjar festen klockan sju.'
Karin: 'Jag vet.'
Gunnar: 'Vad har du tänkt att ha på dig?'
Karin: 'Jag vet inte.'
Gunnar: 'Inte? Behöver du köpa något nytt, kanske?'
Karin: 'Nej, verkligen inte. Jag har hela klädkammaren full med klänningar.'
Gunnar: 'Är du på dåligt humör?'
Karin: 'Lägg av. Jag vill inte följa med, bara. Hatar sådana där tillställningar.'
Gunnar: 'Nja, du brukar tycka det är trevligt när du väl är där.'
Karin: 'Det brukar jag inte.'
Gunnar: 'Men du kanske kan göra det för min skull då? Jag gör ju ganska mycket för din skull.'
Karin: 'Vadå?'
Gunnar: 'Folk kommer undra om du inte kommer. Det kommer spekuleras både hit och dit ...'
Karin: 'Spekuleras om vadå?'
Gunnar: 'Ja ... varför inte du följer med. Kan ju finnas en uppsjö av anledningar till det, tänker folk.'
Karin: 'Men låt dem spekulera då! Har de inget annat att göra så låt dem hållas.'
Gunnar: 'Fast det bästa är ändå att undvika spekulationer.'
Karin: 'Jag fattar inte varför folk ska lägga sig i vad jag gör.'
Gunnar: 'Håller med dig! Men du vet hur folk är.'
Karin: 'Idioter.'
Gunnar: 'Se det som ett jobb. Som mitt jobb, alltså. Som att du stöttar mig i mitt arbete, vilket ju i slutänden även kommer dig till godo. Tycker du att det är för mycket begärt av mig?'
Karin: 'Jag spyr när jag tänker på den där mottagningen.'
Gunnar: 'Det blir nog bra, gumman. Vi behöver bara vara där någon timme. Max en och en halv.'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar