Benny och Britta del 29

Det går inte undan med Bennys och Brittas byggnadsprocess. Sällan har en trögare skådats. Benny tar det med jämnmod. Det gör inte Britta.

Britta: Vi kommer aldrig bli färdiga!

Benny: Jodå.

Britta: Det händer ju inte ett skit!

Benny: Lita på processen.

Britta: Lita på processen? Den är ju helt stillastående!

Benny: Lugn, bara lugn. Ritningen är påbörjad, och när den är klar är det dags att söka bygglov.

Britta: Det tar jättelång tid att söka bygglov.

Benny: Det finns fördelar med det, vet du. Då hinner vi vänja oss vid tanken på att vi kanske ska göra det här bygget.

Britta: Kanske?

Benny: Har vi redan bestämt oss?

Britta ser trött ut. Hon suckar och lägger sig på golvet för att pressa sig in under soffan.

Benny: Men vad gör du?

Britta: Jag försöker få ut tapetrullarna.

Benny: Vilka tapetrullar?

Britta: De som blev över när vi tapetserade hallen. Jag tror de kommer räcka till en fondvägg i nya sovrummet.

Britta tar spjärn mot det tunga soffbordet i glas för att tränga sig än längre in. En efter en drar hon ut rullarna, sen viker hon sig dubbel där under soffan och trycker sig ut igen, med rumpan före. En så kallad sätesbjudning, om det hade varit en förlossning.

Benny stirrar med stora ögon.

Britta: Vad stirrar du på?

Benny: Jag hade ingen aning om att du var så vig!

Britta: Jodå, det är jag. Vig som en löksill.

Vig som en löksill

Uttrycket 'vig som en löksill' finns inte. När jag använde det i gårdagens inlägg trodde jag att det var ett vedertaget uttryck eftersom Skåne med jämna mellanrum använder det. Något som hör till den skånska dialekten, tänkte jag. Så verkar inte vara fallet, för när vi googlade det igår fick vi noll träffar. Om man får noll träffar på hela internet då finns det verkligen inte. Så varifrån har han, den lilla puddingen, fått det? 

Jo, nu ska ni få höra! (Som min mormor brukade säga.) Han lärde sig 'vig som en löksill' under sin uppväxt. Det var hans mor, född på tjugotalet på den skånska landsbygden, som slängde sig med den viga löksillen. Trots att uttrycket inte finns. En sill inlagd i burk tillsammans med lökringar ger onekligen ett vigt intryck, så jag har tagit det till mitt hjärta. 

Men det existerar inte i svenska språket.

Än, i alla fall!

Skojade bara

Deckare är inget för mig. Men jag tycker jag fick till en fantastisk spänning i föregående inlägg. Det isar längs ryggraden när man läser, och frågorna hopar sig. Har mysteriet med golvlisterna att göra? Eller trappsteget mellan gamla och nya delen? Det som spökat så på sistone, och inte bara spökat för den delen.

Vi hittade tapetrullarna, i alla fall. (En till följetong som jag inte nämnt något om.) De låg under sängen, och det krävdes en kvinna vig som en löksill för att få ut dem. Tapetrullarna med barren. Men nog om dem nu. 

Vissa tapetrullar mår bäst av att falla i glömska.

Funderar på om jag ska börja skriva deckare

Är ute i huset som det byggs i. Eftersom golv ska brytas upp är alla möbler och pinaler intryckta i ett litet trångt sovrum och en mörk toalett. Jag ser min chans att skriva ett inlägg på min dator (för i detta paradis finns bredband) och står på toa tillsammans med skåp, soffbord, hatthylla, dammsugare, kassar med diverse i, och Skåne. Han håller också på med sin dator, lika ivrig som jag. Vi har stängt dörren.

Själv bloggar jag. Vad Skåne gör på sin dator vet jag inte, men han ser väldigt upptagen ut. Jag frågar. Han svarar ’ingenting’. Det tror jag inte på. Han slår ihop sin dator med en smäll och öppnar toadörren. Hatthyllan på högkant vinglar till. Jag pressar mig förbi soffbordet och skåpet och följer efter Skåne ut från toan. En av snickarna ligger på golvet på alla fyra. Han tittar förvånat på oss. Jag tittar förvånat tillbaka medan Skåne öppnar ytterdörren bakom min rygg. Med datorerna tätt tryckta mot våra bröst säger vi ’hej då’ och lämnar huset som om ingenting hänt.

Att blogga genom ett sugrör

Det känns för närvarande som att jag bloggar genom ett sugrör. Anledningen: Jag har inget bredband och måste därför blogga på mobilen.

Hur länge har detta pågått?

Sedan 1 mars.

Varför (i hela friden)?

För att jag blev arg när priset på mitt bredband höjdes. Så arg att jag sa upp det.

Var det så smart?

Ja, eller nej, men jag ska ändå snart flytta.

Hur snart?

Om mindre än två månader.

Hur (i hela friden) ska du klara dig utan bredband i nästan två månader?

Nästa fråga, tack.

Söndag i kohagen

Har idag varit ute i kohagen och plockat små bitar av isolering och byggfrigolit. En hel del annat skräp också, av olika slag.

Därmed utgår dagens planka, med motiveringen att det får vara någon måtta på den fysiska aktiviteten.

Årets höjdpunkt

Andra chansen, är det inte årets höjdpunkt, så säg?

Kvaliteten på låtarna är det kanske si och så med (eller inte) men jag tycker om att människorna som sjunger dem (och deras musiker, dansare, låtskrivare mm) får en andra chans. Jag älskar när människor överhuvudtaget får en andra chans, inte minst när jag själv får det. Det känns humant, hoppfullt och strategiskt smart om man vill bygga en bättre värld. 

Heja andra chansen!

När man kommer till jobbet

En av mina söta elever: Gick du fel?

Såklart att jag gick fel! Fel sal, fel våning, fel dag. Det är tidig morgon och jag har som vanligt gjort entré på jobbet framåtlutad i hög fart.

Jag: Ja, jag gick fel, det är ingen ordning på mig. Suck och pust och stånk.

För det är ingen idé att försöka påskina att man har koll när man inte har det.

Min supersöta elev: Det är lugnt.

Mjukt och varsamt: Det är lugnt. Oroa dig inte. Som om jag var gammal och dement. 

Och hur kändes det? 

BRA! Fint. Mysigt.

Ålderdomen har alla möjligheter att bli min bästa tid i livet. 

När man bygger ut

Ring ring (på väg mellan två lektioner).

Byggaren: Golvet i gamla delen ...

Jag: Ja?

Byggaren: Vi behöver femton kvadratmeter till.

Jag: Nä?

Byggaren: Det funkar inte att skarva, det blir inte bra. Sen måste vi i så fall lägga en list också, mot trappsteget, och det blir inte snyggt.

Jag: Nähä?

Byggaren: Det blir ca 10 000 kr till. Kan du fixa det idag?

Jag: Det gör jag så gärna!

Sa jag inte.

Hur går det? Hur går det? Hur går det?

Tackar, tackar som frågar.

Min plankstreak går som tåget.