Är ute i huset som det byggs i. Eftersom golv ska brytas upp är alla möbler och pinaler intryckta i ett litet trångt sovrum och en mörk toalett. Jag ser min chans att skriva ett inlägg på min dator (för i detta paradis finns bredband) och står på toa tillsammans med skåp, soffbord, hatthylla, dammsugare, kassar med diverse i, och Skåne. Han håller också på med sin dator, lika ivrig som jag. Vi har stängt dörren.
Själv bloggar jag. Vad Skåne gör på sin dator vet jag inte, men han ser väldigt upptagen ut. Jag frågar. Han svarar ’ingenting’. Det tror jag inte på. Han slår ihop sin dator med en smäll och öppnar toadörren. Hatthyllan på högkant vinglar till. Jag pressar mig förbi soffbordet och skåpet och följer efter Skåne ut från toan. En av snickarna ligger på golvet på alla fyra. Han tittar förvånat på oss. Jag tittar förvånat tillbaka medan Skåne öppnar ytterdörren bakom min rygg. Med datorerna tätt tryckta mot våra bröst säger vi ’hej då’ och lämnar huset som om ingenting hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar