Alla kan skaffa sig en egen skåning

Ett tips bara.

Om man gör det kan man diskutera diverse ämnen och jämföra det skånska perspektivet med sitt eget för att utveckla sin tolerans gentemot andra kulturer.

Igår diskuterade jag ämnet ordning med den skåning jag själv har skaffat. (Jo, jag har skaffat en, tyckte det var lika bra.) Jag förklarade för honom att man kan applicera en tiogradig skala på detta ämne, ordning, där ett är kaos och tio är fascistoida fasoner. Då förstår man att det är bra att exempelvis ha en icke-fungerande brandvarnare och trassliga sladdar lite här och där; att det verkligen inte är något att oroa sig över utan snarare ett sundhetstecken.

Det kan vara så att skåningen inte på momangen säger ja amen till den teori man lägger fram, vilken den än månde vara, men just det kan ju leda till intressanta och tvärkulturella samtal. Hur man skalar ägg är också ett ämne med stor potential om man nu har en skåning att tillgå. Och har man inte det tycker jag att man skaffar en, ni anar inte hur stort utbyte man kan ha av dem.

PS

Det är inte för att min nära omgivning är less på att höra om min nya skånska hobby som jag börjat blogga igen, det ska ni inte tro.

Men det är klart att det är en befrielse för mig att få breda ut mig om Skåne nånstans.

Om inte Nilla kan komma till Skåne får Skåne komma till Nilla

Visst låter det helt underbart! En fulländad fusion av de två vackraste landskapen i Sverige. En skånsk liten krydda skola breda ut sig på Närkeslätten, sätta alla gullvivor i gungning och ekkronor på svaj. Svartån, det trögflytande åbäket, kommer glittra som aldrig förr och syrenerna blomma som voro de galna.

Håller som bäst på att förbereda mig. Dammsuger och torkar golvet, vattnar krukväxterna för att ge dem en frodig lyster. Lägger alla grejer på rätt plats, tvättar och far runt med min elektrostatiska dammvippa. Bäddar rent och byter gardiner.

Det är kolossalt trevligt att Skåne visar intresse för Närke, tycker jag. Under många år var ju Danmark mycket intressantare. Eller om det var Danmark som var intresserat av Skåne ...?

Nå, det hör till historien, och den skiter jag fullständigt i just nu.

Har fått förslaget att skriva om Göteborg istället, för att ragga läsare

Naj!

För det första vore det att svika Skåne. Dessutom finns det inget att skriva om Göteborg. Min syster bor där, men så mycket mer av intresse har inte den stan att bjuda på, tyvärr.

Annat är det med Skåne, som ju dignar av fantastiska saker. Man blir verkligen hänförd när man kommer dit. Man känner att livet plötsligt har ytterligare en dimension att bjuda på; en som är späckad med skånska attiraljer.
Kan avslöja att jag enbart för den här bloggens skull nuförtiden åker till Skåne med ganska stor regelbundenhet. Började redan i vintras för att lägga grunden till den rad skånska inlägg som ni här kan glädjas åt. Jag anser nämligen att om man ska blogga så ska man göra det ordentligt.

Det är fan inte lätt att ha skånskt tema på sin blogg

Vad ska man skriva om liksom ... ?

Att skriva om medelålderskrisen var mycket enklare. Inte för att Skåne är ointressant, men så himla intressant är det inte heller, om man gör en rättvis analys.

En sak jag dock tycker är lite kittlande är att flabba betyder prata i Skåne. I Örebro (och i svenska akademins ordlista) betyder flabba skratta. Jag undrar hur det kan ha undgått skåningarna? Tittar de aldrig på svensk TV? Har de inga kompisar utanför Skånes gränser? Åker de aldrig hemifrån? Sitter de fullständigt fast i den skånska myllan?
Man kan undra, men så länge de verkar nöjda och glada har jag inget behov av att rätta dem. Mitt lärarkall till trots. Jag undrar bara hur fan det gick till.

Jao ... vad kan man mer skriva om Skåne ..................? .....................?

Det känns som att det finns risk för att den här bloggen självdör just på grund av Skåne. Synd på en så sprudlande och livaktig blogg, men i allt elände känns det i alla fall bra att felet är Skånes och inte blogginnehavarens. Känner mig oerhört lättad över det.

Hur orkar skåningarna snacka skånska hela dagarna?

Det är dagens fundering på denna min skånska blogg.

Ta ordet snudan, till exempel. För oss vanliga människor blir uttalet av ordet som det stavas, från vänster till höger  s - n - u - d - a - n. Logiskt och konsekvent. En skåning har det inte lika lätt. Först måste hen ersätta det raka u-ljudet med diftongen öu, öööuuu, som trycks fram i gommen med ett lagom dallrande vibrato. Därefter kommer ett d som inte alls är ett d utan ljudet som skapas när en slapp och otyglad tunga (nästan) nuddar främre tandraden. Och n:et på slutet ska vi inte tala om, för det låter inte som ett n utan snarare som en upptryckt padda i gommen.

Nåja, alla kan inte prata närkingska, det förstår jag också. Och skåningarna själva verkar ju inte lida, så jag tänker inte ta upp problemet med dem om jag råkar åka till Skåne. Vad man i och för sig kan göra för att bidra till en förändring är att se ut som ett frågetecken närhelst en skåning öppnar munnen. Kanske kommer de då inse att det vore en välsignelse både för dem och oss vanliga svenskar att de styrde upp sina tungor något.

Dags att byta bloggtema

Jag har ändrat temat på den här bloggen - från medelålderskris till Skåne. Ett helt logiskt litet changemang om man betänker att jag har haft förstnämnda temat i åtta år. Under åtta år hinner man fullständigt tömma ut ett ämnesområde, även om man gör en och annan paus, så jag har inget annat val än att byta nu.

Inte för att jag vet så speciellt mycket om Skåne, men det är väl en utmärkt anledning till att ha det som tema. Väldigt pepp är jag i alla fall på att skapa en skånsk feeling här. Eller på att anlägga ett skånskt perspektiv på de existentiella frågor som förmodligen även fortsättningsvis kommer behandlas.

Vi börjar lite lätt med dagens väder i delar av Skåne: Mulet och runt tio grader. Imorgon väntas det bli halvklart med en temperatur på elva grader medan vi här i Örebro får mulet och åtta grader. Jääävligt orättvist, men jag är ändå glad för skåningarnas skull. :)

Hej folket

Att leva mitt liv tar både tid och kraft, därav en och annan paus i mitt bloggande.

Att återge vad som hänt mig sedan sist är av olika skäl ett omöjligt företag, så jag fortsätter med mina vanliga nonsensinlägg som slumpvist springer likt fyrverkeripjäser ur min hjärna när jag som minst anar det.

Nya intressen jag dragit på mig senaste året:

Ridning
Krukväxter
Skånska

Man kan bara konstatera att livet är ganska oförutsägbart, och det är ju kul.

Rus och Yra

Det första steget i att skapa romantisk stämning i en text är att ge karaktärerna passande namn. Dessa får gärna associera till något vackert, som exempelvis blommor. Sol-Britt och Svan-Erik leder också tankarna till livets nektar. Själv har jag valt att fokusera på extasen som ska infinna sig och ändrat namnen Kim och Lim till Rus och Yra.

Yra ger Rus en servett att torka sina jordgubbscheesecakekladdiga fingrar med, och Rus tar förvirrat emot den.

Rus: Förlåt, jag visste inte att jag var kladdig ...

Yra: Det gör ingenting! Jag tycker det känns ... bra på något sätt.

Rus: Bra att jag är kladdig? Tycker du ...?

Yra : Ja ... kanske betyder det att du inte har så stort kontrollbehov?

Rus: Ja ...?

Andäktig tystnad.


Den början sätter tonen, man inser direkt att något redan hänt mellan de två, something unspeakable. När man kommit hit kan man sänka laddningen en aning med en alldaglig replik, och sedan låta romantiken komma tillbaka som en smocka i replikerna som följer.

Rus: Ovanligt god mjölk i det här kaffet.

Yra: Sa du sockertopp?

Rus: Nej, det tror jag inte? Men jag vet inte, jag känner mig lätt vimmelkantig.

Yra: Det är något med luften här inne? Det är som om det fanns kärlek i den ...

Rus: Är det du som sprider den?

Yra: Nej, du ...

Rus: Åh, nej, det är du.

Yra: Nej, du!


Ja, sedan fortsätter de så ett tag 'det är du, nej det är du, nej duu, nej duuu', och så vidare. Som ni ser har jag inte petat in alla romantiska repliker jag googlade fram, vilket innebär att det måste bli en fortsättning på det här fikat. Den största utmaningen blir att på ett naturligt sätt få in den där leken vid bryggan intill vassen.

Hur skapar man romantisk stämning över fikabordet på ett café?

Ja, man pratar inte om vad man gjort på Claes Ohlson, i alla fall, det kan vi konstatera. Maken till oromantisk dejt har nog aldrig skådats. Inte minsta lilla antydan till hänryckning, rus, yra eller extas.

Googlade romantiska repliker och hittade en uppsjö. Här nedan ett intressant urval:

Du är kärleken när den är som vackrast!

Du är mjölken i min kaffekopp, mina fina goa sockertopp!

Om du vore en blomma och jag en ko skulle jag äta upp dig för du är så go!

Det finns kärlek i luften, och det är du som sprider den ...

Jag trodde inte på mirakel, kunde inte tro på kärleken ... men så kom du in i mitt liv...

Där solen går upp och där havet möter stranden, där fjärilarna dansar och ler, där ekan är förtöjd vid bryggan intill vassen, där vill jag leka med dig ...


Jag måste förstås anpassa dialogen efter det faktum att det är första gången mina karaktärer träffas. Det gäller ju att inte sabotera trovärdigheten i den här berättelsen. Medan jag jobbar in replikerna i ett välmatat och stämningsfullt replikskifte kan ni testa dem framför spegeln.