En gång i tiden satt jag själv i kassa i livsmedelsaffär.
I marinblå städrock, mind you.
Det är bortåt 30 år sedan nu.
Alla kassabiträden är olika. Man skulle kunna säga att jag var något av en vetenskaplig Robin Hood.
Robin Hood då jag, hoppsan, missade att slå in en och annan vara när kunden såg ut att ha dåligt ställt. Det här var ju i min samhällsomstörtande proggiga ungdom. (OBS Preskriptionstiden för brott är 20 år)
Jag minns att mamma såg alldeles förfärad ut när jag berättade för henne om min praktiska omfördelningspolitik. (Å andra sidan blev hon lika tokig när hon en dag åkte buss och såg att jag hade karvat in mitt namn i ett ryggsäte. Hon var av en annan generation helt enkelt.)
Vetenskaplig var jag när jag, för att göra arbetet lite mer spännande, förde statistik över hur stor andel av kundernas inköp som gick åt till godis och chips. Först fick jag då i huvudet hålla koll på antal kronor som gick åt till de olika inköpen och därefter räkna ut procenttalet i fråga. Medan nästa kund väntade antecknade jag sedan mitt resultat. Förmodligen såg det ut som att mitt antecknande var en viktig del av mitt jobb. I synnerhet som jag tog god tid på mig medan kunden tålmodigt stod och trampade.
Och så sa jag "Hej."
Det var en nymodighet på den tiden.
"Ni ska vara trevliga förstår ni", förklarade chefen när han introducerade hej-reformen.
"Ok då", tänkte jag.
Vad gör man inte för pengar?
15 kommentarer:
Kommer du ihåg utfallet av statistiken? 20% godis och chips?
*inser att jag köpt jordnötter idag*
Jag minns inte exakt men det känns bekant med ca 20%. Eller bara sannolikt?
Var det vanligt förr att kassörskorna/kassörerna inte hejade alltså?
Det skulle kunna förklara ett minne jag har från 80-talet, när jag och mormor var och handlade och mormor vägrade säga hej till kassörskan. Hon förklarade det med "hon ska inte behöva säga hej" - och jag stod som ett levande frågetecken och skämdes över min så annars artiga och trevliga mormor!!!
På 70-talet var det inte tal om sånt trams som att säga hej haha. Heja din mormor!
Jamen, det är klart. Det var ju det han gjorde. Han, "tjena-kassören", han antecknade dina varor. Och log sedan mot dig med ett härligt smile...;)
Fniss! *fnissar åt Annas kommentar*
Såklart han gjorde! =)
Anna och Stortosmått: Det förklarar allt. Han blev helt till sig över att mer än 50% av min varukorg bestod av godis.
Jag undrar vad farbrorn handlade...?
Du såg inte om han gjorde lite anteckningar?...
Du är en Robin Math hela du! Så sifferorganiserad och en världsförbättrare på samma gång!
1980 lekte jag Robin Hood i gröna stuprörsbrallor och svart-vit Palestinssjal som jag klippt hål i och använde som poncho. Försökte tälja en pilbåge, det såg bedrövligt ut. Numera hade jag hellre lekt (med) Guy of Gisborne. Men gärna "undvikigt" att slå in vissa varor, om jag bara kunde.
Åh! Jag gillade den idén! Att du glömde vissa varor alltså. Vilken sorts varor det du "glömde"?
Hahaha! Jag ser dig framför mig. Nitisk och engagerad. Jag tror procenträkningen kanske var ett sätt att helt enkelt göra kassabiträdesuppgiften meningsfull och utmanande för dig själv. Den är ju i övrigt inte särskilt variationsrik eller utmanade när man väl lärt sig kassaapparaten. Ett sätt att stå ut helt enkelt. Ett mattesnille behöver svårare uppgifter än att knattra på en maskin.
Vilken bra idé.. att missa att slå in varor! ;o)
Jag skulle önska att det fanns fler av dig. Nu.
Jag skulle premiera kassörer som glömde slå in mina varor. Jag skulle le som om mitt liv hängde på det..
Hej! skulle jag också ropa redan längst bak i kön.. superkäck är förnamnet, ifall det glöms lite varor alltså.
Annars kör jag väl bloggbitchmorret...
Det var rart av dig att glömma slå in varor emellanåt ;) .
Hihi, ja vad mycket det är som mammor inte vet om vad man gjorde när man var ung ;) !
Kram!
Hallå! *Uttråkad tråkmåns anropar och vill bli uppiggad* Gick till dig direkt, och möts av ett två dagar gammalt inlägg. Skärpning! *Barskt*
Skicka en kommentar