Det snöar ute

Inte okej.
Det var kul med en riktig vinter förra året, men nu är det inte förra året längre.

Och här snöar det blogginlägg.
Från total torka till två-tre tramsor per dag. Jag antar att ni har noterat.
Ni tror mig fömodligen inte om jag säger att jag kan vara väldigt allvarlig ibland. Väldigt allvarlig. Så att klockorna stannar och omgivningen darrar i andakt. (Darrar i andakt??? Ja ja, skitsamma.) Då lyser tramset med sin frånvaro på mils avstånd.
Men ni är min tramskanal. Ni får stå ut. Om jag ska stå ut i den här skruvade världen så måste jag driva med den, det är en ren överlevnadsmekanism.
Och nu kan jag avslöja att utdragandet av det här inlägget bottnar i ett motstånd för att skriva i den beiga istället. Där måste alla meningar vara genomtänkta, språkligt rytmiska, stämningsfyllda, mättade med information mellan raderna och gudvetallt.
Här räcker det med lite osammanhängande trams. Som ni ser.
Men nu den beiga. Jodå, jadå.
Någon som vill ha med något speciellt?
Maj Korner föreslog förra veckan att Eilert skulle ha vita tubsockor med trådslitna hälar och det har han nu. Lite snyggt vävde jag även in två andra av era förslag. Det måste ju synas att ni är med i processen så låt förslagen snöa in! Eller så skriver ni en egen bok, det kan ni också få göra.