Vaknade vid 6-tiden och kände mig oväntat lycklig.
Avslappnad och lugn i kroppen, varm i hjärtat. Jag log, helt oplanerat.
Så det är klart jag blev skeptisk.
Håller min själ på att luckras upp? Eller är det själva lyckan det är fel på?
Tänk om lycka inte är något att sträva efter egentligen? För att den ändå sedan bara kommer när den själv känner för det! Den kanske skiter blankt i vad jag vill och inte vill, kanske är den lika okontrollerbar som Berlusconi på bordell...?
Det är inte utan att man blir förbannad så här på morgonkvisten.
30 kommentarer:
Det kan vända tvärt:)
Visst är det bar, när man oväntat känner rent glädje!
Underbart när man bara är
Ju oftare dessa lyckorus kommer desto längre har du tagit dig genom medelålderskrisen.
Och när man väl tagit sig genom så är livet en enda dans på rosor! Visserligen snubblar man till då och då men det beror mest på att andra lägger krokben för en.
mvh R
Är inte det äkta lycka!? Utan att jaga och konstla den...
Låter finfint! Hoppas den håller i sig för alltid ;)!
Hahahaha! Har du smygtittat på programmet jag tipsade om igår?
Tack för morgonens första skratt.
Hahaha! Klockrent! :D
Gulligt och roligt
:D ja klart du blir förbannad!
Det är så J-la enkelt, och ge dig bara lov att stanna där, njut av stunden iaf.....
Kärlek........
Jag ler ofta och oftast helt oplanerat :-D.
Tänk om du har rätt? Att lyckan kommer när den själv känner för det inte när jag känner för det. Håller med om att man blir förbannad ;-).
hahaha. du är fin. Och rolig.
Kollat på Hanna Hellström kanske...? ;-)
..och nu log jag också!!!! Tack!
Jag skulle också bli jäkligt skeptisk. Lycklig bara så där?
Nej, nog är det lika bra att misstro den känslan direkt, så slipper man få en kalldusch några minuter senare när man inser att det var inte lycka man kände, bara lycka som lurades!
Åsa: Väldigt tvärt.
4U2: Jovars, men lite misstänksam blir man ju.
Raz: Jojo.
Renée: Är det så, menar du? Då kanske man ska vara glad för att man är på väg att bli gammal då?
Feffe: Det gjorde den inte.
Singel: Nej, det har jag inte!? Men hon och jag kanske är några slags tvillingsjälar. Inser att jag måste kolla programmet nu, så jag får veta.
Om jag nu får lov att vara lite kvasifilosofisk så här på eftermiddagskvisten så skulle jag snarare säga att ju äldre man blir - ju mindre saker och små ting gläds man åt. Bara att vakna på morgonen och vara frisk och ligga i en hel och ren säng kan man ju faktiskt glädjas åt. Hoppsan så präktigt det där lät nu då ...
Nina: =D
Marmoria: =D
Tant Björn: Bara folk helt utan temperament kan hålla sig lugna och fina i en sån situation.
Moster Malla: Jodå, jadå.
Ethel: Skitförbannad.
Lysande: Både fin och rolig. Du vet hur man skriver kommentarer du!
METTE: Nej, jag HAR ju inte det! Har hon Hanna lika utvecklade tankegångar som jag, menar du?
(Det kan jag väl aldrig tro.)
Lippe: Vassego!
Ulrika: Min filosofi drar också åt det hållet. Den där "känslan" kan ju vara vad som helst. Bubblig mage till exempel. Ena sekunden ligger man i sängen och tror att man är lycklig, nästa sekund sitter man på toa med rännskita. Nej, jag tror jag passar.
Underbart med Berlusconi.
:)
Jajamänsan! Och vet du vad? Den satans migränen och spänningshuvudvärken försvinner också (om man inte äter choklad förstås)!
=))
Magica: Det bådar alltså gott för framtiden! Fast jag är nog redan där...
Härligt inlägg!
Bra där, nu slipper jag skriva det här inlägget. Bara att länka till dig, vilken morgon som helst!
Det tackar jag för, och säkert en hel hoper andra...
Markattan
Så typiskt!
Är det inte den där känslan som brukar kallas morgonminnesförlust?
När man vaknar och inte riktigt vet vem man är, vilken dag det är eller om man ska gå till jobbet.
Enligt min andra idol Dilbert är det naturens sätt att hindra oss från att vakna skrikande...
Men det är förstås bara EN teori.
Jag har också varit med om att jag glatt mig över att jag vaknat lycklig på morgonen men under dagen blivit straffad med någon negativ händelse. Det har varit allt från pelletspannan som strejkat till att lunchen inte var god.
Det är väl tur att det släpper så småningom - hur skulle det se ut man gick omkring i ett ständigt lyckorus...fast det skulle antagligen vara rätt trevligt...kanske skulle ta och prova!! ;)
Hahhaa, underbart inlägg med äkta vardagsrealism.
Disco: Det svinet.
Renée: Suck, det var ett jävla tjat om chokladen. Jag får väl testa då...att vara utan...hur det nu ska gå.
marie: =)
Fighter: Kul att du tycker det! ;)
Markattan: Länka på du. Man tager vad man haver, som Cajsa Warg sa.
Malin: Ja, det är ingen ordning på nåt.
Tjockisen: Fast det här var inte bara minnesförlust, det var ett slags rus. Jag ska nog gå till botten med det hela, det kan ha varit något slags hormonöverskott t ex. Om man kan isolera den går den kanske att sälja.
Per-Anders: Ja, det gäller att passa sig.
Marina:Det är ju en del som gör det. Tyvärr stryker ju sen vissa med i överdos.
Madlar: Vardagsrealism är det enda jag kan. Skulle kanske vara trevligt med lite glamour också men hur fan gör man?
Skicka en kommentar