Varav hjärtat är fullt

Här kommer ett litet avsnitt:

Solbritt kom för tidigt.
     Jag vet inte om hon ville statuera ett exempel eller om hon bara inte tänkte sig för. Jag hade inte hunnit duka, gjorde det snabbt medan hon såg sig omkring. Laxpuddingen doftade i hela lägenheten och en ny rödrandig filt från Hemslöjden hängde lagom tillknölad på soffans armstöd, som vore det hjärtat i min i beige-vita inredning. Det är en sådan filt jag saknat, jag förstod det när jag såg den i affären idag. Varm och mjuk, i ull. På soffbordet brann tio värmeljus på en bricka.
     ”Fint du har”, sa Solbritt. Hennes och mitt hem är varandras totala motsatser. Mitt är rent, svalt och ljust. Hennes är rörigt och murrigt.
     ”Tack”, sa jag och kastade en blick på nya röda filten.
     ”Fin filt”, sa Solbritt.
     Ibland kan hon vara uppmärksam. Kanske skulle hon kunna bli en bra vän.
     De vida silkiga ärmarna på Solbritts lila tunika svängde lätt fram och tillbaka när hon såg sig omkring genom att röra på allt. Det långa grå håret, annars alltid uppsatt i knut, var utsläppt på ryggen. Hon flyttade fram glasögonen på nästippen.
     ”Läser du den här?” I handen höll hon Alla kan ragga. Två post-it lappar med mina anteckningar stack fram mellan boksidorna.
     ”Var kom den ifrån?” sa jag och skyndade fram för att rädda det som räddas kunde.
      ”Den låg här på hyllan”, svarade hon och jag klämde ur mig ett förvånat ”Jaha?”