Ibland när jag läser igenom ett stycke jag skrivit i den beiga förstår jag vad det var jag ville säga. Aha! liksom. Där står svart på vitt det jag inte såg när jag skrev, det som kommer från hjärta och mage, där jag sparat VIKTIGT genom åren.
För jag har ett och annat att säga, det har jag. Verkligen.
12 kommentarer:
Har aldrig någonsin tvivlat på det...
Det har jag inte heller tvivlat på.
Härligt Nilla!
Självklart att du har viktiga saker att säga!
Fint!
Det är det undermedvetna som jobbar, det som vi andra sedan ska läsa mellan raderna ... Deblirbradet.
Det tror jag. Verkligen.
Ska bli speciellt spännande att läsa det som kommer ifrån magen...;)
Glimra och Singel: Well, det gör jag just nu. Vem var det som skrev det här blogginlägget?
Åsa: Ja?
Cat: Nja, alltså, jag är inte helt säker på det.
Spader: Som en blond toning?
Magica: Öh, well och inte kanske.
Smål: Ah, jag är inte säker. Inte alls.
Marina: En liten kräkscen har jag redan tryckt in men det kan bli fler!
En beige toning, tror jag!
Det där gillar jag att läsa! Just den där förvåningen och klarheten som du drabbas av när du läser, den kommer vi också drabbas av när vi gör det. Härligt!
Maj: <3
Skicka en kommentar