tisdag 30 augusti 2011

När jag skriver

Ibland när jag läser igenom ett stycke jag skrivit i den beiga förstår jag vad det var jag ville säga. Aha! liksom. Där står svart på vitt det jag inte såg när jag skrev, det som kommer från hjärta och mage, där jag sparat VIKTIGT genom åren.
För jag har ett och annat att säga, det har jag. Verkligen.

12 kommentarer:

GlimraSkimra sa...

Har aldrig någonsin tvivlat på det...

Singelmamman sa...

Det har jag inte heller tvivlat på.

Åsa Hellberg sa...

Härligt Nilla!

cat sa...

Självklart att du har viktiga saker att säga!

Spader Madame sa...

Fint!

Magica de Hex sa...

Det är det undermedvetna som jobbar, det som vi andra sedan ska läsa mellan raderna ... Deblirbradet.

Småländskan sa...

Det tror jag. Verkligen.

Marina sa...

Ska bli speciellt spännande att läsa det som kommer ifrån magen...;)

nillas liv på pinnen sa...

Glimra och Singel: Well, det gör jag just nu. Vem var det som skrev det här blogginlägget?

Åsa: Ja?

Cat: Nja, alltså, jag är inte helt säker på det.

Spader: Som en blond toning?

Magica: Öh, well och inte kanske.

Smål: Ah, jag är inte säker. Inte alls.

Marina: En liten kräkscen har jag redan tryckt in men det kan bli fler!

Spader Madame sa...

En beige toning, tror jag!

Maj Korner sa...

Det där gillar jag att läsa! Just den där förvåningen och klarheten som du drabbas av när du läser, den kommer vi också drabbas av när vi gör det. Härligt!

nillas liv på pinnen sa...

Maj: <3