NU har jobbångesten drabbat mig. I en vecka har jag lallat omkring på jobbet och känt att: shit, det här är ju ganska mysigt. Jag har flashat min solbränna, käkat lunch ute med arbetskompisar, snackat en massa skit, varit på varannan konferens, berättat tusen gånger att jag ska fortsätta vara tjänstledig på halvtid för att skriva på min roman, mött många stela leenden i samband med det sistnämnda (man skulle nästan kunna tro att vissa inte vill ta in att jag kommer hänga på pockettoppen om så där två år...), lyssnat på en och annan intressant föreläsning, roddat lite bland mina grejer för att påminna mig om vilka ämnen jag undervisar osv.
Men idag, när jag är ledig för att skriva, har det plötsligt gått upp för mig att verksamheten ska fungera med ett visst flyt redan på måndag, för det är då eleverna kommer. Idag, när tanken var att jag ostört skulle fördjupa mig i mina romankaraktärers fest strax utanför Svängstuffa Centrum, DÅ får jag jobbångest.
Tack livet. Jag antar att du har en plan med det hela.
15 kommentarer:
Jaha ja, du tänker fortsätta att ha måndagar i ditt liv!?
De där stela leendena kan du bortse ifrån. De sitter på människor som inte klarar av när andra tar tag i att förhöja sin livskvalitet! Själv ska jag ha rutiner och flyt från och med sista veckan i augusti. Då är mitt schema inte så flytande längre och då ska SKA arbetsrummet vara alldeles underbart välfixat.
Vadå plan? Finns det planer? Vem gör dem? Får alla? Varför har inte jag fått nån?
Ska det vara så här orättvist? Vavava!
Stela leenden sitter bara på avundsjuka människor.
Äh, what the hell, du kommer ju ändå hänga på pockettoppen snart =D
Ärsh, folk är avis. Jag ser fram emot din roman!
Gliiid vidare. Förträng. Skriv. Basta.
Jag undrar om eleverna ser fram emot en väl förbered lärare eller inte.
Jamen - herregud - det ju det jag alltid säger, att DET DÄR ARBETET, DET INKRÄKTAR ALLDELES FÖR MYCKET PÅ FRITIDEN!
Välkommen till verkligheten... :)
Fast jag är inte ett dugg bekymrad, du fixar det!
Scenario 1.
Läraren: Tyvärr är jag helt oförberedd inför den här lektionen så ni får välja själva vad ni vill göra.
Scenario 2.
Läraren: Jag är minitiöst förberedd inför den här lektionen så det är bäst att vi kör igång direkt om vi ska hinna med allt som jag tänkt ut.
Hm.
Åhh vad jag är glad att jag inte jobbar som lärare längre...
Markattan
Men om eleverna klagar på att det inte flyter (synnerligen osannolikt, men ändå)kan du kväka ur dig ett: -Men ooorka!
Har varit i närkontakt med ett knippe härliga ungdomar idag och lärt mig att man klarar sig undan det mesta om man säger så. Finns liksom inga motargument!
Outgrundliga äro livets vägar :)
Marina: Nej, just ja, det skulle jag ju inte! Man glömmer snabbt i min ålder...
Hanna: Eller så är de lite oroade över min verklighetsförankring...
Tvillingen: Du kan få min! Jag mailar den.
Mette: I'll tell them!
Tant Björn: Vad förvånade de ska bli! Ja, alla andra också, skulle jag tro.
Duktiga tjejen: Och jag ser fram emot din! Längtar till min också är ivägskickad.
Magica: Jag är bra på att gliiida, men inte på att förtränga. Jag skrev iaf nästan 800 ord igår, det är mycket för att vara mig... Nöjd?
Knaster: Eleverna ser fram emot en förberedd, snäll, cool och rättvis lärare. Vilket måste anses vara ganska rimliga krav.
Minutiöst förberedd kan dock bli jobbigt, i synnerhet om man har bestämt sig för att man ska hinna med mer än tiden tillåter. Då blir det lätt stressigt och irriterat = onödiga konflikter.
Titti: OM!!! Man gör bäst i att INTE räkna ut hur stor del av ens liv som ockuperas av jobb, då riskerar man att förlora förståndet...
Glimra: På något sätt brukar allt lösa sig. Det är bara i mina nattliga drömmar som jag kommer till lektioner utan material och planering, men då är det stressigt!
Markattan: Och jag är glad att jag bara jobbar halvtid! Vem kom på idén med att jobba heltid som lärare? Knappast en lärare i alla fall.
Märta: Haha, nu längtar jag lite efter dem. De är rätt söta när de halvligger på sina bänkar och säger ooooorka.
Jo, det gör du! svarar jag då. =)
Anneli: Man skulle väl kunna få en hint om den där planen, tänker jag. Så att man var lite förberedd...
Skicka en kommentar