Man vet liksom inte vad man ska lyckas klämma ur sig.
Idag får det bli en djupdykning i skåningarnas anarkistiska böjningar av våra oregelbundna verb, då det är ett ämne som känns aktuellt. Att de svänger till uttalet är allom bekant, men att de böjer våra oregelbundna verb som fan läser bibeln är nog inte lika känt.
Intressant exempel:
’Jag har byttat skor.’
Och var är byttan, får man lust att fråga, eller hur? Bytt är byttat och kommer aldrig mer tillbaka, ja?
Nej.
Ytterligare ett exempel:
’Hästen som vant höllte avståndet till de andra hästarna.’
Vant och höllte ...?
Hmm?
Okej okej, det låter väldigt gulligt, jag medger det.
Och det gäller sannerligen för ’byttat’ också. Om jag ska vara ärlig så blir man helt jävla bortkollrad när någon pratar på det sättet. Man vill bara höra mer och mer och skiter fullständigt i att flektionerna egentligen är åt helvete. Man börjar tänka på att vårt språk är i ständig förändring och att det förmodligen är någon skitnödig medelålders akademiker från Stockholm som bestämt att det ska heta bytt, vann och höll, och att alla ska rätta sig efter det.
Ett slags förtryck av en minoritetsbefolkning, skulle man också kunna säga.
Och, nej, jag har ännu inte berättat för Skåne att han är ledmotivet (och alla andra motiv) i min lilla blogg. Måste hitta rätt plats, tillfälle, stämning och tonläge först.
5 kommentarer:
Sammanfattningsvis efter att ha läst/scrollat mig genom dina inlägg den senaste tiden: Du och skåningen ska således flytta ihop eftersom ni ska köpa hund?
Lägg poetplanerna på hyllan för gud vilket pekoral din hyllning till nyss nämnda skåning är, i klass med Snoilsky skulle jag säga.
Sedan ifrågasätter jag dit val av teveprogram, inte ens jag tittar på "Bondesökerfru", men det är så klart, jag är ju redan gift med en.
För övrigt tycker jag att du och skåningen är bedårande rara i ert förälskelserus.
Så för att tala lite allvar. Sanningen är att jag gör blogginlägg mest varje dag men bara i huvudet. Dock lämpar de sig oftast inte att offentliggöras. För att citera HighChaparall-grundaren Bengt: Det är inget fel på humöret, det är jämnt och bra för jag är förbannad för jämnan.
Men hav förtröstan: Jag har inte lagt ner bloggen så man vet aldrig.
Håller med. Det måste vara en skitnödig medelålders akademiker från Stockholm som bestämt att det ska heta bytt.
Rent personligen tror jag att man måste vara kär för att hitta något charmigt i skånska. Eller gotländska.
Men å andra sidan tycker jag att värmländska är vansinnigt gulligt... utan att vara det minsta förälskad i någon värmlänning. "Jag ska jämt gå till affärn ja!" Jämt? Ska du gå till affären hela tiden? Kan du inte hitta på något bättre att göra med din fritid? Jaha, du ska göra det nu. Det låter logiskt.
Dialekter är kul.
Reneé: Skönt att du inte har lagt ner din blogg! Och lite ilska har väl ingen dött av att läsa?
Vad gäller hunden så är det den som ska flytta ihop, så det löser sig nog. ;) Din recension av mitt poem lämnar jag därhän, och Bondesökerfru är kultur! Japp.
Kalle: Eller hur! Kan ju vem som helst räkna ut.
DDT: Värmlänningar är jag allmänt skeptiska till, folk som pratar värmländska är liksom inte pålitliga. Till skillnad från skåningar, som jag är allmänt oskeptisk till.
Då kan jag upplysa medelålders akademiker från Stockholm att det på västkusten, närmare bestämt bohuskusten, också heter byttat och höllte. Ur led är böjningarna :D
Hälsningar Gafflan som är oinloggad och inte bloggar längre men gärna läser bloggar lite då och nu.
Skicka en kommentar