Det skulle aldrig Skåne göra. Dels finns det inga istappar så långt söderut, och dels är han inte korkad.
Nu är det två arbetsdagar kvar tills jag får åka till honom.
Fyrtiotvå timmar tills jag sitter på tåget. Tjugosju vakna. Drar bort mina lektioner också, för då är jag så upptagen att jag inte hinner tänka. Varvid arton timmar återstår.
Arton timmar är jävligt lång tid.
Dagens ord på Skrivpuff: Mannen står på förstubron under istapparna
3 kommentarer:
Åh, jag minns hur det var. Pendlingskärlek är mycket längtan.
Det kan kännas så. <3
Ja, det kan var jävligt lång tid... Men sen!
Snyggt!!
Skicka en kommentar