Karin och Gunnar del 3

Gunnar: 'Kom och sätt dig älskling!'

Karin: 'Ja, ja.'

Gunnar: 'Närmare, så jag får klämma lite på dig.'

Karin: 'Ja, ja.'

Gunnar: 'Hur mår min lilla pudding?'

Karin: 'Hur mår du själv?'

Gunnar: 'Det knallar, tackar som frågar.'

Tankepaus.

Karin: 'Vi har det rätt bra ändå, du och jag. Om man jämför.'

Gunnar: 'Det har vi verkligen!'

Karin: 'Mmm.'

Gunnar: 'Om man jämför med vad?'

Karin: 'Ta Benny och Britta, till exempel.'

Gunnar: 'Ja ...?'

Karin: 'Varför skiljer de sig inte?'

Gunnar: 'Ingen aning.'

Karin: 'De nöter ner varandra mer och mer för varje år som går med sina ständiga konflikter. Jag förstår inte hur de orkar.'

Gunnar: 'Nä ...'

Karin: 'De är i grund och botten för olika. Britta som är så intresserad av kultur, litteratur, musik ... Kan Benny ens läsa?'

Gunnar: 'Jo, det kan han.'

Karin: 'Ja, det är klart han kan. Men om man ska vara krass tror jag det är väldigt svårt att få en fungerande relation när den ena är akademiker och den andra inte är det. Man vill ju kunna diskutera saker och ting.'

Gunnar: 'Jo, det är klart.'

Karin: 'Frågan är om Britta har något utbyte av Benny överhuvudtaget.'

Gunnar: 'Det kan vi inte veta, vi ser ju inte allt.'

Karin: 'Aj, nyps inte! Vet du vad Britta fick i födelsedagspresent sist? Ett presentkort till en underklädesaffär. Man har inte mycket innanför pannbenet när man ger sin fru en sådan present.'

Gunnar: 'Oj då, det var djärvt. Om hon inte hade önskat sig det?'

Karin: 'Nej, det hade hon verkligen inte. Men det är just det här som är problemet med outbildade män i vår ålder; de tänker inte med hjärnan.'

Gunnar: 'Nä ...'

Karin: 'Inte för att det är din bästa gren heller, men det är ändå skillnad.'

Gunnar: 'Ja, jo ...'