Jag har skrivit dagbok hela mitt liv, eller i alla fall sedan jag var sju. Googlade 'skriva dagbok' för en stund sedan för att få en djupare förståelse för fenomenet. Fann ett antal intressanta fakta om oss dagboksskrivare:
1. Vi är mer effektiva och har lättare att fokusera. Jag som hatar effektivitet! Men jag kanske är effektivare än jag tror då. Och fokusera, det kan jag. Har fokuserat hål i huvudet på rätt många genom åren.
2. Vi har lättare att sortera tankarna. Är inte det samma sak som första punkten? Antagligen inte en dagboksskrivare som gjort listan.
3. Stressen minskar. Ja, jo. Åtminstone under själva skrivandet för då kan man ju inte stressa runt.
4. Kreativiteten ökar. Skojar du? Man kan också få för mycket av det goda, kan jag meddela. Men man får väl skylla sig själv när man börjar skriva dagbok vid sju års ålder.
5. Minnet förbättras. Hm? Då undrar jag i mitt stilla sinne hur mycket icke-dagboksskrivare glömmer? De kan ju inte minnas ett skit.
Det fanns två punkter till men jag tar inte med dom. Den ena kommer jag inte ihåg och den andra handlade om emotionell intelligens - ett alldeles för skitnödigt begrepp för min smak.
3 kommentarer:
Jag började också vid sju. Ligger en hel dröse gömda i ateljén. Det står så mycket i dom så jag blir alldeles yr av hur ärlig jag en gång varit.
Vem sjutton ska läsa detta, tänker jag, och inte döma mig?
Vad ska du göra med dina? Kan man skriva om dom? Censurera lite och försköna?
I en dagbok har jag skrivit att jag skriver för mina barn. Så att dom ska lära känna mig lite bättre.
Min största rädsla är att dom ska hitta böckerna... och lära känna mig så bra.
Haha, nej jag ska inte försköna dem. Ingen kommer få läsa dem så länge jag är i livet, sen får mina barn göra vad de vill med dem. Vilket är lite taskigt, kanske? De lär ju väcka en del frågor, som de då inte kan få svar på eftersom jag är död.
Jag vet inte hur jag ska göra, faktiskt ... Vill inte slänga bort dem. Tänker att jag hade uppskattat att ha dagböcker efter min mamma, men det har jag inte. Lösningen är kanske att berätta en del grejer innan jag dör ...
Jag kör med morgonsidor. Ett dagboksskrivande förvisso men utan att tänka så mycket på vad som skrivs. Och dessa sidor kommer inte att förvaras till eftervärlden. Tackolov. 😅
Skicka en kommentar