Benny och Britta del 9

Britta: Vad gör vi nu då?

Benny: Vad menar du?

Britta: Hur ska vi ta oss igenom detta utan att slå ihjäl varandra, det är vad jag menar.

Benny: Men snälla du, nu överdriver du, varför skulle vi inte klara det här? Vi har ett fint hem som skyddar oss, en liten trädgård att hämta luft i ...

Britta: Jag har redan klaustrofobi.

Benny: Det här kan bli riktigt mysigt, tror jag.

Britta: Mysigt?!

Benny: Ja, det skulle det väl kunna bli ...?

Skrammel när Britta tömmer diskmaskinen och slänger in tallrikarna i skåpet.

Britta: Jag förstår fortfarande inte varför du ska jobba hemifrån, du är ju i stort sett själv på din arbetsplats.

Benny: Det kommer ju en och annan som ska ha hjälp ...

Britta: Det kan du väl sköta digitalt!

Benny: Jo, det är ju det jag ska göra nu.

Skrammel när Britta tömmer bestickkorgen i besticklådan.

Benny: Det här skulle kanske kunna bli en slags nystart för oss ...

Britta: Nystart?

Benny: En chans för oss att komma närmare varandra igen, kanske? Inte för att vi är jättelångt ifrån varandra, men ibland kan man ju kanske känna ett visst avstånd ...?

Britta: Vad fan menar du med det?

Benny: Nej, jag tänkte bara ...

Britta: Vårt problem är att vi är för nära varandra! Jämt, jämt, jämt! Som ihopklistrade.

Benny: Tycker du?

Britta: JAAA! Och det är inte frågan om något jävla tyckande, det ÄR så.

Benny: Du tappade en gaffel där.

Britta: Det är den här jävla bestickkorgen, jag hatar den! Besticken fastnar i hålen.

Benny: Så som du och jag fastnar i varandra ...?

Britta: Men för fan, SKÄRP DIG!