måndag 11 oktober 2010

Tänk om man inte kunde ljuga! Det vore inte roligt.

Då har jag ljugit ihop dagens A4. Duktigt jobbat.

Jag minns en gång när jag var sju år och min bästis sa att hennes mamma sagt åt henne att inte lyssna på allt som jag sa.
Jag förstod ingenting, varför det?!
Det är för att du ljuger så mycket, svarade min bästis sanningsenligt. Nettan hette hon förresten, hon flyttade till Västerås sen.
Jag tänkte och tänkte, försökte verkligen komma på vad jag hade ljugit om men kunde bara komma ihåg en enda sak: att jag hade fått en guldhamster. Det hade jag inte. Det var inte så himla mycket ljugande, tyckte jag. Inte så mycket som Nettans mamma fick det att låta som i alla fall.
Efter det hade jag en känsla av att det inte var bra att ljuga, att man liksom var en sämre människa då. Och varje gång jag gjorde det fick jag dåligt samvete.

Tills nu. Äntligen inser jag att det är i ljugarbranschen jag hör hemma. Pga av Nettans mamma tog det fyrtio år innan jag hittade rätt men NU har jag tagit tjänstledigt för att sitta och ljuga dagarna i ända. Och aldrig har jag väl varit lyckligare.
Jag hoppas Nettans mamma läser det här och att hon lär sig en läxa.

22 kommentarer:

Knasterfaster sa...

Tänk om ingen någonsin hade ljugit. Vad torftigt livet hade varit då! Forsätt ljuga i din stuga! (rimmet liksom bara kom).

Åsa Hellberg sa...

"Nettan hette hon förresten, hon flyttade till Västerås sen."
En lysande mening!:)
Jag längtar efter din bok!

reneesfotoblogg sa...

Fast jag tycker mer om ordet fabulera än ljuga i detta sammanhang.
Ljuga är lite negativt på något sätt.
Fabulera är mera kreativt.

Märta sa...

Vilket privilegium! Att få sitta på sin kammare och ljuga sig blå!
Tänk så mycket uppdämt kreativt ljugande du har i dig! :)

Shamrock sa...

Hälsa du Nettans mamma att du inte ljuger du har bara livlig fantasi

Malla sa...

Jag ljuger ofta - men bara av goda anledningar.

♥ Carina ♥ sa...

En knäpp på näsan åt Nettans mamma :)
♪♫ Åh, du ljuger så braa ♪♫

stort och smått sa...

Kan du inte lägga ut ett smakprov! Jag vill läsa!!!

veronica sa...

Jag ljuger aldrig, hehe

gladmymlan sa...

åh vill med bäädly läsa din bok nu!!!:)))

jag tycker att ljuga är ett karaktärsdrag som är finfint det!
fast jag säger
fantisera...

jag ljög rätt bra som barn. ex att jag fått en häst i födelsedagspresent...som hette Trollet.
sen nån månad senare när vi skulle iväg, fick jag min kusin att "ta hand om" ( den ihopfantiserade) hästen...vilket resulterade i att min stackars kusin gått runt i en hage jag pekat ut o ropat efter Trollet i tre timmar o gått hem och varit helt förstörd för att hon inte hittat hästen hon skulle ta hand om...
då fick jag skäll.
men va fan.
i min fantasi fanns ju hästen på redigt jue!!

skriv på....ljug fantisera och fabulera. det är det livet går ut på:)))
kram!!

Anonym sa...

Fantastiskt! Det riktigt känns hur du trivs med tillvaron.
/Småländskan

Maj Korner sa...

Tack för inspirationen, nu har jag skrivit ett eget inlägg om den enda gången jag ljög som barn! Eller inte...

Anneli sa...

Jag har aldrig tänkt på det på det viset, att jag ljuger. Det är ju lysande! Det beror nog på att jag hade så svårt för att ljuga när jag var liten. Jag tar igen, helt enkelt :D

Spader Madame sa...

De snackade om det idag, Sommarpratarna (SVT), om att ljuga, mytomaisera eller fabulera.

Spader suger på att ljuga vilket beror på alltför litet övning eftersom föräldrarna lyckades lura i Spader att det var totalt lönlöst. Fortsatte med Äldste sonen som också lyckades övertygas medan Junior kör lögner mer som regel än undantag.

Tell me lies, tell me sweet little lies...

nillas liv på pinnen sa...

Knaster: Jag kommer fortsätta ljuga ända in i döden! Om än inte så ofta i min stuga som i mitt hus.

Åsa: Ha ha, (åh, hjälp).

Renée: Men jag tycker att ljuga är ett väldigt positivt ord. I alla fall när jag själv ljuger. Inte så mycket när makthavare gör det dock...

Märta: Ja, alla dessa år av förträngda finfina lögner! Nu är det dags för dem.

Shamrock: Precis! Jag antar att hon läser din kommentar.

Malla: Självklart! Man skulle ju inte ljuga av dåliga anledningar.

Carina: Tack, det kan hon behöva. Verkligen.

Stortosmått: ärligt talat, det vågar jag inte! Jag inser att många inte kommer gilla det jag skriver men jag vill inte få det bekräftat. Jag ska låta kursare läsa, det räcker och blir över, usch.

Veronica: Nä, just det, he he.

Gladmymlan: Stackars Trollet när de förnekade hans existens på det viset. Fy dom.

Småländskan: Ja, det gör jag!

Maj: Kul att man kan inspirera! =)

Anneli: Det är tur att man är vuxen och kan göra som man vill nu utan att klåfingriga äldre lägger sig i.

Spader: Heja Junior!

cat sa...

Hej du får en award från mig :)

http://1bildibland.blogspot.com/2010/10/har-fatt-en-award.html

Magica de Hex sa...

Ljug på du, skulle gärna läsa dina ljug förresten!

cat sa...

Hurra för ljugandets sköna konst :)

Knaada sa...

Att tala är silver och ljuga är guld, eller hur är det man säger!?

nillas liv på pinnen sa...

Cat: Tack, gulle dig!

Magica: Allvarligt talat, jag vågar inte det! Om du skulle säga: Vad är det här för skit? så kulle jag gå och hänga mig.

Knaada: Haha, definitivt!

Ulrika Fabulousforty sa...

Hahaha!! Att kunna vränga till verkligheten lite så att den passar en bättre är verkligen en sann begåvning och absolut inget att skämmas för...så länge man skriver hitte-på förstås!
WOW! NU blev jag nyfiken!! Är du tjänstledig för att skriva?! GUD vad häftigt!! Själv harvar jag på med boken på lediga stunder och det tar en evinnerlig tid!
KUL! Lycka till! :DDD

Ettie Bee sa...

Hoppas, hoppas Nettans mamma läser detta. Jag ser också fram emot att få läsa det du skriver. Inte bara här, alltså ;-)