Det finns någonting som jag försöker fånga i min roman. (Ja, nu skriver jag roman, jag är lite less på mitt konstrande.) Än så länge vet jag inte vad det är, det där jag ska fånga, för det är lite luddigt i kanterna. Man kan säga att det hittills mest är en känsla som är lite mjuk och studsig. En rosa känsla, fast inte romantiskt rosa, mer jordnära rosa. Beige, kanske.
När jag kommer på vad det är ska jag tala om det. Fast det beror på vad det är, förresten. Man kan inte berätta vad som helst, ju.
Och nu känner jag att jag inte är klok som skriver i min blogg att jag tar tjänsledigt för att skriva en bok. Vad tänker jag med? Hur kommer det kännas när det sen inte blev någon bok och alla vet? Jag som hatar att misslyckas när andra ser på. Hur ska det gå, hade jag tänkt?
25 kommentarer:
Svinga dig ut i lianerna bara. Går det inte vägen blir det väl du som får ta självmord.
Hur det ska gå?
Du kommer inte att misslyckas helt enkelt!
Thats it!
Misslyckas? Går det att äta?
Jag väntar med spänning (jag är så nyfiken)
Jag förstår precis hur du tänker. Känslan av att kanske misslyckas, och alla vet, är inte rolig.
Men samtidigt: även om du inte får din bok utgiven så har du ändå _försökt_! Du har satsat och du har vågat och du har gjort något som många bara drömmer om!
Själv drömmer jag också. Och hoppas att det ska bli något så småningom att skicka till förlag.
Alltså. Du är i alla fall inte arbetslös, eller så. Du skriver. Coolt att skriva i beige. Men (det första) inlägget om skrivarlyan kändes vitt och inlägget från idag var mer åt det gröna hållet. Tycker jag.
Jag vet inte varför men jag kom att tänka på uppsatsskrivning. När man inte kommer fram till det man har tänkt sig i en uppsats så heter det något speciellt ord som jag har glömt. Även om uppsatsen känns som ett misslyckande så är den inte det. Man har fått ett resultat och det är det som är det viktigaste. Jag är säkert på att ditt skrivande kommer att resulterat i någonting!
Jag vet inte varför men jag kom att tänka på uppsatsskrivning. När man inte kommer fram till det man har tänkt sig i en uppsats så heter det något speciellt ord som jag har glömt. Även om uppsatsen känns som ett misslyckande så är den inte det. Man har fått ett resultat och det är det som är det viktigaste. Jag är säkert på att ditt skrivande kommer att resulterat i någonting!
Det behöver ju inte vara 900 sidor för att vara en roman....
Lycka till
Vems misslyckande? Att våga att göra något och inte bara prata om det, knappast ett misslyckande i mina ögon. Dessutom är jag säker på att du inte kommer att misslyckas. Jag har med mig en speciell autografpenna den 5:e som jag vill att du använder när du signerar, hm vad du nu ska signera till mig. Ett utkast av ditt manus eller en check kanske?
Misslyckande kommer inte på tal, jag har ju redan beställt boken! Och hur tycker du att det ser ut när jag står där framför bokhandelsdisken och kräver att få köpa din bok och dom bara avfärdar mig med att du misslyckades och att ingen bok finns utgiven???? Och så slutar det med att de hämtar chefen som hotar med att tillkalla polis om jag inte avlägsnar mig snabbt som ögat. Och tänk på folksamlingen som står där och glor, det kan bli rent farligt. Nä, sätt dig du och skriv!!!
Det går så bra så!!! Heja heja heja
Magica: Ja, det var det jag tänkte. Det finns en lösning på allt.
Pillargontanten: Nej, jag kan ju alltid använda det skrivna till nåt. Hushållspapper tex.
Fru Venus: Ni kanske inte har sånt som misslyckanden på Åland? Näup, man kanske skulle ta och flytta dit.
Shamrock: Hahaha. Alltså, vänta dig inte för mycket.
Sos: Ja, men det gör ju fallet så mycket hårdare! Att man satsat och det. Eller kanske inte?
Spader: Jag håller med om att skrivlyeinlägget var vitt. Och att jag idag skriver i beige. men grönt? Menar du spenatgrönt?
Knaster: En uppsats på irrvägar kanske? Det är kul att du tror på resultat men hur kan du göra det, undrar jag. Jag sitter liksom här och är ganska hopplös.
Marie: 900??? Nej, huvva. Men helst fler än 9, tänkte jag.
Singel: Det blir nog en check är jag rädd. Från mitt tomma lönekonto.
Nu tror jag ju inte att du kommer att misslyckas, men om, jag säger om, så kan vi kaanske bilda en klubb. Jag menar jag har ju lovat att jag ska åka Vasaloppet och hur kommer det att kännas om jag inte klarar det? Just det. Fly till annan planet, känner jag.
Nu kanske man inte riktigt kan jämföra Vasaloppsåkande med att skriva en roman, men ändå. :)
Nej, jag menar bra grönt! Spenatgrönt är inte vackert!
Nej, jag menar bra grönt! Spenatgrönt är inte vackert!
Du har ju spänt bågen, det är det inte alla som har! Själv sitter jag och stirrar på den och försöker fatta hur den fungerar.
Och om det inte går som du vill och har tänkt dig så är det här rätta stället att få tröst och uppmuntran på. Så det så.
Man måste ju försöka för att kunna misslyckas.
Det betyder inte att man ÄR misslyckad.
Den som är misslyckad är väl den som inte ens försöker.
...jisses vad jag fick till det ;)
Misslyckas får inte finnas i ens vokabulär. Bort, bort, bort! Nej, vi ska bli lyckade, eftertraktade, begåvade författare. Så det så! Skriv på, skriv på! Jag gillar jordnära rosa och beige, det känns bra!
Bara kör på! Misslyckas får du göra sedan... och kom ihåg:
Det som inte dödar blir ett bra blogginlägg.
(jag hejjar på dig så det värker i tårna! Bara skriv, skriv, skriv!!! Blir det bra så blir det bra! Blir det dåligt så har du i alla fall gjort ditt arbete... (nu vet jag inte om du sett filmen som jag tjatat om... så du kanske inte alls förstår vad jag dillar om... Så här kommer en sammanfattning:
Du skriver allt som kommer in i ditt huvud. Det blir en historia. En "musa" eller "ande" kommer in i ditt rum och tar över och gör din text genial... kommer han eller hon inte... så har i alla fall du gjort det du skulle...det var i korta drag... superflummigt... jag vet... men trösterikt.)
Jag vet inte.... jag kan komma med käcka hejarop till andra, men när det kommer till mig själv så kissar jag nästan ner mig för att jag är så rädd för att misslyckas.
Fegis är jag.
Men jag vill våga pröva... vill våga satsa...
Realisten: Hej, det var roligt att se dig!
Vad gäller roman och Vasaloppet...känner du inte att det är lite värre att misslyckas med en roman? Om det ska bli lite mer rättvist, i vår klubb då, så tycker jag att du också ska skriva en roman. Jag kan anmäla mig till tjejmilen om du vill, för att väga upp det atletiska i min sida av projektet.
Spader: Kära Spader! Vad har du emot spenat? Av spenat blir man stark och rosig, en grönsak man inte ska förakta. Jag kan i februari bjuda dig på en slags spenatsemla om du tror det blir lättare för dig att svälja då.
Spader: Kära Spader! Vad har du emot spenat? Av spenat blir man stark och rosig, en grönsak man inte ska förakta. Jag kan i februari bjuda dig på en slags spenatsemla om du tror det blir lättare för dig att svälja då.
Maj: Jo, jag har spänt bågen, det är ju bra. På min gravsten får det stå:
Här vilar hon som spände bågen men sköt pilen åt fel håll. Och hon dog tyvärr av sviterna.
Tänkte bara: Lätt för dig att säga som inte kommer hänga där på torgets skampåle!
Anneli: Okej, om du säger det så. Vi får väl starta ett eget förlag om inget annat vill ge ut vår skit. Skit? Vad säger jag? Resultatet av vår fantastiska flit, menade jag förstås.
Mika: Liiite flummigt, but I get the message. För övrigt är det allt BRA som blir kallat flum av marknadskrafterna. Så är det.
Ja, jag är väl inte rätt person att skriva/säga nåt men jag gör det ändå :-) För det första kommer du inte att misslyckas. Du tar ditt skrivande på allvar och ger det en chans, det är mer än många av oss andra gör. Du skriver ju! Idéer poppar uypp även vid andra tillfällen och det är minsann inte illa. Detta kommer att gå så bra så!
Ska snart kommentera. Måste göra lite annat innan, men jag kommer tillbaka.
/Småländskan
Jag tog också tjänstledigt en gång i världen, för att "förverkliga mig själv". Handlade då om att måla i min nya ateljé som mannen och jag hade byggt. En underbar tid och jag var inte ett dugg rädd för att berätta det för omgivningen. När man gör nåt sånt kan man inte misslyckas. Detta att leva upp till andras förväntningar.. nej.. det är bara du själv som sätter gränserna. Önskar dig lycka till med skrivandet.
Hur det blev med mitt målande? Jodå, det gick bra en kort period, men sen blev det liksom andra förutsättningar. Numera har jag varken ateljé eller man... men jag saknar dem, både ateljén och mannen *L*
/Småländskan
Modigt var det. Själv hade jag aldrig tordats.
Skicka en kommentar