torsdag 7 april 2011

En promille är bara en tusendel

Fick idag ett tips om en roman av bibliotekarien på min skola.
Det är något för dig, sa hon och berättade att boken handlar om en kvinna som får ett gammalt skrivbord och börjar skriva. När hon många år senare blir av med skrivbordet kan hon inte längre skriva. Ungefär så.
Och jag gick raka vägen till bokhandeln och köpte den i pocket, nu ligger den bredvid mig och lovar massor, känner jag. Ska strax gå och lägga mig med den. Den heter Kärlekens historia och är skriven av Nicole Krauss.
Butiken jag köpte boken i, är min butik. Inte rent formellt, kanske, men det är den butiken som är med i min berättelse (som inte kommer bli utgiven för jag läste nyss att bara ca ett av tusen inskickade manus blir publicerat vilket är en promille, för de som inte vet det, och det är alldeles för lite för att man ska ha en chans, förutom en promilles chans, men det är bara en tusendels chans vilket är väldigt lite).
Och att det är min butik känner jag väldigt tydligt när jag går in där. Mitt mitt mitt, var jag än tittar. Jag går omkring och känner mig hemma och ler i samförstånd åt personalen. De vet dock inte varför. Än.
Hon som tog betalt av mig hade en skylt på bröstet som det stod Gun-Britt på, och det är ju nästan som Solbritt. Fast det är mer klös i min Britt, måste jag säga, den här såg lite trött och sliten ut.
Nu är jag också lite trött och sliten, så nu blir det sängen med Kärlekens historia.

23 kommentarer:

Knasterfaster sa...

Då får du starta ett eget bokförlag och ge ut boken själv. Det ordnar sig. Kanske det var Gun-Britt jag talade med häromveckan. Vi pratade om Haruki Murakami. Hon hade inte sett filmen och hade jag inte berättat för henne vilken biograf filmen gick på så hade hon missat att se den. Hon var så tacksam att jag berättade för henne var hon skulle ta vägen men hon såg lite sliten ut.

Sara sa...

Kollade på min blogg och ser att jag läste den till nån gång i oktober 2007. Kände direkt igen titeln och fick bilden av pocketutgåvan för mitt inre. Kommer dock inte ihåg historien. Kommer ihåg en historia, men vet inte om det är samma. Du får gärna påminna mig genom en recension när du har läst ut den! Jag får nämligen en känsla av att jag gillade den. :)

Maj Korner sa...

Och jag fick lust att gå raka vägen och köpa ett skrivbord!

Likt Sara här ovan har jag läst boken för länge sen, men kom inte heller ihåg precis vad den handlade om. Men nu har jag tjuvläst en recension och minns.

Singelmamman sa...

Ett eget skrivbord, ja det borde jag ju ha. Men det skulle störa mig att ha ett skrivbord, att tvingas tänka att jag ska sitta där och producera. Men en egen bokhandel skulle jag gärna vilja ha, inte sjutton skulle jag vara trött eller sliten då!
Undrar om Mockapocka kan öppna ett litet fik i ena hörnan av bokhandeln, med eget hembakt bröd. Måste kolla.

Marina sa...

Kan det ha något att göra med ditt gamla skrivbord i garaget??

cat sa...

Du kan alltid försöka ge ut din beiga roman på Books-on-demand.

Ha en härlig fredag :)

Agnes sa...

Åh! En solklar favoritbok! Helt underbar. Men den handlar väl inte om en kvinna som får ett skrivbord och börjar skriva!?? I så fall har jag missat heeeela poängen, haha!

Hanna sa...

Om du inte vill ge ut den själv, om du nu skulle bli refuserad, så skickar du den till mitt lilla förlag så ska vi allt få ut den på marknaden. :)

* M E T T E * sa...

PÖH. Kan Camilla Läckberg bli utgiven, blir du succé.

Shamrock sa...

Tänk när du sitter i DIN butik och signerar dina böcker - det är en bra målbild. Man ska ha målbilder har jag hört

Linn sa...

Åh men en av tusen är ändå bara marginellt mindre chans än att få handläggarjobb på migrationsverket (500 inskickade ansökningar), bovärdsjobb på ÖBO (400 ansökningar per tjänst), för att inte tala om arbete på Landskrona kommun (800 sökande). Jag är inte helt säker på om det här lugnade dig, men om inget annat kan vi ju båda söka oss till EU kommissionen istället där hela 300 av 60.000 sökande får jobb.

(it's all numbers. men visst är det lite otäckt?)

puss

Ulrika sa...

Tänk istället på att du skriver promille..

Det betyder i min värld att du skriver pro vilket beyder före och mille betyder ju miljon.

Du är på väg att skriva dig en miljon människa. Det är värt att firas.

Fira med mig, fast vi firar olika saker.
Skål liksom. Med nåt gott. Eller en chokladbit eller vad som helst som är av firarmaterial!
Kram!

Ulrika sa...

Nilla, nu kan ju pro också betyda PRO men det glömmer vi. Eller du kan ju glömma det men jag är ju pensionär så jag bör ju börja närma mig den föreningen så smått.

Ville bara poängtera att jag menar före=pro...

Katarina sa...

Jag vet inte om du börjat titta på förlagens sidor och se vad de skriver om att få manus bedömda.

Men mitt tips är att inte skicka in ett helt manus. Skriv ett brev om dig själv, ett synopsis och bifoga ett passande utdrag ur ditt manus.

Sedan behöver du ju inte bara skicka till förlag, skicka till författaragenter också.

Jag tänker att du bara måste bli utgiven. Eftersom jag kommer att bli tokig om jag inte får läsa din beiga roman. Och så kan vi ju inte ha det.

Titti sa...

Det går ju bara en Nilla på tusen ju!
Har inte du fattat nå´t?

De andra niohundranittionio får väl försöka igen en annan gång...

Och nu är det helg igen, tror det bara finns måndagar å fredagar i veckorna.
Skriv som tusan nu!

Magica de Hex sa...

Har just läst den! Ha en fin lässtund!

Småländskan sa...

Jag har fattat att din Britt, hon Sollan, är lite annat än trött och sliten. Hon går ju omkring där med full kraft bland hyllorna och spanar, rättar, kollar, anmärker... eller?
Alltså, varför har du såna konstiga namn på dina karaktärer? Vem heter Eilert alltså, Solbritt... det låter ju som de är i min ålder. Å andra sidan finns det ju betydligt mera att berätta om "äldre" personer, så kanske jag förstår vad du är ute efter. De där med unga "nygamla" namn de har ju ännu inte hittat sin identitet och kanske inte skaffat sig nån egen karaktär. Eller nåt.
Nu (snart kl. 19) ska jag äta min morronfikamacka/lunchmacka, som jag trodde jag skulle hinna med i under dagen, men jag tar den nu. Handlar alltså inte om nåt fredagstacosmys här inte!
Ha det bra, skriv på. Vi väntar med spänning!

Stina sa...

Men du... Det är inte lika många av de manusen som verkligen är böcker. Det är många som skickar in det som knappt är påbörjat, eller iaf inte klart. Har jag hört. Eller läst.

Jag tror på dig jag.
Du kommer att fixa det!
kram

nillas liv på pinnen sa...

Knaster: Var du i min bokhandel, alltså? Då var det nog Gun-Britt.

Sara: Jag återkommer med något åt det hållet!

Maj: Så mycket böcker som du läser kan det inte vara lätt att komma ihåg alla. Om du skaffade ett skrivbord och började skriva skulle du inte hinna läsa så mycket och då skulle du kanske komma ihåg dom du läste? Ja?
(Känner mig nästan som en matchmaker.)

Singel: Om hon inte bodde så långt härifrån hade vi kanske redan öppnat ett bokcafé tillsammans. Under nuvarande omständigheter blir det världens mest långsmala om hon ska ha bageri i ena änden och jag bokhandel i den andra. Å andra sidan skulle vi nog komma med i Guiness rekordbok.

Marina: Just, ja. Det, ja. Det står fortfarande där nere.

Cat: Jaså? Jag får kolla upp alla sådana där varianter så småningom.

Agnes: Nä, jag kanske inte ska lita på min bibliotekarie. Än så länge handlar den om en gubbe ju. Han sitter just nu nakenmodell.

Hanna: Nä?! Är det ett löfte? Min bok kanske är skitdålig ju.
(Fast det är den förstås inte.)

nillas liv på pinnen sa...

METTE: Ja, man kan tycka det. Men jag är inte fullt så kommersiellt gångbar som hon, förstår du. Obegripligt men sant.

Shamrock: Jag har redan för många målbilder, det blir kaos.

Linn: Anställer de hela 300 i eu? Då tar vi ett par av de jobben och softar där något år!

Hanna sa...

Jag kan inte tänka mig att den är skitdålig. Du skriver ju bra på bloggen, varför skulle det vara annorlunda i boken? Återkom till mig om det behövs så ska vi nog fixa något.

nillas liv på pinnen sa...

Ulrika: Givetvis trodde jag inte att du menade PRO, vi är ju unga som rosenknoppar.
Och jag firade igårkväll så det stod härliga till! Jag åt choklad till och med.

Katarina: Okej...? Det låter som att du är i branschen? Så proffsig, låter du. Jag har aldrig hört förut att man bara ska skicka in en utvald del av manuset men säger du det så.

Titti: Det året jag skickar in mitt manus kan jag sätta in en annons i tidningen om att det inte är någon idé för någon annan att skicka in några manus då. På så sätt sparas det ju en del skog också.

Magica: Jag försöker.

Smål: Kanske beror på att de ÄR i din ålder. Blir så konstigt om de heter Tindra och Emil då.
Om du är spänd redan nu kommer du vara utbränd innan min roman är klar så jag föreslår att du softar ett tag.

Stina: Vad är det för idioter som skickar in manus som inte är klara? (Inte jag i alla fall.)

Hanna: Nej, den är inte skitdålig. Den kommer bli en succé, det är vad jag tror. (En succé hos mig i alla fall för jag tycker liksom om den.)

Katarina sa...

Nej, jag är inte branschen. Försökte ett tag, men det ville sig inte. Få ett jobb i branschen menar jag. Sedan fick jag ett annat jobb och det är så smart konstruerat att jag inte har tid att söka något annat jobb. Smart för min arbetsgivare alltså.

Jag försöker komma ihåg var jag hört/läst det där men det vill sig inte. Jag har ju varit på en hel del deckarkongresser, läser många författarhemsidor/bloggar och surfade runt på förlagens hemsidor (då när jag sökte jobb). Det finns en risk att det är ett engelskt/amerikanskt tips.

Men föreställ dig själv alternativen läsa ett helt manus av okänd kvalitet eller läsa ett synopsis och ett utdrag...

Fast de flesta förlagen har instruktioner på sin hemsida vad deras rutin är.