Jag har aldrig varit något för att gå omkring och vörda storheter men man kan väl göra undantag.
Första delen av muséet gjorde vi riktigt ordentligt. Noggrannt studerade vi hans ungdomsverk som består både av porträtt och landskapsmålningar. Vanligaste kommentaren från dessa två konstexperter (that would be us) var: "Den där skulle jag också kunna måla." Och jag och dottern har inte ens gått konstskola som nådig herrn fick göra, ivrigt påhejad av sin far. Det sistnämnda säger jag inget om, alla föräldrar tycker ju att deras barn har något speciellt när de synar deras konstverk.
Men ändå.
När vi kom in på 1900-talet ökade vi tempot. Picasso hade en blå period, época azul, och under en annan period var han inspirerad av Toulouse Lautrec. Fine. Följande rum blåste vi genom för där hängde de där tavlorna på tudelade ansikten som man ju redan sett hundra gånger. Mitt i allt kom jag att tänka på en biografi om Picasso som jag läste för några år sedan, skriven av hans barnbarn, där det tydligt framgick vilken despot och mansgris han var. Det tänkte jag på och började sakteliga ånga upp mig. Blev liksom mer och mer förbannad allt eftersom hans kvinnoporträtt blev mer och mer skruvade. Och när dörren till sista rummet av utställningen var stängd kom det som en lättnad både för mig och min dotter. Det är lätt att fastna i upphöjda gamla gubbars garn och det var med en nyfödd känsla av frihet vi skyndade ut i solen.
Där köpte vi glass och gick och la oss i en park.
13 kommentarer:
Nä, det där med målningar är inte min grej. Däremot glass.
Jag älskar filmen Picassos äventyr som Hasse o Tage har gjort. I övrigt har jag inte så mycket till övers för lila kvinnor med en dragkedja till mun och liknande...
Nu känner jag att jag fått en bättre förståelse för den där mannen. Glass har jag alltid förstått.
Har aldrig riktigt förstått att han kunde tjäna så mycket på tavlor sin konst - när jag målar likadana bilder finns det ingen som vill ha dom...;)
Glass är gott, italiensk är ju godast, men varför inte spansk?
Hmm. Gillar mycket han gjort, gillar inte heller hans kvinnosyn. Men han föddes i en annan tid, det måste man också ha förståelse för. Min pappa är också en mullig mansgris, 86 år gammal. Trist men sant. Glass är inget vidare, hellre mörk choklad om jag får välja. Men det fick jag ju inte. Var inte ens med i Barca!
Äta glass och ligga på rygg i parken, det gjorde ni rätt i.
Och visst är det så, vill man tycka att man är nog lite konstnärlig ändå, ska man gå på sådana museer. För inte tusan är det något att ha på väggarna för normalbegåvade inte.
Herreminje så det ser ut, jag blir mörkrädd ;)
Det var tur för er att det fanns glassar och parker i Barcelona. Parker finns det här i vår stad också men alldeles för få glassar tycker jag. Skönt att du är hemma igen!
Säger bara att denna konstnär bara älskar eller hatar man. Jag är som de tudelade ansiktena Jag vet inte riktig. Skulle vara kul att titta in på det museet. Ska tänka på vad du berättat. Vissa rum ska jag springa snabbt igenom
Sov gott
Jag skulle förmodligen inte ens ha gått in i det där museet. Konst är inte min grej och speciellt inte Picasso.
DRÅPSLAG MOT MEDELKLASSEN
PSYKVÅRDENS TERROR
den yttersta sanningen
Åsa: Glass är så gott att jag faktiskt tänker ta lite nu, känner jag. Och sätta mig på altan med den.
Shamrock: Jag minns inte den filmen...Ska se om den vid tillfälle.
Singel: Jag är glad att jag kunde bringa dig lite av kunskapens ljus.
Marina: Eller hur! På nära håll ser de ännu amatörmässigare ut, kan jag meddela.
Spader: Den var helt okej. Men inte lika god som uruguayansk.
Magica: Nej, det tänker jag inte ha förståelse för. Det finns det så många kvinnor före mig som haft, deras förståelse räcker och blir över.
Nästa gång jag åker till Barcelona får du följa med. Det kommer bli tidernas mest intressanta resa, tror jag. Jag ska bara bli rik författare först så att jag kan bjuda med dig.
Ulrika: Jag har mina egna målningar (eller vad man ska kalla dom) på väggarna. Jag kör liksom safe.
Knaster: Vad mig anbelangar så är det parker och glassar som Barcelona går ut på. Strax ska jag äta glass.
Lisbeth: Om man (jag) ska vara noga så kan jag se en vits med att han uttryckte sig. Annars kanske han hade blivit seriemördare.
Cat: Dina bilder är MYCKET finare.
Kraxpelax: Psykvårdens terror låter intressant. Kanske läser jag det sen.
Man bugar och tackar :)
Skicka en kommentar