Min kära syster, som inte är fullt så lat och bekväm av sig som jag är, cyklade ner för Åreskutan förra veckan. Hur man kommer på den idén vet jag inte men förmodligen gjorde hon slag i saken när det gick upp för henne att hennes söner tänkte slänga sig utför på sina tvåhjulingar. Som den ömma moder hon är cyklade hon antagligen efter dem med plåster och desivon utifallatt.
Nu tycker hon att även jag behöver lite utförscykling. Kanske tänker hon att Åreskutan downhill är en piece of cake för en übercyklist som jag (som cyklar fram och tillbaka till jobbet nästan varje dag). Okej, har jag nu sagt. Man har bara ett liv, och varför inte göra processen kort? Jag hoppas skutan står kvar till nästa sommar för jag måste skriva klar min roman först. Men sen! Ska jag köra så att det ryker.
Mina systersöner innan avfärd.
Foto: Min supersyster
19 kommentarer:
Är du klar med festen? Var det kul?
Kom ihåg att träna på vilket håll du ska svänga om du möter någon!
Jag cyklar nog hellre downhill än uphill där asså, men I get your point. Galet!
Asså shiiit! Det där gjorde jag ifjol. Helt livsfarligt.
Fint. Då hinner jag kanske läsa boken innan du går hädan.
Å förresten - hur du + cykel upp?
Downhill går fort - huwa- men jag väljer nog hellre neråt än uppför
Om du ska bräcka syrran så får du väl ta och cykla uppför istället.
Hej jag heter Joanna är är 23 år.
När jag var 14 år fick jag diagnosen Aspergers syndrom och nu bloggar jag öppet hjärtat om mitt liv med diagnosen och allt vad det innebär för att folk ska få mer förståelse och insikt för hur det är att leva med ett dolt funktionshinder.
Så besök gärna min blogg:)
kram
Okej! Det verkar vara jäkligt mycket onödigt frisk luft...
Far i frid!
Jag lovar att inte följa med!
Sssssssss! Utför är väl ingen sport?
Nä, kom igen med uppför! På tid! På vintern! I bikini! Då kan vi snacka sport!
Åsa: Jag har har skrivit om det i nästa inlägg, men iofs inte besvarat frågan om huruvida det var kul... NEJ, det var inte kul.
Mette: Om jag möter ett klippblock eller så, you mean?
Duktiga tjejen: Det är tur att jag är så vältränad och så...
Klankis: Säger du det?! Well, det blir spännande...
Magica: Det är därför jag ska göra det först nästa sommar. First things first. Är det andra du skrev en rebus, eller?
Shamrock: Man får väl cykla uppför först, tänker jag. Så att man kan åka nerför sen.
Maj: Eller satsa på Mount Everst...Åreskutan är ju lite fjuttigt, liksom.
Joanna: Hej! Tittar in hos dig sedan.
Spader: Haha, eller hur! Överallt, liksom. Man kommer inte undan.
Tvillingen: I frid? Nej, det tror jag inte det blir.
Marina: Kom igen nu! Golf är lite mesigt, får du medge.
Renée: Om du tar täten så kommer jag efter! Det blir kul.
Verkar livsfarligt det där! Hellre sitter jag i soffan.
Som tur är så är mina bröder ännu latare än vad jag är, så jag blir aldrig indragen i någon sådan där familjehetsning ;)
Det var verkligen bland det roligaste jag har gjort. Först en känsla av att "det här går aldrig!" som allt eftersom går över i "wow, det går ju!" och sedan "SHIT, jag behärskar detta! ROligt! Mera!"
Ungefär samma känsla som fallskärmshoppningen :D
Du kommer älska det!
Jag sade: Hur faan får du upp cykelhelvetet?
Finns flera sätt. Gå eller cykla tex. Men det enklaste är att ta liften.
Lift upp, cykel ner. En av Äldste sonens cykelkompisar cyklade ner från kabinbanans toppstation till Åre torg på 13 minuter 38 sekunder. Tror det är ganska fort. Hsn bromsade inte mycket, om ens något...
Ta det lite lugnt när du cyklar där nästa sommar, Vännen.
Skicka en kommentar