Fredagsdravel

Idag kommer jag inte skriva ett ord om trappen. Enough is enough. För det blir inte bättre av att älta eländet. Snarare sämre. Som att gräva ner sig i en dynghög. Funderar på om man kan sätta dit en ribbstol istället. En lian bredvid för stunder då man har överskottsenergi. Om man knyter knutar på lianen blir det inte så svårt att ta sig upp. Det man ska ha med sig upp respektive ner kan man fira upp och ner i en korg. Billigare blir det också, för det är svindyrt att köpa en riktig trapp. 

Nej? Okej, men Skåne kan vi däremot diskutera. Han är redan på benen, endast ett dygn efter insjuknandet i maginfluensa. Hur är det ens möjligt? Förvisso har han inte fått tillbaka aptiten, men han ser pigg ut, vilket jag fortfarande inte gör en dryg vecka (nio dagar) efter mitt insjuknande. Nu sitter han dessutom och babblar med mig med samma tryck i svadan som vanligt.

Och nu:

Skåne: 'Va? Skriver du om mig nu?'

Jag: 'Nehej, det gör jag inte. Varför tror du det?'

Skåne: 'Du ser ut som du gör det.'

Jag: 'Nej nej, ha ha ha.'