Jag är nästan helt säker på det. Inte fan letade de böcker om stenar inne i det där materialrummet, det tror jag inte ett ögonblick på. Varför skulle hon då ha sån jäkla ångest efteråt? Okej, att hennes arbetsledares blick var skum, men man ligger inte vaken i två nätter för det, man frågar arbetsledaren ifråga varför hen glor konstigt på en.
’Är det något?’ kunde hon ha frågat. ’Du tittar så konstigt på mig?’
Jag vet av egen erfarenhet att arbetsledaren då hade svarat: ’Öh, nej, absolut inte!’
Problem solved! Om det nu var blicken som var problemet. Men det tror jag inte, som sagt.
2 kommentarer:
Men är Britta verkligen "Varför-tittar-du-så-kostigt-på-mig-typen"? Jag har nog uppfattat henne som lite mindre frejdig. Och – framförallt – är Hans verkligen materialrumsmaterial? Kan man ju undra.
Karin: Nej, det är ju det hon inte är. Tyvärr. Istället ligger hon och har ångest i två nätter, när hon kunde ha sovit hur gott som helst. Eller kanske inte, med tanke på att Benny fanns på armlängds avstånd och med sin blotta närvaro påminde henne om det svek hon begått.
För Britta verkar Hans vara av rätta materialet. Om hon sen är representativ för befolkningen i stort vet jag inte. Förmodligen är hon inte det. Kanske inte ens representativ för sig själv, för hon verkar ganska förvirrad för närvarande.
Skicka en kommentar