För tydlighetens skulle vill jag klargöra att jag själv aldrig har hamnat i ett materialrum med fel person. Huvva, nej.
Men jag inser att det är många som har gjort det.
För att få lite kött på benen, några exempel på hur det kan gå till, får ni som varit med om det gärna berätta lite kortfattat om era erfarenheter i en kommentar.
3 kommentarer:
Materialrum har jag besökt, både i min ensamhet och tillsammans med andra. Oftast för att hämta eller leta efter något specifikt. Men heller inte så sällan för att få vara för mig själv en liten stund. Det är ont om dylika platser inom min bransch, alltså förskolan så vill man ha lite lugn och ro så funkar materialrummet ändå ganska bra. Alltid finns det någon liten pall eller kartong att sitta på. Det är inte så noga. Huvudsaken att det är tyst. Ibland rycks dock dörren upp av en kollega som ska in och att hämta något. Det är alltid fel person eftersom alla utom jag i dessa fall, enligt mig är för mycket och alltså fel. Det finns tack och lov relativt stor förståelse för varför jag sitter där jag sitter så jag behöver oftast inte förklara mig eller komma med någon halvdan lögn eller ursäkt. Oftast hämtar de det de ska och piper ut inom någon minut så vi behöver egentligen aldrig gå ut därifrån samtidigt. Jag har därför heller aldrig fått konstiga blickar av någon efter ett besök i materialrummet. Om det skulle hända någon gång framöver kommer jag ge en ännu konstigare blick tillbaka. Ingen tittar konstigt på mig ostraffad.
Så, det var lite kortfattat om mina erfarenheter av att hamna i materialrum med fel person.
Lillasyster
Mina materialrumsminnen är från barndomen, uppväxt i en gammal skola som jag är. Det fanns en hel del kul grejer där, diverse gipsavgjutningar, blåsipps- tussilago- och vitsippsdräkter i krepp-papper (heter det så?), samt tomteutstyrslar, allt troligen från olika vår- och julspel som den erkänt kreativa lärarinnan och författaren Frida Åslund ordnat på skolan. Samt – av okänd anledning – glasull. Brorsan och jag tyckte att tomteskäggen var lite malätna så när vi testade tomteutstyrslarna bytte vi ut skägget mot glasull. Det skulle vi inte ha gjort. Men i övrigt är mina materialrumsminnen bara ljusa och glada.
Lillasyster och Karin: Fantastiskt att det verkar finnas en massa intressanta erfarenheter av materialrum i det dolda! Och att ni delar med er av dem så frikostigt trots deras skumma karaktär. 😃
Skicka en kommentar