Benny: Britta! Hallå!
Britta: Va?
Benny: Jag sa att jag filade mig på fingret idag i verkstan. På fingertoppen och nageln.
Britta: Filade fingertoppen och nageln? Varför gjorde du det?
Benny: Av misstag förstås. Jag filade på en rundbricka, en liten jäkel, och filen slant.
Britta: Får jag se?
Benny sträcker fram fingret och Britta ryser till och ryggar tillbaka.
Britta: Fy!
Benny: Ja, det gjorde ont. Hur har du haft det på jobbet?
Britta: Varför frågar du det?
Benny: Jag undrar bara ...?
Britta: Nej, du tjatar! Varenda dag samma fråga.
Benny: Jaha?
Britta: Kan du aldrig säga något intressant när jag kommer hem från jobbet? Något annorlunda?
Benny: Vad skulle det vara?
Britta: Vadsomhelst! Som inte handlar om jobbet, för guds skull.
Benny: Okej, jag ska fundera på det. Något intressant.
Britta: Ja, vad fan som helst ...
Britta kommer behöva berätta, det finns ingen annan väg ut ur detta beklagansvärda missöde. Denna malör som ändock är ganska mänsklig, inte sant? Vem har inte hoppat in ett materialförråd med fel person någon gång i sitt liv?
Benny kommer förstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar