Om jag hade en liten skrivarlya med utsikt, kanske över hagar, ängar, en sjö och en kulle, en lya med en liten balkong vars dörr skulle stå öppen. Ett litet, ganska stort rum med stora fönster och träpersienner som silade solljuset så där som på film. Och några stora gröna krukväxter på fönsterbrädan i marmor, så att kvällssolens ljus, när persiennen var uppdragen då, bäddade in hela lägenheten i ett brokigt guldskimmer.
Och så en öppen spis i ett hörn för kalla vintermornar, och alla kvällar när jag ville lyssna på eldens sprakande och knastrande. Ett stort vackert vitmålat bord framför fönstret, där jag dagtid skulle sitta med min dator, en stor kopp kaffe och den milsvida utsikten. Ett litet kök, precis lagom stort för en, där jag kunde slänga ihop äppelkaka och gräddtårta när andan föll på och jag behövde lite tilltugg till kaffet.
Då skulle jag nog kunna skriva en roman.
24 kommentarer:
Åhh, åh... åhh *suck*. När du for på semester så kunde jag låna din skrivarlya. Då skulle jag äta upp resterna av dina äppelkakor och tårtor och så skulle jag passa din hund också gå på långa promenader och när jag kom in skulle jag tända en brasa och så skulle sätta mig skönt tillrätta och läsa en av dina romaner.
Ja, det låter ju helt fantastiskt.
Jag skulle nog sticka förstås. Alltså på min tröja o mina strumpor
Det där låter ju som hemma hos mig nästan! Minus öppna spisen. Och jag kan berätta att det hjälper inte ett dugg!
Det ÄR lättare att skriva om man är i en mysig, lugn atmosfär! När jag var en vecka ensam på stugan i april så skrev jag (och åt choklad) som en tok! Hade inte ni en stuga?
Ja, skriv i din stuga på landet. Fast jag kan också äta upp pajen och rasta hund. Vattna blommor om det behövs, men det kanske inte är det jag prioriterar mest.
Tror att Nilla kan skriva en roman ändå. Om hon vill. Vill hon? Annars får hon fixa sig en liten skrivarlya... Göra vad som krävs liksom. En liten stund kan Spader i alla fall tänka sig att hälsa på i lyan. Men den ska inte ha en massa spenat utanför - väl?
Pax för att hyra den lyan :D
....precis så!
...jag tror du kan skriva en helt roman om den personen som sitter vid det vita bordet och snaskar kakor hela dagen.
Just precis så är det jag försöker få till det i bygget vi håller på med. Några saker kan inte genomföras men en hel del av det. Jag hoppas verkligen det hjälper... Längtar...
Fast jag har läst att stora konstnärer måste fara illa och nästan svälta för att att kunna prestera sitt yttersta.......
Ibland t o m dö på kuppen för att bli höjda till skyarna......
Jag tror att du kans kriva även att du inte har alla de där sakerna!
Go girl!!!
Du kan få hyra min ovanvåning över ateljén när den är renoverad :-) för det är i alla fall så jag har tänkt mig att det ska bli där, hehe. Men jag säger som föregående talare - du kan ändå. Eller ta en weekend någonstans för extra inspiration! Det är det ju många författare som gör.
Jaha, ungefär sådär bor jag förutom träpersiennerna, inte fasen kan jag skriva för det!
Det är nog fel ängar, fel sjö och för stor balkong, eller kan det vara att jag inte har nån talang kanske... :S
Oj då är det inte så lätt för dig att skriva en roman med andra ord. Hoppas du hittar det där rummet snart.
Får jag sitta med? Låter underbart.
Låter nästan som jag har det. Fast jag måste dela den med tre trilskna herrar. Pust. Får nöja mig med att skriva kortare böcker. Men annars...
Knaster: Ja, det skulle väl gå an.
Ewa: Vad mysigt det låter! Jag stickade mycket när jag var yngre.
Maj: Ja, jag tänker på din lägenhet ibland. Och jag tror visst det hjälper!
Fru Venus: Jo, vi har en stuga långt ute i skogen. Jag har funderat på att dra dit faktiskt.
Singel: Prioriterar du inte mest att vattna mina blommor?! Jag förstår inte.
Spader: Är Spader allergisk mot spenat, eller?
Gafflan: Hyra? Var ska jag vara då då?
Mika: Ja, frågan är om jag inte skulle kunna det...? Inte så mycket action men hög mysfaktor.
Trams, sätt igång och skriv nu! Se så, sätt fart!
Ettie: Ja, det förstår jag. Lyllos!
Renée: Är det så? Att svälta sig är inte min paradgren om man säger så.
Ninis: Nä? Det tror du väl ändå inte?
Mette: Ja, varför inte sätta sig i Skåne och få lite skånsk inspiration? Menar du, förresten, att du pratar skånska?
Tant Björn: Men vad säger du stoscha? Du skriver ju varenda dag ju! Där ser du vad nödvändigt det är. Med en sån där lya.
Cat: Det är nog isoleringen jag suktar efter. Att sitta i köket i detta hus där folk (läs: tonåringar) kommer och går tar lite på koncentrationen.
Alexandra: Då får du vara tyst. Du kan få laga min mat.
Magica: Inte mycket annat man har kvar i min ålder, du vet.
Speja: Var sak har sin tid. Du kan nog skriva långa böcker en annan gång. Typ om femton år?
Tvillingen: Jajajaja. (Tjatkärring)
Ha, den visste alltså var den tog, ja min kommentar alltså. Du kanske ska skaffa dig en diktafon så kan du prata in dina ide'er medan du lagar mat!
Tvillingen: Nej, jag vill ha en kock!
Ja en kock vore ännu bättre men ungefär lila svårt att skaka fram som den där skrivarlyan. Men allt går att ordna om man ger sig den på det!
Nilla, nej jag talar blekingska faktiskt, född i Karlskrona, uppvuxen i Blekinge/Spanien/Bohuslän/Blekinge igen - min pappa är skåning därmeot. Och min ogifta man.
Vad tänkte du dig att jag talade för dialekt, undrar jag genast? Vore ju spännande att höra om bloggen liksom talar gotländska, eller nåt. Hehe.
METTE: Jaaa...fotografiska, eller nåt, tänkte jag mig nog. Definitivt inte skånska i alla fall.
Skicka en kommentar