Denna förmiddag har jag ägnat åt städning. Så himla otippat. Men det är i och för sig alltid när man minst anar det som jag städar för jag kan inte planera sådant i förväg.
Kl. 10.00 på lördagsförmiddagar städar vi, kan man höra ibland. All heder åt människor som kan ha det så, jag kan det inte. Skulle förstöra hela torsdagen, fredagen och lördag morgon för mig.
Plötsliga ryck är vad som funkar här, och ett dylikt fick jag vid 10-tiden idag. Tjofaderittan hambo, det var nästan kul att städa. Städning kanske till och med kan ersätta min författarkarriär nu när jag lägger den på hyllan!
Men nu var jag nästan lolig ha ha. Jag kommer inte lägga någon författarkarriär på någon hylla förrän jag själv ligger död och begraven. Och det kommer dröja eftersom ont krut inte förgås i första taget.
Jo, jag måste ju också berätta att jag satte på kedjan på cykeln idag. Den hoppade för ett par veckor sedan och sen dess har den hängt där som en liten ledsen trasa. Och jag har fått småspringa till jobbet varenda dag och kommit dit svettig och fin. Men nu ska jag cykla. Det är därför jag sitter här så lugnt och fint trots att jag börjar jobba om tio minuter. Och solen skiner.
6 kommentarer:
Der där med att städa ska inte planeras i förväg...jag menar, tänk om det inte är skitigt just då!? (fast chansen att det inte skulle vara det är rätt minimal...)
Förresten, det där "tjofaderittan hambo" sände små obehagsrysningar utefter ryggraden och jag förpassades 30 år bakåt i diden...fast då sjöng vi inte "hambo"...
Nä, att planera städning går inte utan måste tas när andan faller på. Ibland faller den på flera gånger i veckan och ibland faller den aldrig på. Hos mig har den i alla fall inte fallt på under den här veckan.
Jamen precis. Och man mår väl aldrig så bra som efter de där gångerna när man fått ett ryck och det går undan utav bara sjutton. Fasen vad duktig man känner sig då =)
När man (läs: jag) planerar i förväg så tar det så lååång tid att få undan och det känns bara segt, segt segt...
och jag börjar göra massa andra saker och skjuta upp...
Eller är det bara jag? =)
Marina: Jag undrar vad ni sjöng då...?
Gafflan: Tyvärr faller det inte speciellt ofta, men istället får man en massa annat gjort och det är ju bra.
Zelda: Jag kan överhuvudtaget inte planera iförväg mer än högst en timme. När det gäller stådning, alltså.
Jag kör också med plötsliga ryck-metoden. Den funkar jättebra, inget att oroa sig för eller grubbla över. Plötsligt händer det liksom. Det är min melodi!
...tror jag inte du vill veta...;)
Skicka en kommentar