Idag satte jag mig vid köksbordet för att äta min lunch tjugo minuter innan jag skulle vara på jobbet och kom ändå dit fyra minuter för tidigt! Det gör till och med mig misstänksam. Kan jag verkligen äta lunch, klä på mig ytterkläderna och cykla till jobbet på sexton minuter? Eh, nej, skulle inte tro det.
Jag skulle tro, om jag finge gissa, att maken har ställt fram köksklockan. Inte för att han behöver det själv men för att hans fru behöver det stödet i tillvaron. Tror han. Jag ska fråga honom när han kommer hem men om jag känner honom rätt kommer han inte erkänna.
Jag hade även tänkt köpa ett par byxor på vägen till jobbet men det hoppade jag över av förklarliga skäl. Nu måste jag göra det i morgon istället.
Sist jag gjorde det gick jag in i butiken där jag köper byxor, sa att jag ville ha likadana som de jag hade på mig och tänkte mig att jag på så sätt skulle slippa prova. Smart, men så enkelt ska det inte vara tydligen. De hade inte kvar byxan jag hade på mig och jag var därför tvungen att köpa ett annat par. "Det här måste gå fort", sa jag till butiksbidrädet och jag såg på henne att hennes puls sköt i höjden. Snabbt som ögat sprang hon runt i butiken och plockade ihop fem par jeans som jag sedan provade i flygande fläng medan hon stod utanför och ängsligt frågade hur det gick. När jag langade ut några jeans jag inte skulle ha passade jag på att förklara att jag inte hade bråttom egentligen utan bara hatar provrum, och då log hon stillsamt. Det var strongt, tycker jag. Jag köpte det par som satt minst dåligt och hon log fortfarande när hon tog betalt. Jag hoppas att hon inte behövde gå ut på lagret och bita bitring sen, det hoppas jag faktiskt. Imorgon är det dags igen, suck. Inte kul.
12 kommentarer:
Nej, jag gillar inte provrum heller ... beställer gärna från online firmor så får jag returnera i lugn och ro ;)!
Hitta, prova, köpa byxor. Usch. *förtränger att jag snart inte har några byxor alls att ta på mig*
Jag fattar inte varför det inte finns jeans som passar våra perfekta kroppar. De som står modell för jeans måste ha helt extremt konstiga kroppar. Varför får inte vi stå modell?
Dags igen för vad? Ska du prova fler byxor?
Törs man upphäva sin stämma och tipsa om leggings med tunika eller långa härligt löst och ledigt fladdrande skjortor...?
Jeansen är så trånga nu för tiden, de måste trixat med storlekarna!
Jag har inga problem med provrum men med jeans.
Ingen mer än jag verkar ha min kroppsform...
Jag fattar inget numera vad gäller storlekar och sånt på brallor. "Förr" köpte jag ett par 36:or, sen var det liksom klart! Nu är det en hel vetenskap att handla kläder... tur jag gör det så sällan.
Lycka till säger jag bara!
Härligt med ärliga kunder! Jag tror hon var glad att du faktiskt var en återkommande kund. Det hade jag varit.
Min sambo ställde fram köksklockan. För att jag skulle komma i tid på morgnarna... nu misstänker jag att han ställt fram även väckarklockan och alla andra klockor... klockan i bilen har han bara ställt fram två minuter. Det är jag tacksam för... det betyder att jag lyckas komma precis i tid om jag verkligen stressar järnet.
Varför skulle du behöva ha klockan framställd? Ständigt dessa mysterier. Ny tid kommer, det vet alla. Och vart är du på väg, först en hel minut till godo och nu FYRA! Hm...
Säger som Mockapocka, ska du prova ännu mer byxor? Eller gillade du provrummet så du ska ha sån där kognitiv övning?
Antar att det där "dags igen" innebär att du håller på och testar olika provrum för att veta var det är minst otäckt, inför nästa byxinköp, eller??
4U2: Fast jag hatar att måsta krångla med återsändningar...=/
SoS: Vad hände med skinnlapparna som hängde fram och bak? Tillbaka till stenåldern!
Knaster: Verkligen! Jag har typ aldrig hittat ett par jeans som är både lagom vidd OCH lagom längd. De existerar inte.
Mocka: Det kanske var lite otydligt, men ja. Fast jag tror jag skiter i det.
Titti: Ja, tipsa på du. Leggingsjeans köpte jag i höstas och dom var bra ända tills jag nötte sönder dem i grenen. Cyklar för mycket, you know. Borde kanske cykla mer stående och inte sitta på sadeln och lata mig.
Åsa: Ingen mer än jag verkar ha min heller, suck.
Smål: Jag tar det en annan dag. Finns inget som känns så bra som att skjuta upp.
Mika: Tur att vi har så omtänksamma partners. Annars skulle vi kanske misslyckas totalt med hela livet.
Singel: Jag vet, när jag tittade på väggklockan på jobbet när jag kom fram och såg att den var fyra minuter i ett fick jag en chock. Vilket slöseri med fyra minuter, liksom.
Marina: Nä, usch, jag skiter i det.
Känner igen det där, händer mig hela tiden! Man hittar ett plagg man gillar och vill köpa ett till men då finns det inte kvar, ett tillfälligt parti kanske eller så har det har utgått ur sortimentet!
:(
Skicka en kommentar