När det brummar och vibrerar

Blir jag galen. Och sedan tre veckor tillbaka gör det just det, brummar och vibrerar, i min lägenhet.

Min teori är att något gjorts med ventilationssystemet i min trappuppgång. Just nu (i denna stund) hör jag det inte, men jag hör det väldigt väl ibland. Speciellt på nätterna när jag ska sova. Det kommer stötvis, brummar en stund, är tyst några sekunder och sedan brummar det igen. Felanmälde det per omgående när det först dök upp, och några dagar senare satt en lapp på min dörr om att de hade gjort något åt det, och att de hoppades att det skulle vara bättre nu. Det var det inte.

Åkte till Malmö och kunde skita i det några dagar. Upptäckte dock att det brummade hos Skåne också. Samma brummande vibration. Finns uppenbarligen fläkt/ventilation där också, men tänkte att om inte Skåne störs av det så ska jag inte uppmärksamma honom på det, så jag sa inget.

Satt för någon vecka sedan och planerade med en arbetskompis på jobbet och upptäckte plötsligt att det brummade där också. Ventilationssystem är vår tids farsot, skulle jag vilja påstå. Uppmanade min arbetskompis att lyssna, men hon hörde ingenting. Hon är snart sextio och har kanske lite nedsatt hörsel.

Häromdagen gjorde jag en till felanmälan: DET HAR INTE BLIVIT BÄTTRE. Och igår plingade det på dörren, när jag var som minst förberedd. Två personer från hyresvärden klampade in i min lägenhet för att lyssna. Såklart hörde de inget! Folk hör ju dåligt.

Nu vet jag inte vad jag ska göra. Längtar efter att bo ute på landet, där det är tyst. Jag sa till snubbarna som var här att jag nog måste flytta om de inte fixar det, så jobbigt är det för mig. De såg bekymrade ut och sa att de skulle se vad de kunde göra. Jag har ju bott i den här lägenheten i fem år utan att klaga nästan alls, så jag antar att de tar mig på allvar.

Eller inte.

Om öppenhet

Om öppenhet

Så var det dags

Har bokat in en första körlektion, imorgon. Fyyy fan, säger jag. Fattar inte varför jag gör så här!

För att jag behöver ett körkort.

Verkligen ...?

Ja, verkligen.

Med tanke på allt jag varit med om i livet borde väl det här vara en baggis?

Nej. Världen (eller jag då) är inte logiskt funtad, och nu har jag panik. Symtom: Illamående, glömmer att äta, känsla av syrebrist i hjärnan.

Hum hum ... så vad är det värsta som kan hända?

Att jag inser att det här aldrig kommer gå eftersom jag är helt värdelös på att lära mig köra bil.

Det vore tråkigt.

Ja, det vore jävligt tråkigt. Katastrof!

Katastrof ...?

Nja, kanske inte katastrof direkt. Men hemskt. Att upptäcka att jag är en sån som inte kan lära sig att köra bil. För gammal, för hispig, för opraktisk, för värdelös helt enkelt.

Ja, fy fan, det vore tråkigt ...

ÄÄÄNTLIGEN

När värmeböljan var som värst läste Skåne och jag ut Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Det som vi tvivlade på någonsin skulle hända - att boken skulle ta slut - hände. En fantastisk känsla!

Slutet var ingen höjdpunkt direkt. I en intervju som jag spelade in på stranden i Falsterbo dagen efter säger Skåne så här om läsupplevelsens slutfas:

'För att vara en bok med så mycket handling i, var det ett väldigt abrupt slut ... det gick så fort alltihopa, så ... det får man fundera lite grann på ... Hon (Selma Lagerlöf) hade varit så detaljerad innan och så helt plötsligt så är pågen stor, och man fick liksom ingen riktig klarhet i vad det var som gjorde att han blev stor. Det var ingen som berättade det (här blir Skåne en aning agiterad), det fick man liksom själv klura ut, att rätt vad det var så var han bara stor, och han blev ju själv förvånad över det, att 'oj då, nu är jag så här stor' ... lite märkligt ju.'

Det får sammanfatta denna läsupplevelse.

Skrapade halvt ihjäl mig i förmiddags

Nu vet jag en till anledning till att ingen målare har nappat. De har semester! Fick idag ett mail av veteranmålarna (pensionärerna) som skrev att det tyvärr inte finns någon 'målarresurs' ledig just nu, men om 'ärendet' fortfarande är aktuellt lite längre fram i höst så hjälper de mig 'mer än gärna'. Och: 'Hör gärna av dig om hur du vill gå till väga eller om du har några andra funderingar! Ha en fortsatt fin vecka och helg!'

Jag älskar pensionärer, de är klart trevligare än andra människor. Deras bemötandekod är vida överlägsen. Så givetvis kommer jag vänta till hösten och låta pensionärerna göra jobbet.

Så jävla nöjd med det beslutet. Hurra för pensionärerna!

Som alla ser har jag tid att blogga nästan varje dag nuförtiden

Och då har jag ändå påbörjat ett målningsprojekt idag. Ska måla en veranda och lite andra brädor i taket över verandan vita. Låter helt normalt när jag nämner det här, för sånt gör ju folk på somrarna, men för mig är det så långt ifrån normalt som man kan komma.

Inte desto mindre måste det göras. Av mig. Har försökt få tag i en målare, men det är ingen som vill ha mig. Inte ens 'veteranmålarna', som är pensionärer.

Min teori är att det är ett för litet jobb, jag tycker det verkar troligt. De vill ju tjäna en hacka de gamarna.

Vilka andra anledningar kan det finnas?

Idag var dagen med stort D

Dagen då jag skulle kväva semesterångesten genom att ta itu med diverse arbetsuppgifter. Och vad händer? Ingen ångest såklart! Enligt lagen om alltings jävlighet.

På sitt sätt bra förstås, hela syftet var ju att må bättre och nu har jag ju gjort det idag. Problemet är bara att jag inte vet varför. Mycket irriterande för en känslig och matematisk själ som jag. Det är som att det sitter en liten jävel på min axel och bara njuter av spektaklet, så känns det.

Men ...

Jag skulle ju kunna göra en arbetsuppgift varje gång jag drabbas av existentiell ångest orsakad av semester. Tvång på det, alltså.

Måste bara komma ur mitt destruktiva 'jag vill inte' varje gång det är dags. Jag vet inte om det finns fler i min ålder som brottas med 'jag vill inte' så fort något behöver göras? Antar att de flesta lämnar dylika barnsligheter bakom sig innan trettio typ?

Mina 'jag vill inte' har snarare utvecklats än avvecklats genom åren. De kommer i en rad olika varianter där J A G  V I L L  I N T E nog är den mest förekommande. Javillintee är lite lamt, men användbart när man vill ha medömkan, och det vill man ju ha mellan varven.

Dra åt helvete, kan man också säga, i en rad situationer är det synonymt med 'jag vill inte'. Man får avgöra när det passar och när det inte gör det. Jag får se jag ska fundera på det är användbart på jobbet. Ett sätt att köpa sig tid för att komma på en riktigt smashing och orginell ursäkt. Sen har vi förstås onda ögat. Den är många fler än jag skitbra på, det vet jag. Svår att använda på sig själv dock.

Som synes är mina svårigheter i det närmaste oöverkomliga. Ska göra ett försök, absolut, men som ni förstår kommer det förmodligen misslyckas.

Att ha semester

Det är inte så jävla roligt som man skulle kunna tro.

Men det ger en tid att fundera på meningen med livet, och är inte den att arbeta? Att mellan bestämda tider slita och knoga, och sedan under begränsad tid (kvällstimmarna) vara ledig?

Lyckan med att själv få bestämma över sin tid är en myt, har jag kommit på. Vi människor är inte skapta för lösa boliner, vi klarar inte av det ens i normala temperaturer. I extrem värme blir det fullständig katastrof.

Man skulle kunna tro att det är mig själv och mitt liv jag avhandlar här, men faktum är att min slutsats gäller alla människor. Vi mår inte bra av att vara lediga och själva behöva ta en massa jävla ansvar för hur vi ska spendera dagarna.

VI KLARAR INTE AV DET!

Ville bara säga det.

Är besviken på mig själv

I morse väcktes jag av min brandvarnare strax före fem, så nu vet jag hur jag reagerar i en akut situation.

1. Jag blev skiträdd! Går ju mer eller mindre bara och väntar på att det ska börja brinna även i mina trakter. For som en raket upp ur sängen, finns inget bättre sätt att beskriva det.

2. Irrade runt i hallen under brandvarnaren utan att komma på hur man stänger av den.

3. Sprang tillbaka in i sovrummet och plockade fram en BH ur byrån, tog en vit, snabbt på med den.

4. Såg en klänning hänga över en stolsrygg men hejdade mig när jag insåg att jag kanske inte skulle komma tillbaka in i lägenheten på flera timmar när jag väl lämnat den. Sprang in i garderoben och hoppade i ett par byxor.

5. Hittade en t-shirt på en stol i köket, på med den.

6. Drog ut köksstolen i hallen för att komma åt brandvarnaren, man blir ju galen av ljudet!


Det är väl tur att jag inte blev brandman, eller hur? Precis när jag kommit upp på stolen slutade brandvarnaren tjuta och jag kunde lugnt (nåja) sniffa runt för att lokalisera elden som jag aldrig hittade. Kikade även ut i trapphallen men det brann inte där heller. Skönt.

Mindre skönt att jag beter mig så irrationellt och förvirrat i en krissituation som denna. Hur ska det gå när det brinner på riktigt? Varför blir det primära att få tyst på brandvarnaren? Varför måste jag ha tuttarna på plats i en BH innan jag ens undersöker om jag är i livsfara? Varför väljer jag byxor och t-shirt när det hade gått mycket snabbare att dra på mig en klänning?

Usch, vet inte ens om jag vill veta svaren ...

Jag har hittat bokmärket

Som kommer ge Skåne och mig den skjuts vi så väl behöver inför sluttampen av Nils Holgerssons fantastiska resa genom Sverige

Bildbevis

Vi tragglar på i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Bilden är från en park i Göteborg i helgen. Boken till vänster i bild. Till höger min sarong. Någon minut efter denna bilds tillblivelse läste vi ivrigt vidare i berättelsen.

Och för alla som med spänning följer vår läsning ska jag nu berätta om Dunfin.

'Ingen kunde vara mera mild och god än den lilla grågåsen Dunfin', diktar Lagerlöf. En mjuk och glänsande fjäderskrud sätter pricken över i:et.

Ni fattar, det här är en gås utöver det vanliga.

För kontrastens skull (får man anta) har Dunfin två systrar, som i sina fula fjäderskrudar utan minsta dåliga samvete planerar det ena mordet efter det andra för att bli av med Dunfin. Sånt skitbeteende.

Nå, slår Dunfin tillbaka en mörk natt?

Nej, för hon fattar ingenting! Mild, god och synnerligen korkad struttar hon omkring och tror alla om gott intill idiotins brant. Hon håller fan på att stryka med på kuppen. Skåne och jag försökte påminna varandra om att det bara var en saga, men som ni förstår blev vi ju galna på henne.

Frågor om människans natur som infinner sig vid kapitlets slut:

Vad är det för fel på Dunfin? Har du någon Dunfin i din bekantskapskrets? Vad kan du göra åt det?

Inga paralleller i övrigt - up my ass

Jag skulle inte ha skrivit Inga paralleller i övrigt för nu kryllar det av paralleller i mitt huvud.

Ett exempel i mängden:

Meghan Markle har, som bekant, ett förflutet inom skådespeleri. Det har jag också. Jag var tolv, vilket var flera år innan Meggis ens var född. Först hade jag huvudrollen i en bejublad skolpjäs, och sedan spelade jag Askungen i en teatergrupp inne i stan. En kort karriär, men jag hade skådespelartalang, det minns jag tydligt. Min teaterlärare sa att jag snabbt kom in i min roll, och det var nog inte utan anledning. Hade jag fortsatt på den här vägen (vilket jag då hade allvarliga planer på) vet man inte var det hade slutat. Kanske hade jag idag varit gift med Prins Charles. Nej, jag skojar bara, han verkar inte vara någon lustigkurre precis. Och det är ju jag.

Snart söndag

Men inte riktigt än, så jag ska försöka hålla in mina hästar. Inte helt lätt när blogglusten slår till, man tänker att ett litet inlägg väl ändå kan få passera? Ett obetydligt, meningslöst som inte har någon funktion?

I alla fall så sitter jag på ett tåg till Göteborg nu. Jag och ett antal andra tappra själar som ännu inte gett upp hoppet om SJ. Jag tänker som så, att varenda kilometer åt rätt håll är ett steg framåt. Det gäller att se glaset som halvfullt, och förr eller senare kommer man ju fram. Hur många försenade tåg jag än suttit på senaste tiden har jag alltid kommit fram innan tåget tillbaka avgått. Och det är ändå bra. Heja SJ friskt humör, det är det som susen gör, får man lust att hojta, inte sant?

Nu är det sommar!

Och ärligt talat; finns det något mer romantiskt än att tälta?

Nej, det gör det inte, så om tre veckor åker vi till Gotland för en tältdejt, lilla Skåne och jag. Kan inte bli annat än fantastiskt med tanke på det fina väder vi begåvats med den här sommaren. Blotta tanken att tillsammans med Skåne dra upp dragkedjan på morgonen, vika upp tältduken och se havet glittrande breda ut sig gör mig faktiskt alldeles rusig. Hur jag än vänder och vrider på det, kan jag inte se hur det ska kunna gå fel.

Inga paralleller i övrigt, men tältade var precis vad Prins Harry och Meghan Markle gjorde i begynnelsen av deras kärlekshistoria. En fem dagar lång tältdejt, inte på Gotland men väl i Botswana där de sov under den oändliga stjärnhimlen. Ska ha varit otroligt romantiskt, så klart, för vad kan vara mer romantiskt än att sova i tält och tillsammans lyssna på Vintergatans andetag?

Skulle vara att lyssna på ljudet av vågor som smeker en Gotländsk rauk då, inte sant?

Nu menar jag inte att tältdejt är enda sättet att vårda en knoppande kärleksrelation, men vem vill riskera kärleken genom att skita i tältandet?

Inte vi, i alla fall.

Det är söndag - alltså bloggar jag

Frågan är bara, i vanlig ordning, vilka av mina intressanta tankar jag idag ska klä i ord?

I morse när jag i strålande solsken cyklade till min mammas grav fick jag en idé till inlägg. Det var på Allégatan, strax innan tunneln under E18. Fåglarna kvittrade ikapp med motorvägsbruset och gruset sprätte från mina däck.

Men det uppslaget har jag glömt bort nu. Det var en robust idé, en åt det filosofiska hållet, som ändå var stadig som en betongfot (till ett parasoll).

Synd att jag inte kommer ihåg den.

Funderar på om jag skulle göra söndagsbloggande till tradition?

Jag är inte så mycket för vissa andra traditioner i det här landet, så varför inte fixa egna?

Att välja söndag är ett slags genidrag för då kan man berätta om helgen som är på väg att ta slut.

Den gångna helgen är dock ingen munter historia. För det första har Skåne varit i Skåne och jag i Örebro, vilket strider mot min uppfattning om världsordningen. Tänk vilka mysiga utflykter vi hade kunnat göra i det fina vädret. Istället har jag städat, rensat avloppsbrunn i badrummet, tvättat, bråkat med biologiskt ättelägg och rensat min mammas grav från gamla löv.

Nästa helg får det lov att bli andra bullar. Med lite tur kan det till och med bli Nils Holgersson-bullar. Första maj firar vi sex månader med den boken. Och vi har tagit oss igenom mer än halva. Inte illa pinkat sa kärringen som sket i vasken.

En litterär helg

Vi har burit knytblus (förstås) och vi har läst till sidan etthundrafemtio i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.

Mycket mer kan man inte begära av en helg med avseende på produktivitet och synkroni.

För alla som följer Skånes och mitt rafflande läsäventyr: I lördags tragglade vi oss igenom ett ganska segt äventyr i Kolmårdens stora skogar. Bara att hålla reda på alla djur som befolkade intrigerna var en prövning, sedan skulle vi hänga med i handlingen också. Vi fick backa och läsa om vissa passager flera gånger. Igår morse, när vi läste vidare, lämnade Nils och hans gås äntligen Kolmården och landade i trakterna kring Örebro, vilket förstås livade upp läsningen en smula.

Men summa summarum: Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige är en ganska boring läsupplevelse. Vore det inte för att Skåne och jag är ett så strävsamt och målmedvetet par skulle vi ha gett upp för länge sen. Men nu är vi ju extremt uthålliga, faktum är att jag aldrig varit med om maken. Helt otroligt är det.

Veckans TV-krönika

Jag älskar Gift vid första ögonkastet, det är ett av de bästa TV-programmen någonsin. Det är romantiskt, informativt, berörande och har helt underbar bakgrundsmusik.

Så tråkigt bara att det går åt helvete för alla Gifta-vid-första-ögonkastet par. Förr eller senare - det går åt helvete! Trots att de får ALLT serverat. Bröllop, bröllopsresa, ihopflyttningsdatum, familjeterapeut, sexolog, små tips på romantiska utflykter man kan göra för att hålla glöden vid liv och jag vet inte vad. Skrivit kontrakt har de också, på att de verkligen ska försöka sitt yttersta för att bli kär.

Men nej.

Vad är det för fel på dem?

Om jag hade blivit ihopmatchad och gift med Skåne vid första ögonkastet hade min ödmjukhet och tacksamhet inte vetat några gränser. Självklart hade jag gjort allt för att bli kär, och hade jag inte blivit det ändå hade jag försökt lite till. Och lite till och lite till och lite till och lite till och ... ja, ni fattar - till slut hade jag blivit kär. Det är jag helt säker på.

Avdelningen intressanta reflektioner

När man åker buss i en och en halv månad hinner man skriva många listor på vad man ska göra när man är tillbaka i sitt vanliga liv igen. Man får chans att tänka igenom det hela ordentligt. Att ordna upp tillvaron, göra den så där underbar och balanserad som en tillvaro faktiskt kan vara, bara det blir lite ordning och reda på den.

På ett sätt är det ju underligt att jag inte nått dit än, jag har ändå levt ganska länge och en av mina främsta talanger, faktiskt, är att planera. Visst, jag kan fara iväg och bli orealistisk ibland, men på det hela taget planerar jag som en gud, både på korsen och tvärsen. Ingen som känner mig kan säga något annat.

Problemet är att planeringarna också måste genomföras. Min talang för att genomföra planer är utan tvekan mycket god, den också, men jag använder den ytterst sällan eftersom jag tycker att det är slöseri med tid.

Tid som då ska viktas mot möjligheten att få ett liv i kronisk balans, kan man invända.

Ja, men en balans som sen ändå kommer saboteras av människor och omständigheter man inte kan påverka, för så är det ju hela tiden. ALLA mina fantastiska planer som raserats har gjort det på grund av omständigheter. I omständigheter ingår då, som ni förstår, en och annan idiot som haft ett finger med i spelet.

För att knyta ihop detta resonemang vill jag avsluta med en kort dikt jag skrev för några år sedan då jag var i en liten svacka:

Ett två tre fyra
livet går inte att styra

Tag en dag i sänder
och se vad som händer.

Bussen är framme nu

Kan ni förstå att det kunde ta sån tid?

Man skulle kunna tro att jag krupit på mina bara knän från Göteborg till Malmö, men nej. Bussen körde väldigt långsamt, och min mobil laddade ur redan första dagen, och det är hela anledningen till den en och en halv månad långa stiltjen här.

Man kan inte blogga när busschauffören krypkör och man dessutom inte har något batteri i sin mobil.

Men nu är jag framme som sagt var.

På buss mellan Göteborg och Malmö

Och min fråga till världen just nu är hur det kan ta hela fyra timmar att åka denna sträcka? Nästan fyra timmar, i alla fall. Skulle ta tre och en halv, men på grund av utfartsproblem i Göteborg var vi redan där tjugo minuter sena. Vilket besvarar en del av min fråga, men jag förstår ändå inte hur det kan ta så lång tid. 

Dock tar jag tillfället i akt och accepterar. 

Ord i min synonymordbok som kan uppfattas som nedsättande

fårskalle, åsna, träskalle, pundhuvud, hönshjärna, idiot, tjockskalle, gås, ärkenöt, svin

Vad har djuren gjort för ont, kan man undra, men vi lämnar den frågan därhän och går vidare till en lista med lämpliga adjektiv att kombinera ovanstående substantiv med.

enfaldig, obegåvad, inskränkt, korkad, tjockskallig, tjockhuvad, dåraktig, trög, bornerad, blåst, uppblåst, självgod, ensidig, dumdryg, grötmyndig, självgod, inbilsk, beklagansvärd

Om man är förbannad på någon kan man kombinera efter behag, beroende på hur nedsättande man vill vara. Ditt uppblåsta svin är min personliga favorit.

Andra kärnfulla kombos:

din korkade hönshjärna - till den som har svårt att fatta vad du säger
din ensidiga träskalle - till den som bara ser saken ur sin egen trånga synvinkel
din grötmyndiga idiot - till den som försöker förklara 'hur det är'
ditt bornerade pundhuvud - till den som försöker roffa åt sig sista ordet
ditt blåsta ärkenöt - till den som borde fatta vad du säger men ändå inte gör det
din beklagansvärda gås - när du gett upp hoppet

Prova gärna på nära och kära.

Man får dock tänka sig för när man använder ordet sliskegris

För det kan uppfattas nedsättande av en del. Sliskig associeras ofta till kladdig, och att lägga ändelsen -gris till det är det inte alla som uppskattar.

Sen beror det förstås på hur man säger det. Här följer några exempel på olika tonlägen.

'Kom min lilla hjärte-sliskegris så delar vi på godiset.'

'Sliskegrisar är vi allihopa, du med och jag med.'

'Har du ätit upp allt själv, din sliskegris?'


Det gäller som alltid att vara smidig och känna in vad som funkar.

Ordet glykofag i all ära

glykofag: sliskegris; snaskälskare

Men visst känns sliskegris bättre i munnen?

Fyra intressanta ord på G i min synonymordbok

genstörtig: tredskande; egensinnig; gensträvig; motsträvig; uppstudsig

glykofag: sliskegris; snaskälskare

grilljanne: snobb; playboy; barlejon

gullig: näpen; söt; rar


De tre första orden har jag aldrig hört talas om men jag ska genast börja använda dem. Det fjärde ordet tog jag med för att det påminner mig om Skåne.

Men nu till exempel på konkret användning:

Det var en dag i maj, och solen sken från en blå himmel. Det människovänliga vädret till trots drog jag benen efter mig. Hela kroppen kändes tung och genstörtig. Vilket hade sin naturliga förklaring ...

Som den glykofag jag var hade jag ätit tre djupa tallrikar choklad till frukost, och det mår ju ingen bra av. Förutom grilljannen som ägde chokladfontänen på hotellet då. Som han smilade upp sig för att få sälja! Han trodde säkert att vi köande damer tyckte att han var göllig, men där tog han fel. Det var bara chokladen vi var ute efter.

Jaha, det var den lilla berättelsen.

Man blir ibland förvånad över sin egen skaparådra, det blir man.

Relevanta frågor

Man kan ju hitta på egna frågor också. Relevanta frågor som berör det som är relevant i livet. Det här är frågor som behöver få värka fram, så det blir inte så många åt gången.

Vi börjar i arla morgonstund.

Var i kroppen gör det mest ont när du vaknar på morgonen?

Vad motiverar dig att kliva ur sängen?

Var i kroppen gör det mest ont när du kommit på fötter?

Vad bär du med dig för känsla in på toaletten?


Det här är bara ett axplock, förstås. Att användas så som var och en behagar. I sin blogg eller på dejt, till exempel. Jag har dejtat så pass mycket de senaste fem åren att jag blivit expert på området. Jag vet att alla frågor är bättre än inga frågor. Sedan kan man få extremt korkade svar, men det kan man ju inte ta ansvar för. Var den som äger frågebatteriet, är mitt råd. Och sen bara skjut.

En trevlig lista med frågor som cirkulerar i bloggvärlden

Om vi ska vara ärliga: Det är väldigt trevligt att få frågor om sig själv och det liv man lever. Att få känna sig uppmärksammad. Betydelsefull. Känna att man är värd mer än ett nöt.

Med det sagt; här kommer frågorna.

Det här äter jag till frukost: Två ostmackor, ett kokt ägg, en kopp kaffe och ett glas Treo.

När går jag och lägger mig: Klockan tio, prick.

Saker som står på min vardagliga tråkiga to-do lista som jag aldrig gör: Bäddar, tränar mina sneda magmuskler, gör tåhävningar.

Det här äter jag till lunch: Ja ... det varierar ju från dag till dag. Kan vara fisk, eller någon annan mat. Frågan är om någon är intresserad av att veta exakt? Och hur ska det här kunna bli ett intressant blogginlägg, undrar man ju också spontant!

När jag går upp: Ytterligare en högintressant fråga. Svar: När mitt alarm går på. Ljudet från helvetet. Tvååringen i lägenheten under börjar alltid skrika hysteriskt sekunden efter.

Jag går till jobbet/hem från jobbet: Okej ... lite intressant ändå. Eftersom jag börjar prick klockan åtta på morgonen kommer jag alltid ångande fem - tio över. När man kommer in i vårt arbetsrum har man hatthyllan till vänster och bredvid den en väggklocka stor som en familjepizza. Alltså vet jag alltid exakt hur många minuter sen jag är.
Lämnar jobbet gör jag klockan fem, prick.

En vanlig vardagsmiddag: Nej, gud så tråkigt. Såna kör inte jag med.

Vad jag gör på vardagskvällar: Rider, syr, stickar, bakar, polerar golven, tränar mina sneda magmuskler och sånt.

Har jag söndagsångest: Nej. Mina ångestattacker är förlagda till tidiga mornar, prick när jag ska kliva ur sängen.

Igår blev det inget blogginlägg

Anledning: jag har bestämt mig för att ha två bloggfria dagar per år, en i januari och en i februari.

Man behöver ha tråkigt ibland, det är då de stora idéerna föds, och nu har jag kommit på en ny metod för att spå.

Spågummor känns skumma och opålitliga, det är problemet med dem. Min metod, däremot, är enkel och saknar egenintresse. Rätt hanterad ger den klara besked om framtiden. Det enda man behöver är Strömbergs Stora synonymordbok från 1996.

1. Stick in ett pekfinger i synonymordboken, öppna och se vilket ord som valts ut. Gör detta tre gånger.

2. Studera de tre orden och utläs din framtid.

Nu ska jag spå mig själv.

Första ordet: foga sig

Andra ordet: pedantisk

Tredje ordet: imitera


En pedant som fogar sig och imiterar sin omgivning, är det jag om tjugo år?

Kommer jag foga mig i sjuka regler och normer och börjar städa ihjäl mig i ett försök att kontrollera det som kan kontrolleras? Och när känslan av att inte duga slår till börjar jag desperat imitera människor som duger?

Måste erkänna att jag har svårt att se mig själv som en pedantisk mes, men nu vet jag och kan börja förbereda mig. Kanske finns det kurser i hur man behåller sin personlighet? Tips emottages tacksamt.

Nåväl, alla som vill använda min spåmetod är välkomna att göra det. Den är gratis.

Hur länge ska det vara februari egentligen?

Jag har aldrig någonsin upplevt en så utdragen inledning på en månad, och då har jag ändå levt i över femtiofem år. Känner mig till och med rasande över att det dröjer så satans länge innan det blir vår i det här förbannade landet!

Konsekvenser för mig:

För det första får jag sprickor i nagelbanden när det är minusgrader. Det gör ont!

För det andra vägrar jag långkalsonger, strumpbyxor eller tights under jeansen sedan en vecka tillbaka, vilket gör att jag nästan fryser ihjäl om benen när jag cyklar till jobbet på mornarna.

För det tredje vill jag flytta till Skåne, för där är det varmare. Inte kul för Örebro.

För det fjärde har jag problem med att leva i nuet när det är så jävla kallt.

Tisdag igen

Och jag fullföljer traditionen att på tisdagar skriva kortfattade och innehållslösa inlägg av högsta kvalitet.

Känslan jag vill skapa: en guldfisk som öppnar munnen för att sedan stänga den igen.

Det finns en regel

Som säger att man inte behöver skriva något blogginlägg om man kommer hem efter klockan tio på kvällen.

Vem kom på den skitregeln, kan man undra? Någon latmask av rang, kan man anta!

Rent förbannad blir jag när folk försöker sänka arbetsmoralen i bloggvärlden på det sättet.

Ord på F i min synonymordbok

Hittade på måfå följande ord under F:

faktotum, farnöte, flugig, fnyk, frondör och fullsövd.

Jao, som Skåne skulle ha sagt.

faktotum: allt i allo; högra hand; hjälpreda; trotjänare; passepartout; assistent; organisatör
farnöte: (rese)sällskap; följe; hop; flock
flugig: galen; snurrig; tokig; crazy; lustig; konstig; excentrisk; full av nycker och påhitt; vriden; tosig
fnyk: avfall; smolk; grand; skräp
frondör: oppositionsman; rebell; revolutionär; bråkmakare
fullsövd: utsövd; utvilad

Finns det någon frivillig som vill skriva en liten berättelse där orden används så går det bra att göra det i kommentarsfältet.

Ett jävla tjat om Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige på den här bloggen

Kanske en och annan litteraturfientlig knöl tänker.

Så därför ska jag inte bli långrandig. Vill bara berätta att Nils Holger igår kväll, på blott nio sidor, först blev bortrövad av kråkor som närapå hackade ut ögonen på honom, och sedan var på vippen att bli innebränd i ett småländskt torp.

It literally feels like January 74th

Läste jag någonstans idag, oklart var. Det är inte klokt vad mycket skit som passerar revy varje dag. Det är tur att hjärnan är en så effektiv sorteringsmaskin. Tjopp tjopp, så har man glömt bort nittiofem procent av det man läst.

Hursomhelst, jag tycker just det här var fyndigt uttryckt: 74 januari. Precis så känns det, eftersom februari så här långt varit en stor besvikelse. Vädret skulle bli bättre än januaris, inte sämre! Hela min kontrastteori faller som ett korthus, vilket till råga på allt är en satans prestigeförlust.

Som straff ska jag vara inne hela helgen och läsa Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.

Pilutta februari.

När vi har läst färdigt Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige

Då ska vi läsa August Strindbergs Hemsöborna. Det blir nog mycket roligare.

Imorgon tar jag med mig Nils Holger och åker ner till Skåne - vårt sydligaste landskap med utsikt åt alla möjliga vädersträck.

Jag ska högläsa lite långsammare den här helgen, i ett försök att behålla känslan av förlustelse. Hög fart i all ära, men den kan sabotera både det ena och det andra om man inte passar sig. Det är ju för att det är roligt att läsa tillsammans som vi gör det, och inte för att det är en plikt.

Jätteroligt är det.

De tre första orden på E i min synonymordbok

ebb
ebba
echaufferad

De två första orden låter jag passera, men echaufferad känns som ett spännande ord.

echaufferad: 1 upphettad; varm; het; svettig;  2 jäktad; hetsad; stressad

Exempel på användning:

Det var en tidig lördagmorgon. Echaufferad slängde hon sig i soffan efter löpturen och slöt ögonen. Hon hade inte ätit frukost innan hon gav sig ut, och nu kurrade magen. Fram och tillbaka vandrade echaufferade korvar på hennes näthinna.

'Nej, nu ska jag ligga kvar här och vila klart', tänkte hon irriterat. 'Det är viktigt att inte jaga upp som en echaufferad duracellkanin så fort magen tycker att det är dags för mat.'

Och så kom det sig att korven fick vänta.

Tittar på TV

Och där sitter Sven Wollter och säger att han inte längre har ambitionen att bli världsbäst på det och det och det.

Inte jag heller!

Är så trött på att vara världsbäst på allt möjligt, det står mig verkligen upp i halsen.

Rapport

I helgen läste Skåne och jag trettiofyra sidor ur Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Det innebär en medelläshastighet på sjutton sidor per dygn. Innan hade vi läst femtiofyra sidor på ungefär åttio dagar vilket innebär en medelläshastighet på typ noll sidor per dygn.

Man kan konstatera att vi fick upp farten, och alltså nådde vi den här helgens målsättning.

Helgens friktion: Skåne tyckte att jag läste för snabbt, men det gjorde jag inte.

Hur blir man en framgångsrik bloggare?

När man har en blogg finns en rad viktiga saker att tänka på.

Kanske viktigast av allt är bloggbalansen.

Bloggbalans är det som får en blogg att utstråla en gedigen känsla av jämvikt även när den är oklar och hållningslös. De förvirrade inläggen kan avlösa varandra, och till synes bilda ett krulltoppskaos utan dess like, men med bloggbalans kommer ett mönster som ger sken av röd tråd och planlagd sammanlänkning växa fram ur oredan.

Hur kommer man då åt denna bloggbalans? Vilka är knepen?

Tjaaa, man ska nog inte fundera för mycket på det. Men en bloggfri dag per år är kanske en grej att pröva? Att slänga in ett extremt kortfattat inlägg då och då ger också en känsla av balans om man ger sig fan på det.

Det handlar i huvudsak om att tro på balansen, även om allt talar emot den. Tänk balans (balans balans balans) och vips kanske den kommer?

Nu är vi på Öland

Eller nästan, i alla fall. Om jag minns rätt så har gässen landat på vattnet utanför Ölands södra udde för att vänta in att dimman lättar.

Allvarligt talat; så jävla rolig är inte Nils Holgerssons resa genom Sverige. I Karlskrona gömde sig Nils Holger under hatten på en trägubbe för att undkomma statyn av Karl XI som var på dåligt humör.

Gäsp, måste jag faktiskt säga.

Jag vill ha berättelser med realism och kärlek i. Berättelser om människor i femtio - sextioårsåldern som blir kära och inleder långdistansförhållanden mellan Örebro och Malmö, till exempel. Tar gärna emot tips på sådana romaner.

Under alla omständigheter så ska vi förstås läsa klart Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Vi är inte sådana som ger upp, och kanske blir den bättre vad det lider.

Men fan tro't.

Jag är sugen på att skriva ett långt inlägg

Men för balansens skull får det lov att bli ett kort.

Imorgon kommer Skåne till Närkeslätten

På programmet:

1. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige - förstås. Vi är båda inriktade på att öka
    läshastigheten, så det här blir nog helgen som detta kommer ske.

Det var allt.

Men att läsa nämnda klassiker är ju ett stort åtagande som vi tar på största allvar, vilket uppmärksamma läsare kanske har märkt. Inget vi slarvar oss igenom, eftersom det känns angeläget att vi går in i berättelsen och blir ett med dess flegma. Vi är övertygade om att det på sikt inte bara kommer stärka vår samhörighet, utan också vår protuberans och proveniens.

Idag har mina elever läst en informativ text om havsuttrar

Sea otters!

För att öka intresset för det tvivelaktiga ämnet visade jag en liten film där en uttermamma gosar med sin nyfödda utterunge. Så gulligt att man nästan dog.

Eleverna:

'Men gud vad äckligt!'

'Är det någon slags råtta?'

Jag: 'Nej, det är uttrar! Jättesöta ju!'

Eleverna: 'Nääääääääääe!'

Ja, sen tragglade vi oss igenom texten om en utter som fick missfall och hjärnskador på grund av kattbajs som människor spolat ut i havet. Många ingående detaljer, så det tog hela lektionen. Ingen hit, som ni kanske förstår, men om några år kommer de se tillbaka och vara tacksamma över att jag visade dem vad en informativ text är. Det var också idag som de lärde sig ord som brain seizures och cat feaces. They will be fucking grateful. Det är så man får tänka.

Tycker ni att mina inlägg har en air av desperation över sig?

Det förstår jag inte.

Paj hälkudde

När man har en punkterad hälkudde under ena foten tror man inte, i arla morgonstund, att man ska klara av att ta sig till jobbet.

Men det gör man förstås, det är ju bara att bita ihop. Om man behöver hjälp på traven kan man sätta på sig en flytväst när man kliver ur sängen och hänga tyngder på den. Fyllda petflaskor, till exempel. När man utfört sina morgonsysslor tar man av sig flytvästen och enligt den berömda kontrastteorin kommer man då känna sig lätt, ledig och glad när man ger sig iväg. Så jävla bra.

De fem sista orden på D i min synonymordbok

dös
döv
döva
dövande
dövhet

De fyra sista orden är det inte mycket att säga om, men dös? Sms:ade nyss Skåne och frågade om han vet, men den sockertoppen har inte svarat.

Tur att jag har min älskade synonymordbok.

dös: dolmen; ättehög; stenåldersgrav

Blir förvirrad, för när blev en dolme samma sak som en stenåldersgrav?

Men skitsamma, här kommer exempelmeningar:

Är Ale stenar en dös eller är det en annan slags stensamling?

Vid middagsbordet:

'Kan du vara snäll och skicka dösen?'

'Visst min rosenknopp, här kommer den!'

I torsdags blev det inget blogginlägg

Det är för att jag bestämt mig för att ha en bloggfri dag per år.

Jag tycker om idén med reflektion. Hur har mitt bloggande utvecklats fram till denna dag, och vart är jag på väg? Hur kan mina inlägg bli ännu lite mer genomtänkta?

En bloggfri dag per år - kanske något fler borde överväga!

De tio första orden på C i min synonymordbok

caddie
camp
campa
camouflage
camping
cancer
cape
casanova
cash
caveat

Inget att säga om de nio första orden men caveat känns nytt och fräscht.

caveat: varning; se upp; fingervisning


Caveat för hunden!

En klockren skylt för Skåne och mig när vi skaffar valp.

Vilken funktion har egentligen januari?

Svar:

Januaris funktion är att verka som kontrast, för tack vare januari låter vi bli att klaga när det är februari.

Sen kommer mars, som ett blekt brev på posten. En väldigt lång, seg och hopplös månad. Stundtals skarpt solljus, men ingen värme och noll grönska. Precis som det ska vara, eftersom mars enda funktion är att fungera som kontrast till april! Tack vare mars tycker vi april är tjolahopp tjolahej. Värme, spirande grönska, fågelkvitter och hela klabbet. Som följs av en deprimerande maj månad vars enda funktion är att vara kontrast till juni. Och så vidare.

Om ni har några frågor om det så kan ni ringa när jag har telefontid.

Och här kommer ett blogginlägg IGEN

Endast innehållet man kan undra över ...

Och vad det egentligen är för idioter som bloggar varenda sketen dag?

Om man bortser från mig, alltså.

Har de överhuvudtaget något liv?

Varför går det så trögt att läsa Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige?

Vi började ju så glada i hågen i mitten av november, Skåne och jag. Att läsa en svensk klassiker tillsammans kändes som en fantastisk idé; en start på en gemensam vandring i den svenska litteraturskattens obsoleta kammare. Nu, två månader senare, har vi läst femtiofem sidor, vilket väl måste betraktas som en tämligen medioker läshastighet? Vems är felet, undrar man ju spontant. Är det vi eller berättelsen som fallerar?

Något som talar för att det faktiskt är berättelsen det är fel på är att jag i helgen helt sonika somnade när Skåne läste för mig. Det enda jag kommer ihåg är något om Smirre räv och 'Blekinges holmar och uddar'. Plus att Skåne frågade mig om jag sov, och att jag svarade 'nej' på det. Det är i sanning allt jag minns av två hela kapitel, vilket väl skvallrar om en extremt sövande berättelse, inte sant?

Lägg därtill att skånska är en extremt sövande dialekt, speciellt vid högläsning. Jag minns att jag kämpade, men att det fan var helt omöjligt att hålla ögonen öppna när Skåne satte igång med sina diftonger och rullande r.

Slutsatsen man på ett ungefär kan dra är väl egentligen bara att det i alla fall inte är mitt fel att läsningen går trögt.

Och givetvis kommer jag fortsättningsvis göra ALLT för att öka tempot.

ALLT!

Mjölby tågstation i mitt hjärta

Förstår att ni undrar vad det är som gör Mjölby till en lite, lite bättre tågstation än alla andra.

Ska försöka förklara:

1. Redan när tåget rullar in i Mjölby och stationshuset uppenbarar sig blir man glad.

2. Inne i den lilla vänthallen finns ett av Sveriges minsta fik; ett man kan njuta av även om man sitter utanför eftersom det har glasväggar.

3. Sitter (utanför fiket) gör man på träbänkar som är målade i en varm tegelröd färg. Ett genidrag. Andra tågstationer borde dra lärdom.

4. På ena väggen sitter en ankomst- och avgångstavla som är åt helvete för stor för den lilla, lilla vänthallen. Där kan man se när tåget mot Malmö går även om man är halvblind.

5. Slutligen är det här stationen som man placerar en Bajamaja framför så snart toan inomhus går sönder.

Glömde Mjölby tågstation

Den är fin den!

Imorgon sitter jag på tåget till Malmö

En av mina favoritsysselsättningar nuförtiden. Jag tycker om att åka tåg både hit och dit, men just den här sträckan är lite, lite bättre. Jag ska förklara varför, på ett så pedagogiskt sätt jag kan.

1. Tåg i Bergslagen kör första distansen, den mellan Örebro och Mjölby, och konduktörerna på de tågen är verkligen trevliga. Redan på långt håll ser jag att de blir skitglada över att jag kliver på tåget; det är den sortens konduktörer. Den bästa sorten.

2. Att man under resans gång passerar städer som Kumla, Hallsberg och Motala innan solen går ner, gör inte saken sämre.

3. Tågbytet i Mjölby är trivsamt som fan. En halvtimme mellan tågen, vilket är extremt lagom, och sedan avgår tåget till Malmö alltid från spår ett. Ping på den planeringen! Jag har nästan börjat älska perrongen vid spår ett, så hemma känner jag mig där nu.

4. Vet ni hur vackra de småländska skogarna är? Det vet jag. Och även så här års, när det är kolsvart utanför tågfönstret, ser jag dessa skogar för min inre syn, och det är en sällsam upplevelse utöver det vanliga.

Imorgon åker jag som sagt igen, en resa jag verkligen kan rekommendera!

De sex första orden på B i min synonymordbok

babbla
baby
bacill
back
backa
backanal

Inte mycket att säga om de fem första orden, men backanal? Vad fan är det? Tack och lov hade Skåne ingen aning när jag frågade honom.

Direkt ur min synonymordbok:

backanal: fest; orgie; (sup)gille; dryckeslag

Okej, då vet vi det. Återstår endast att utreda hur ordet uttalas så att man kan använda det när lämpligt tillfälle dyker upp. Backa-nal eller back-anal?

Det är spännande att ha en blogg

Idag insåg jag plötsligt att jag inte bara har en skånsk blogg, utan också en pedagogisk. Jag som alltid har drömt om att ha en pedagogisk blogg, och nu har jag det!

Vilket förtydligar mitt uppdrag i den här världen:

Jag ska lära er ALLT.

Det blir roligt.

De tre första orden på A i min synonymordbok

à
abacus
abandon

De två första orden är inget att säga om, men hur många använder sig av ordet abandon? Skåne har i alla fall aldrig hört talas om det.

Sålunda ett ypperligt tillfälle för denna blogg att vara folkbildande.

abandon: 1 ledighet; naturlighet; otvungenhet; uppsluppenhet; yra;  2 uppgående i; absorption; hängivelse;

Återstår att skriva en liten dialog där ordet används, för att befästa dess betydelse:


'Jag ser fram emot vår abandon i påsk, visst ska det bli härligt?'

'Jo, men kan du koncentrera dig på städningen, sötnos? Ta den här disktrasan, den har bra abandon.'

'Städa, städa, städa, det är det enda du tänker på! Din abandon för rengöring har gått över gränsen, älskling.'


Självfallet får ni gärna skriva egna dialoger. Eller prata några högt om ni är för lata för att skriva.

Äntligen ett relevant inlägg på vetenskaplig grund

Har idag fördjupat mig i solens upp - och nedgång under januari månad. På internet finns långa listor där man kan studera detta faktum; att solen går upp och ner. Där kan man också analysera skillnaderna mellan Örebro och Malmö, vilket är av intresse för den här bloggen.

Det första man kan slå fast är att det är bedrövligt mörkt i både Örebro och Malmö under januari.

För det andra kan man se en skillnad; att det är ännu mörkare i Örebro än i Malmö. När man studerar tidpunkterna framgår att Malmö i genomsnitt har fyrtiofyra minuter längre dagar under årets första månad. Det känns ... orättvist.

Men vi är ändå glada för skåningarnas skull. Cause they are worth it.

Jag hatar choklad

Åt slut på årets Paradisask för några timmar sedan. Endast de äckliga var kvar, men de gick ner. Nu jobbar jag på en påse chokladtryfflar och det går sådär. En chokladtryffel är gott, efter fem börjar illamåendet ge sig tillkänna, och efter halva påsen (nuläget) är det inte kul!

Men jag behöver äta upp allt godis innan det här året kickar igång på riktigt för då är tanken att jag inte ska äta något godis. Förutom fredagar och lördagar de helger jag träffar Skåne. Han älskar godis och jag vill gärna stötta honom i hans ätande eftersom han annars kanske skulle känna sig obekräftad. Alla vet ju hur det känns när man sitter med största godispåsen bredvid någon som 'Tack, men jag äter inte godis, jag undviker liksom allt med socker i, vet du hur många procent socker det är i ketchup, till exempel?'

Det vill jag verkligen inte utsätta Skåne för.

Mina nyårslöften

1. Att bekräfta Skåne

Jag tror att jag nöjer mig med det löftet. För det är ju inte något litet åtagande. Om man ska bekräfta en människa fullt ut, har man det man gör! Att vara i en kärleksrelation är hårt arbete, det läste jag senast idag (och jag skulle som vanligt länka om jag orkade). Ett tips (av många) i den artikeln var att varje morgon, när man vaknar upp bredvid sin käresta, säga: 'Jag väljer dig idag!'

En skitbra idé, men en jag inte kommer tillämpa eftersom jag ofta är en aning vresig när jag vaknar. Att utsätta Skåne för ett vresigt 'Jag väljer dig idag!' var och varannan morgon skulle snarare bryta ner vår relation än bygga upp den. Men annars, galet bra idé!

Nu gäller det för mig att utveckla och spalta upp underkategorier till mitt nyårslöfte.

Tur att jag är ledig imorgon.

Konsten att bara blogga en gång per dag

Hur gör man för att begränsa sig till endast ett inlägg per dag när idéerna på superintressanta skåneinspirerade inlägg står som spön i backen?

Det är inte lätt!

Man får helt enkelt hålla tillbaka alla sina hästar för allt vad tygen håller.

Och sjunga en stump för att distrahera sig.

Den colombianske konstnären Botero

Hög tid för inlägg

Om en kvart är det nytt dygn så här gäller det att rappa på. För självklart ska jag fortsätta blogga varje dag även detta år, oavsett vad, och jag har ännu inte klämt ur mig något idag. Enda godtagbara ursäkten för att inte skriva ett dagligt inlägg är ogenomtränglig internetskugga eller någon annat skit. Det lovar jag.

Schemat för årets första dag

12.30 Läsa Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige

13.00 Koppla Skånes dator till min TV för senare filmtittande

13.30 Gå ut och handla toa- och hushållspapper plus Bregott

14.30 Fika och spela julklappsspelet När då då? - ett spel baserat på kända citat

15.30 Fria aktiviteter

17.30 Film Hachicko - 'den sanna historien om den trofasta japanska hunden Hachicko'


Vi ligger lite efter rent tidsmässigt, men det känns ärligt talat ganska bra. Hur skulle det se ut om man alltid följde planeringarna för sina lediga dagar till punkt och pricka? Folk skulle ju tro att man hade en skruv lös. Eller snarare att alla ens skruvar var för hårt åtdragna, kanske. Kort och gott att man var knäpp i huvudet. Och det är vi ju inte.