Man bygger bara hus en gång i livet

Om man googlar Man bygger bara hus en gång i livet får man upp:

'Och då är det viktigt att det blir som man vill ha det.'

Fast nej, det är det inte, kan jag härmed meddela. 

Skåne och jag bygger, för första och förmodligen enda gången i vårt liv, och vi vill INTE att det ska bli som vi vill ha det. Tvärtom har vi insett att det är överraskningarna som gör byggandet spännande. Missräkningarna och besvikelserna. 'Att få det som man vill ha det' är galet överskattat.

Exempel: Vår framsida blir inte vacker, med sina för stora och för små fönster utslängda som på måfå. Man kan undra hur det gick till, men den egentliga frågan är: Vem fan vill ha en vacker framsida? Att säga att vår blir anskrämlig är kanske att överdriva något, men sätter man ihop ett litet modulhus från åttiotalet med ett för stort modernt stycke laduhus så blir det som det blir. Det är bara det jag vill ha sagt. Och att vi är GLADA över detta förvånande resultat, för det gör vårt hus oväntat. 

För övrigt är väl vackert ute? Det måste det vara, så länge som det varit inne. Och är det inte ute så kickar jag ut det NU.