Benny: De satt nära varandra hela kvällen. Nära, nära. Tänkte du på det?
Britta: Förutom när Hans gick ut för att röka. Jag fick känslan att han behövde luft. Andrum.
Benny: Tror du?
Britta: Märkte du inte hur hon klängde på stackaren? Hon är förmodligen rädd att förlora honom.
Benny: Tror du?
Britta: Man såg det på henne, otrygg ambivalens kallas det. Hon kommer kväva deras förhållande, sanna mina ord.
Benny: Det vet jag inte, de verkade passa ihop, tyckte jag.
Britta: Nej, Hans är en fri själ. Han behöver någon som förstår hans behov av frihet, hans behov av att älska utan tyglar.
Benny: Älska utan tyglar?
Britta: Det handlar om att äkta kärlek bara överlever om man ger varandra lebensraum.
Benny: Så som vi gör?
Britta: Nja. Vi skulle kunna vässa oss på den punkten.
Benny: Tycker du att vi klänger för mycket på varandra?
Britta: Nej, men det vore väl bra om vi gjorde lite mer grejer var för sig?
Benny: Som vadå?
Britta: Du skulle kunna gå en matlagningskurs …
Benny: Okej?
Britta: En grekisk, kanske.
Benny: Du då?
Britta: Jag vill lära mig något nytt. Skulle kunna tänka mig en kurs i geologi.
Benny: Annars skulle ju du kunna gå en kurs i spansk matlagning, så piggar vi båda upp våra middagar.
Britta: Nej, det vill jag inte. Jag vill förstå vår planet bättre, det är vad jag brinner för. Jag vill lära mig mer om mineraler och sånt. Stenar.
Note: Det behöver inte vara ett intresse för Hans som gör att Britta vill lära sig mer om geologi. Stenar är ju jätteintressanta i sig själva med alla sina olika beståndsdelar och sin miljonåriga historia.
2 kommentarer:
Oj, oj, Britta, varthän barkar detta!?
Karin: Om jag visset! Hon är helt omöjlig att styra denna människa.
Skicka en kommentar