Midsommarafton avklarad. Den var svettig. Dagen idag går i chillandets tecken. Skåne och jag behöver träna på att ta det lugnt. Inte för att vi är dåliga på det; om man tänker efter är nog återhämtning vår starkaste gren. Men varför inte bli ännu bättre?
Vad gör vi då när vi chillar? Bloggar (tydligen), följer dramatiken i nyheterna, bakar bröd (Skåne), surfar på mobilen (jag), fikar (inom kort) och diskar för hand, eftersom diskmaskinen bråkar. Alltihopa inomhus, så här långt.
Vi är sålunda urusla på att njuta av sommaren när den är som ljuvligast.
Igår kväll, däremot, gjorde vi det som anstår en midsommarafton. Vi cyklade ner till Hjälmaren och tog ett dopp i kvällssolen. Om man bortser från det något dyiga vattnet (och det syns ju inte på bilderna vi tog) så var det mysigt som fan. Sketamysigt, om man ska inkludera själva dyn.
Klart slut från Närkeslätten!
3 kommentarer:
I mina trakter var det också svettigt. Och mysigt.
Vi lyckades med den osannolika bedriften att samla ihop alla mina sju barnbarn, plus några spridda kusiner till dem. En majoritet tonåringar, plus tre småttingar. Tonåringarna lämnade alltså frivilligt kompisgängen i Stockholm för att åka till en liten avfolkad bruksort och fira midsommar. Kan man inte bli tårögd för mindre?
Jo, det låter alldeles alldeles underbart <3
Chillandets ädla konst - värd att odla och utveckla! Jag är också en naturbegåvning i den grenen! :)
Skicka en kommentar